Formcheck

Ja, såhär ett år efter förlossningen kan jag konstatera att min form är god. Jag är inte mitt snabbaste jag (tyvärr), inte mitt smalaste jag (vilket jag är glad över) men jag är definitivt mitt starkaste jag. Aldrig någonsin har jag varit så stark i kroppen som jag är nu och det coolaste med allt är att jag bara blir starkare för varje dag!

Var ska detta sluta, undrar Militärpappan som ofta poängterar för mig att han inte gillar tjejer med för mycket muskler. Hm, förmodligen för att han är rädd att jag ska bli starkare än honom, men han behöver inte vara orolig. Jag känner att jag varken har anlagen eller ambitionen att bli särskilt biffig.

Jag har alltid varit mer uthållig än explosiv och så är det fortfarande. Jag älskar att springa länge och tar mig ganska enkelt igenom en löprunda på 100 minuter som det ser ut idag. Intervaller är värre, men det är det ju alltid, jag tycker det funkar bra även där. Att jag inte är mitt snabbaste jag beror väl mest på att jag helt enkelt är mitt starkaste jag, man kan inte få allt. Jag har valt att satsa mera på styrkan och mest underhållit löpningen och det har gett den utdelning jag har kunnat hoppats på.

Jag fortsätter träna mina tre ganska tuffa styrkepass och två till tre löppass på 40-100 minuter i veckan. Jag känner mig ganska nöjd för tillfället, det går att rätt håll och det är sådan härlig känsla att hela tiden kunna lägga på en viktplatta till under gympasset. Det är klart att jag inte hade tackat nej till lite mindre rumpa, lite bredare axlar, lite muskulösare armar och… Men Hey! I’m on my way!

Syster Yster och jag innan gårdagens träningspass med PT:n på gymmet!

Syster Yster fick följa med och köra ett styrkepass med mig och min PT igår. Hon hälsar att hon knappt kan röra sig idag. (Och värre lär det bli imorgon...) Det var grymt roligt och Elina var jätteduktig!

 

8 thoughts on “Formcheck

  1. Mutter mutter… Vill oxå!!
    Du ser riktigt snygg ut, tajt lixom om jag får ta mig friheten att säga så!

  2. Härligt!
    Jag känner mig också stark. Nu förtiden orkar man (heja oss starka mammor) ju vad som helst!? Jag hinner liksom aldrig känna efter. Och träning/löpning känns som semester i jämförelse till mycket annat 😉

    Fina systrar. Och vad fin Elise var på sitt kalas.

  3. Ojoj vad jag önskar att jag hade haft energi och motivation till att träna! Jag skäms att erkänna det, men jag har nog aldrig tränat medvetet i hela mitt liv… det närmsta träning jag har kommit var nog när jag hade hästar.

    Och grattis i efterskott till söta Elise!

    • Åh, tack Rebecca! Det är ju mycket din förtjänst! Utan dig hade jag aldrig haft självförtroendet att lasta på så tunga vikter! Och så hade jag inte klarat lyfta dem utan din pepp!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *