Sömn är tydligen något jag behöver. Jag sov till halv tio i morse! Det har inte hänt sedan… jag vet inte när? Sedan dess har jag halvlegat här i soffan, med datorn på magen och en kopp te på armstödet. Nu kissar jag snart ner mig! Men det är lååångt till toaletten. En si sådär åtta meter. Tillräckligt för att det ska göra sjukt ont i ljumskarna att ta sig dit. Och varje gång jag tar mig någonstans så säger jag högt för mig själv: ” Jag fattar inte hur det kan göra så sjukt jävla ont!”

Vackraste hunden har tröttnat på mina klagomål och gått upp en trappa och lagt sig. Om ett par timmar kommer Moster och tar ut henne på promenad. Hoppas, hoppas att jag kan få följa med en liten bit. Jag behöver också rastas och få frisk luft!

Igår fick en mycket gravid vän sin lille bebis! Det blev en kille och han kom fyra dagar för tidigt. Jag längtar ännu mer efter Militärbebisen nu. Och efter min kropp, löparrundor, styrketräning, kontroll… Fast mest efter Militärbebisen!