Mitt tre veckors totala sängliggande har ätit upp mina muskler. Och nu snackar jag inte bara ”snygg-musklerna” – utan även de som inte ens syns – ”bra-att-ha-musklerna”.
Jag orkar bara bära på nu fyra kilo Elise en kort stund, sen får jag väldigt ont i ischiasnerven, från höger skinka och ner i benet, och måste sätta mig. Fast där kan jag inte sitta för länge för min rumpa saknar betydande muskulatur, så jag har en liten kudde med mig som utfyllnad… Och på tal om utfyllnad så känns jag allmänt mjuk under skinnet.
Jag längtar såklart efter att träna igen. Men för tillfället är en halvtimmes promenad eller två om dagen vad jag orkar med. Jag försöker se långsiktigt, men ibland känns mina löppass på 3-5 mil i veckan jävligt långt borta!
Jag fick sitta på en badring i flera veckor för jag hade en inflammation i nån muskel ”där nere”. Men tids nog så ska man väl komma tillbaka till sin galma vanliga kropp.
Det går nog väldigt fort att komma i rimlig form igen, kanske inte de där milen (de gör ont i mjölkbröst när de skumpar tycker jag…) men bära länge och sitta som vanligt.
Ja, du, Frida, de där musklerna känns verkligen långt borta…Men din förlossning är ju inte så långt borta, en annan har ju haft 2 månader på sig att återhämta sig…Men men, får väl skylla på alltför mkt sjukhusvistelse…!En promenad med vagnen på ca 30 min tar all min ork, så kondisen kan man verkligen klaga på…Får hoppas man kan få tillbaka den en dag! O håller med dig, kroppen känns väldigt mjuk överallt just nu…Kram!