Jag, klädd för kräftfiske. Hatten är en gammal uniformspersedel från 50-talet. I like it!

Den första helgen i augusti var det dags för Militärpappans familjs (släkt) årliga kräftfiske. Det var första gången som jag var med och det var riktigt mysigt! Vi var långt ut i skogen, mitt i ingenstans i en söt liten stuga med strandtomt och brygga med båtar. Sjön var stor och ljummen, hundarna var många och ungarna likaså. Precis som alltid i detta ljuvliga sällskap!

Vi åt Bullens korv med stuglagat mos när vi kom. Elise hittade sin idol i tvååriga David som stod upp i en säng och skrek rakt ut. Han skulle tydligen låta som en hund, Elise var mäkta impad och gjorde precis som David, hela dagen och hela kvällen…

Kräftburarna lades ut i sjön och sedan åt vi igen. Man behöver aldrig vara rädd för att svälta med skogshuggare och bönder i släkten, det är en sak som är säker!

Det var många som trängdes i stugan på natten, vi valde att åka hem och Militärpappans Morfar höll stenhårt fast vid sin tradition att sova i bilen(!). Etthundrasjutton kräftor i varierande storlek fick vi sammanlagt upp och de kokades samma dag och lades in i frysen i väntan på den årliga kräftskivan med samma gäng.

I denna släkt är det inga barn som är rädda för några djur. Moa, 10 år håller i den nyfångade kräftan, Minna, 12 år håller i den nyfångade Elise och Elise, 1 år vill gärna klappa kräftan som vinkar till henne så fint med ena klon. Det ser ju vem som helst!

Elise vill gärna hålla i kräftan själv.