Åt en komedi ska man skratta

Ikväll hyrde vi film och enda kravet jag hade var att det skulle vara en komedi, för något annat skulle jag inte orka med idag, med tanke på vad jag skrev innan, om min ihållande nedstämdhet.

Som vanligt, när jag är i detta sinnestillstånd, fastnade jag för en gripande, tung och vacker film, denna gång Paulo Coelho’s ”Veronika bestämmer sig för att dö”. Filmen är ett drama och bara titeln säger ju att den är ledsam, i alla fall i någon bemärkelse. Jag vet, för jag har läst boken. Den ville jag se. För att få lipa lite till.

Men där satte Militärpappan stopp och bestämde att vi istället skulle se ”Prinsessa”. Komedi, stod det på baksidan och jag sa okej. Nu har vi sett den och den var bra. Men vem fan är det som sätter genren, undrar jag? Har man en tärning eller? Jag skrattade nog en gång, sammanlagt fem sekunder, under hela filmen! Och så grät jag resterande 1,5 timmarna…

Är det fel på mig, på filmen eller på gengre-sättaren? Eller kanske är det tärningen det är fel på?!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *