Vi har hälsat på Mormor och Morfar ute på Ön och medan Elise klappade katterna mötte jag upp Läkaremamman för björnbärsplockning på mitt hemligaste ställe.
Tillsammans fick vi frisk luft, tusen taggar och en trevlig pratstund!
Ett par liter björnbär och en fika senare är vi nu hemma igen. Nöjda och glada!
Jag och girlsen tog bilen i regnet till bageriet imorse medan Militärpappan fortfarande sov. På vägen hem lämnade vi en påse frallor hos Läkaremamman och sedan körde vi hem och väckte pappan.
Nu har jag packat in lite utrustning i bilen för nu ska Elise och jag på äventyr med Vackraste hunden.
En något korpulent dam (i min ålder plus ett par och sedan gånger två) i min närhet utbrast när hon såg mig senast: ”Nu har du blivit smalare, Frida! Nu har du väl gått ner lite va?!” ”Tack, ja jag har nog minskat lite i omfång”, svarar jag varpå nästa kommentar från damen kom: ”Ja, du har ju blivit smalare här kring midjan och upptill. Men du måste gå ner mer kring rumpan och låren, Frida. Det måste du”!
”Tack för komplimangen! Kanske har du några bra tips?”
Grrrrrr…
Även när man pluggar behöver man äta och idag delades lunchen med en fin vän. Lycka är att äta god mat och prata träning samtidigt! Ett perfekt break i pluggandet! Idag blev det kycklingsallad med chili och riven getost. Mums!
Alltså min dag…
Jag skulle in till stan och plugga på ett ostört ställe och efter förskolelämning och ett halvt världskrig senare kom jag äntligen iväg. Jag tog vändan förbi gymmet på vägen in för att jag äntligen kom ihåg att göra ett kroppsmätningstest igen och det var tre månader sedan sist. Jag gjorde testet och skulle betala men hade plötsligt inget VISA-kort.
Jag lyckades skrapa ihop ungefär hälften av pengarna med skrynkliga tjugolappar i fickan från lördagens loppis och parkeringspengar från bilen och skyllde lite på att någon runt en meter där hemma nog lekt lite med mammas plånbok. Återkommer senare, sa jag och satte mig i bilen. Militärpappan svarade inte i telefonen så jag körde hem. På vägen kollar jag telefonbanken och ser att ”någon” har använt mitt kort idag för drygt 1500 kr. Lite i panik frågar jag telefonbankskillen vem det är som använt mitt kort idag?! Och vart? Innan han hinner svara vet jag svaret själv (det var transaktioner från dagen före) så jag svarar nej för tredje gången om jag vill spärra mitt kort och så kör jag hem istället.
Väl hemma hittar jag kortet på en gång, på exakt samma ställe som jag la det dagen före. I min jackficka. Jag förklarar för Militärpappan att jag inte kan ha det så här längre och att drastiska åtgärder behöver vidtas omedelbart! Han kan inte annat än hålla med och jag kommer snabbt på två avgörande åtgärder som jag berättar för honom:
1. Jag ska köpa mig en plånbok. Min andra gick sönder för en månad sedan och jag har sedan dess gått runt med korten i en hundbajspåse.
2. Jag måste städa två köksskåp. Här och nu! Detta för att känna att jag har någon sådär koll på min situation.
Sagt och gjort. Jag städade ur två köksskåp och tog med ett par skrynkliga tjugolappar från loppisen i fickan och åkte mot stan. På gymmet betalade jag min skuld och berättade lite snabbt att det visst inte var hon på en meter som busat, utan mamman som slarvat. (Jag kan liksom inte ljuga och det är ett stort handikapp i vissa situationer ska ni veta!)
Sedan åt jag lunch med en kollega och gick direkt där efter till Wedins för att köpa mig en ny plånbok. Jag hittar en och just när jag ska betala kommer jag på att jag har sextio öre på mitt konto då jag överförde alla pengar till ett annat konto när jag var mitt uppe i min teori om att någon annan hittat mitt kort och shoppade loss på Landstinget Blekinge med det. (Ena transaktionen var läkarbesöket igår). Jag fick be kassörskan vänta en stund medan jag överförde tillbaka mina pengar till rätt konto så jag kunde betala min nya plånbok.
Jag sprang snabbt upp till lägenheten och packade upp min lilla plugghörna och när jag skulle dela Internet via min telefon hittade jag den inte.
Då blev jag sjukligt trött på mig själv! Sådär så jag försökte hitta på olika straff mot mig själv om jag typ skulle glömt den i bilen på andra sidan stan eller kanske ett ännu värre straff om jag lagt den i plånboksaffären. Jag var inne på något i stil med att inte ta allergitabletter på en vecka (då kliar jag ihjäl mig!) eller kanske inte få äta en enda godisbit förrän 2013 (hade ifs varit värst för Militärpappan för jag kan bli rätt så odräglig utan socker under långa perioder, sägs det) då jag hittade min telefon! Var den låg? På bordet bredvid mig, alldeles för sig själv. Jag hade visst packat upp den först av allt…
Sedan dess har jag pluggat. Mest för att Hälsopromotion i arbetslivet är så sjukt mycket mer underhållande än jag själv just nu.
God natt!
En snygg plånka köpte jag mig iaf!
Det här med övergången från babyskydd till bilbarnstol för Tilias del har bekymrat mig en hel del under en rätt så lång tid. Hur ska vi få plats med två bakåtvända stolar (helst i baksätet), gärna en ledig plats något sådär smidigt tillgänglig utöver vi fyra i familjen och med en överdrivet lång Militärpappa vid ratten? Är det ens möjligt eller måste vi byta bort vår Saab Aero Kombi?
Nu visade det sig att jag visst oroat mig helt i onödan. Alla våra önskemål och krav blev uppfyllda och mer därtill när vi satte in ytterligare en Maxi Cosi Mobi! Nu sitter Elise längst ut och Tilia i mitten. En vuxen person får utan problem eller akrobatiska färdigheter plats i baksätet bredvid flickorna. Och det blev mer plats vid förarsätet då den stolen går att flytta bak ytterligare än när babyskyddet stod bakom. Alltså kan till och med en överdrivet lång människa, som till exempel Militärpappan, köra bilen utan några som helst problem!
Ni glömmer väl inte att tävla?! Klicka på bilden för att komma till tävlingen.
Alltså vilken grej! Tävlingsmänniskan inom mig bara skriker JAG VILL!! Kolla priserna, helt otroligt, jag menar en träningsresa till Portugal hade ju inte suttit helt fel. Eller varför inte en betalad PT-utbildning!
Någon annan som blir sugen?
Idag har jag varit på sjukhuset på återbesök för mina polyper i näsan, ni vet och fått en kamera uppkörd i hjärnan, genom näsan och ut genom ena örat. Typ. Uärk! Direkt därefter hade jag, genom jobbet, lyckats få en tid hos en sjukgymnast i grannstaden. Ja, ni vet jag hade ju ryggskott för två veckor sedan och har knappt vågat röra mig sedan dess… Eller så har jag knappt vågat vara stilla. Vad hände? Plötsligt känner jag mig som en gammal gubbe!
Hur som helst fick jag träffa världens skönaste sjukgymnast i form av en monsterbiff som jag fick klä av mig alla kläder för och vika kroppen åt olika håll och vinklar.
Varför valde jag just idag ett par hudfärgade genomskinliga trosor?! Och varför rakar jag benen alldeles för sällan?
När jag sa att jag fött två barn under 20 månaders tid och att jag gått upp 30 kg båda graviditeterna skrattade han hysteriskt och kunde liksom inte sluta. Hur roligt var det då på en skala?! Han frågade vad jag vägde som mest och jag svarade ärligt, varpå han skrattade ännu mer. Då frågade jag vad han väger och han svarade 102 kg. ”Då förstår du ju varför jag inte tyckte det var så roligt, sa jag. Jag såg ju ut ungefär som dig då, fast med lite mer mage bara.” Det fick tillslut tyst på honom. Fast då började jag skratta istället.
Förbannat professionell och duktig måste jag säga och jag kände att han verkligen gjorde allt för att kunna hjälpa mig. Han konstaterade att jag har tränat helt rätt och mycket bra sedan Tilia kom till världen (det var den tiden vi gick igenom) och att jag har mycket bra kontakt med mina inre magmuskler. Det känns ju fantastiskt bra! Tillslut hittade han ett ställe där jag var svag och jag vet med mig att aldrig någonsin varit stark just där.
Ni vet när man ligger på rygg och trycker hela svanken ner mot golvet och så lyfter man benen ett par centimeter upp i luften samtidigt som svanken är lika pressad mot underlaget.
Det går inte, för mig. Än. Nu har jag fått tre fantastiska övningar och dem ska jag flitigt träna. Jag vill vara lika stark överallt!
Jag har ju min egen teori om att min midja är relativt tunn jämförelsevis med min enorma rumpa och kolosser till ben och att jag därför inte har kontroll utan att allt bara svajar runt där under midjan och att det är därför jag får ont i ryggen. Oavsett så tror jag stenhårt på att hans övningar kommer att hjälpa. Jag provade dem på plats och han trodde jag gjort dem innan, för det såg så bra ut. Härligt att min bålträning gett mig så mycket resultat ändå!
Och denna monsterbiff, vilken klippa!
Nu har du chansen att vinna en måttbeställd baggymössa från MaMMaSyTT! Du väljer själv bland alla tyger som finns hemma.
För att vara med i tävlingen lämnar du bara en kommentar till detta inlägg (glöm inte att fylla i korrekt mejladress så jag kan nå dig om du vinner) Jag lottar ut en vinnare om en vecka, alltså den 23 september.
Givetvis kan du öka dina vinstchanser! Du får en extra lott för varje punkt nedan:
– Tipsa om tävlingen på din egen blogg.
– Gilla Militärmamman på Facebook.
Vi blev omkring tio mammor som samlades på Västra Mark för träning under förmiddagen. Ni som inte var där – stackars er! Vi hade grymt jävla kul!! Passet idag var löpning med tabatainslag längs vägen och i sann militäranda sprang vi på kolonn och tränade efter devisen att ”Alla ska med”.
Pinnar är utmärkta träningsredskap och användes delar av passet.
Varannan över, varannan under. Jobbigt, roligt och smutsiga blev vi allihopa!
Västra Mark är väldigt kuperat så backträning fick vi liksom på köpet. Och med det snyggare rumpor!
Vill du vara säker på att inte missa träningspassen så ansök om att få vara med i vår grupp på Facebook! Enda kravet är att du är mamma.
Vi kör nästa söndag igen: Västra Mark kl 10.15. Missa inte detta!