Om rimliga gränser trots orimliga proportioner

Näe, det är bara att inse, det går inte. Jag har hela helgen gjort precis allt för att undvika prova de nya uniformsbyxorna som jag hämtade i Torsdags. Jag fick ju ta en storlek större i väntan på garvidbyxorna, men befarade att jag nu även växt ur dessa. Nu, typ klockan mitt i natten och jag omöjligt kan komma på fler saker att ta mig för, var jag tvungen att dra på mig brallorna.

Och min farhåga besannades. Byxjävlarna var för små. På tok för små – över magen. Jag ser det som ett mission impossible att tränga in min runda stenhårda mage i dem. Jag försökte faktiskt, så jag knäppte dem i fem sekunder och har fortfarande ont i magen, mer än tio minuter senare! Så, jag har nu två alternativ, som jag ser det:

1. Bära civila kläder för då kan jag ha mina underbara gravidjeans som militärpappan köpt till mig!

2. Bära uniform, men med öppen gylf.

Hm… Jag är skitskraj för det är inte okej att gå emot reglementet. Men å andra sidan känner jag att det får finns nån jävla gräns för vad som är rimligt även för oss kvinnor med tillfälligt orimliga proportioner!

8 thoughts on “Om rimliga gränser trots orimliga proportioner

  1. Åh söta du. Hoppas att det har gått bra i dag! tack för att du ringde i går, känns bra att veta att du mår bra 🙂

  2. Eller varför inte fylla det uppenbara behovet av ett par gravid-uniformbyxor? Du är väl inte den enda gravida militärmamman? Sy en prototyp och be dem producera 🙂

  3. Slå näven i bordet och säg att de ska fixa fram ett par byxor på momangen – det är inte mer än rätt! Ska de kräva att du har uniform då ska det fixas också!! (Jag vet inte om man kan säg följande också till ett befäl: Jag antar att jämO inte kommer att uppskatta det här om de får reda på det…) 🙂

  4. Jag förstår allt för väl vad du menar. Som sagt; säg till var jag ska skriva under… Och kvinnor har funnits i FM i 30 år, helt otroligt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *