I Fredags var jag hos BM för rutinbesök då det visade sig att fler värden än blodtrycket inte var som de skulle… Hon skickade mig raka vägen till förlossningen för vidare kontroller och läkarutlåtande.

På förlossningen fick jag göra ctg-kurva (man kollar bebisens hjärtverksamhet och rörelser), en hel del blodprov och så kissa i kopp igen. Och ett par blodtryck på det! Efter två timmars liggande på en mycket obekväm brits med jobb-boken i högsta hugg (det gäller ju att effektivisera tiden) så kom Militärpappan från Halmstad och gjorde mig sällskap. Efter tre timmar var trycket nästan okej och proverna färdiganalyserade

In kom en läkare och berättade att Militärbebisen mår bra. Thank God! Och att jag trots allt fick åka hem idag och slippa att bli inskriven. Idag. Thank God igen, tänkte jag som skulle gifta mig dagen efter! Det vill man ju helst inte missa. Självklart är det viktigaste att Militärbebisen mår bra, så jag hade redan föreställt mig ett scenario där vigselförrättaren fick komma till förlossningen och min obekväma brits för att viga oss där.

Läkaren talade om för mig och Militärpappan att jag skulle leva som om jag vore inlagd. Strängeligen! Hur gör man då, undrade jag i hissen på väg ned? Militärpappan förklarade pedagogiskt nog att jag skulle gå sakta med en hand knuten framför mig, som om jag rullade en droppställning framför mig. Så nu vet jag!

Denna vecka har jag tre besök hos MVC, både barnmorskor och läkare. Och kissprov. Vilken uppståndelse! Jag mår som vanligt, förutom att jag har lite hjärtklappningar emallanåt och är fruktansvärt trött! Nu ska jag strax på veckans första MVC-besök. Mitt förta besök som gift. Hoppas det gör skillnad och att jag slipper bli inlagd idag med!