Under eftermiddagen idag hade vi kadettmästerskap i 10 km löpning på schemat. Självklart var jag med då jag tycker det är viktigt att som lärare och föredöme visa delaktighet, intresse och engagemang! Dessutom är det roligt att få vara med och se alla duktiga löpare och kadetterna själva uppskattar oftast vår delaktighet. Alla kanske inte vill eller kan springa 10 km, men man kan gå samma sträcka eller kanske halva. Det är också brukligt att vara med som tidtagare, vattenutdelare eller varför inte hejaklack?.

Jag skulle gärna sprungit och fightats om förstaplaceringen i damklassen men som gravid i vecka 23 får jag inse mina begränsningar. Det vore direkt olämpligt att springa en mil för mig idag, med tanke på bäckenbotten och höfterna och dessutom blir jag andfådd mycket snabbare. För att inte dra ut på tiden och låta alla löpare vänta på mig tills jag promenerade i mål så tog jag mig 30 minuter åt ena hållet och vände sedan. Helt kunde jag inte hålla mig, utan joggade lugnt de första 3 km sedan powerwalkade jag resten, sammanlagt en timme.

Det gjorde inte ont på något sätt och jag har fortfarande inga problem med att hålla tätt i bäckenbotten, men himmel vad kissnödig jag blev av att jogga! Så jag beslutade mig för att powerwalka istället och med den hastighet och puls jag kommer upp i av det så behövs ingen jogging.

Jag kom nyss hem och har hunnit duscha och tända en brasa i vårt kalla hus. Snart ska jag och Vackraste hunden hämta Elise på förskolan och så ska vi käka middag och hänga en stund tills Hemliga Marie kommer strax innan klockan 18.00. Då ska hon ha Elise när jag går på föräldramöte på förskolan. Militärpappan jobbar kväll, som vanligt.