Om att vara oumbärlig och umbärlig

image

Sedan en tid tillbaka har det varit mycket att rodda med för min del och det har gjort att jag varit mycket borta hemifrån. Såklart är det lite tråkigt att inte träffa barnen så mycket då jag ofta kommit hem när de redan somnat. Men inte något ont som inte för något gott med sig!

Båda barnen har alltid varit väldigt mammiga och brytit ihop varje gång jag lämnat huset eller varit utom sig av gråt när jag slunkit in på toaletten i fem minuter och konstant dragit i dörren. Gulligt, tycker vissa, själv tycker jag att det mest varit besvärligt för både mig och Militärpappan. Men det är klart, jag har ju varit mycket ensam med dem…

Häromdagen frågade Elise Militärpappan, lite sådär i förbifarten: ”Eh, har mamma flyttat eller?”

Det kan ju låta hårt sådär, men jag ser det ändå som någon slags vinst mitt i allt. Jag kan säga hejdå och försvinna ett par timmar och får en puss och kram av två glada barn. Dock följer de fortfarande helst med in på toaletten. Undrar i vilken ålder detta slutar? 25?

Igår nattade jag tjejerna i gästrummets dubbelsäng. Det kan vara så att jag somnade innan barnen… Mysigt hade vi i alla fall!

5 thoughts on “Om att vara oumbärlig och umbärlig

  1. Jag ser det som en stor fördel att inte längre behöva vara det enda alternativet för mina grabbar. Nu kan vi dela på nattningarna, det gårbra för båda att lägga vem som. Det spelar inte så stor roll vem som lämnar eller hämtar på fotbollen…
    Däremot tycker maken det är lite jobbigt att fixa både lämning o hämtning på dagis o skola, men det är som det är med den saken just nu.
    Vi är iaf glada att jag oxå har jobb… ett par, tre månader till iaf 🙂

    • Ja, det är såklart mycket att rodda med när man inte alltid är två i allt. Livet. Men så roligt att du har jobb nu!! Hoppas det lossnar helt nu och att du får fast snart!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *