Om lojalitet och jobb

Tittade in hos Underbara Clara. Jag gör det emellanåt för att bli glad, inspirerad eller som nu, engagerad. Idag hade hon skrivit ett inlägg om att arbeta med det man tycker är roligt bland annat för att det då inte känns som att man inte arbetar. Inget tvång, ingen söndagsångest och ingen stressad semester.

Du kan läsa det tänkvärda inlägget (med galet många kommentarer) i sin helhet HÄR.

Hon tänker som en sann 80-talist, måste jag säga! I mitt jobb håller jag ibland föreläsningar om just generationer och kan konstatera att inte alla äldre är direkt komfortabla med det sättet att tänka. ”Ha roligt på jobbet?” Men vem vill inte ha roligt på jobbet?! Det vill väl alla, oavsett ålder? När jag säger det så nickar en del stela gubbar lite försiktigt och man kan ana en ryckning i underläppen. Om de inte har skägg, för då är försiktiga ryckningar i underläppen svåra att urskilja.

Även jag är en ganska typisk åttiotalist i detta hänseende. För mig är det viktigt att få jobba med det jag älskar för att kunna känna passion och det är ett måste för mig för att verkligen ha förmågan att prestera och leverera på topp. För att bli bekräfad? Kanske det, men mest av mig själv. Bekräftad på det sätt att jag lämnar ifrån mig något som är riktigt, riktigt bra. Att jag gör ett starkt intryck med min egen touch. Det är viktigt för mig.

När jag tröttnar på mitt arbete så byter jag. Det är så det går till i mitt liv. En del, nästan uteslutande folk från äldre generationer, verkar reta sig på detta. Irritera sig på min illojalitet, som det uttrycker det. Önskar de att de vågade göra detsamma eller är det viktigt att vara sin arbetsgivare trogen tills pensionen skiljer oss åt? Jag kommer då aldrig få någon guldklocka för lång och trogen tjänst och jag vågar mig på att skriva att inte många från de yngre generationerna kommer att få det. Kanske blir lång och trogen tjänst tio år i framtiden?

Nej, jag menar att det mer handlar om att vara riktigt lojal, både mot företaget och mot sig själv. Hur bra arbete utför jag egentligen om jag inte brinner för det, om jag inte vill, inte har drivkrafter att orka, oavsett vad det är? Då anser jag att någon annan kan göra mitt jobb bättre än mig och jag kan i min tur göra någon annans jobb bättre med ny energi.

Det är väl verkligen lojalitet, om något?!


			

6 thoughts on “Om lojalitet och jobb

  1. Du vet att jag instämmer. Eleverna lider ju om jag fortsätter undervisa då engagemanget och passionen försvunnit… då blir jag min värsta farhåga; en tråkig, oomtyckt lärare. Då skulle jag skämmas. Tack och lov för vår kärlek till våra jobb! Eller, tack till oss själva då vi gör vårt, och till viss del andras (närstående och de vi påverkar), liv till det bättre. Och dessutom ganska meningsfulla 🙂

  2. Håller med föregående talare till fullo. Den dagen (som förhoppningsvis ligger väldigt långt in i framtiden, typ 100 år) jag tröttnar på ungar byter jag arbete/yrke. Inte minst för ungarnas skull som sagt!
    Vi är hemma t.o.m torsdag nästa vecka och ni är mer än välkomna att hänga på altanen med oss. Trivs ni väldigt bra är ju altanen fortfarande hemma på torsdag när vi sticker iväg… 🙂 Vi ses!

  3. Frida, liten kommentar till ditt sista stycket: man kan faktiskt göra fantastiskt jobb utan att trivas och utan att tycka om det man gör! Hemligheten ligger i att göra det ”bästa man kan”, även om man inte trivs,och i många fall ”det bästa” är riktigt bra:-)
    Däremot så ser jag skillnaden mellan att stanna kvar och vara lojal för en ”guld klocka” som många äldre gör eller gjorde, och att stanna kvar för att man inte vill vara arbetslös ( utan att begära någon guld klocka). Att byta jobbb i dagens samhälle är inte så enkelt, oavsätt vilket arbetsklass man tillhör. Ja du vet själv, inte allt är vit eller svart;-) Men jag är uppriktigt glad när jag hör att folk älskar gå till sina jobb! för det är SÅ det ska vara! Kramiz;-)
    Justina

    • Säkert finns det många som kan göra ett strålande jobb utan att älska det, men inte jag. Inte en längre period. Jag skriver utifrån mig och jag vet att mina drivkrafter ligger i att prestera, ha roligt och känna pasion för det jag gör. Jag anser inte att jag är illojal för att ja byter jobb efter några år, utan snarare att jag, enligt mitt sätt att jobba, änka och prestera, är mer lojal om jag byter jobb.

  4. Pingback: Live your dream « Militarmamman's Blog

Lämna ett svar till Justina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *