Rapport från läkarbesöket

image

Läkarbesöket idag gick bra och mitt blodtryck håller sig fint, idag 126/76. Järnvärdet är på väg upp men det går sakta, för sakta och ett järnvärde på 115 gör mig trött så jag ska öka till 1,5 tablett om dagen nu. Jag skrev ju att jag tar järnabletter i brustablettsform, Fexim. Nu visar det sig att dessa har slutat tillverkas och ingen verkar veta anledningen. Jag hade dock tre rör hemma från förra graviditeten (ytterligare en positiv sak med täta graviditeter). Kissprovet visade +/- noll.

Emellanåt känner jag ett enormt tryck nedåt och ibland bakåt vilket får mig att sätta handen mellan benen emellanåt och känna efter så att inget bebishuvud hänger där och dinglar. Läkaren sa att jag skulle ta det lugnt och helst inte lyfta tungt. När jag nämnde mina cykelturer så tyckte hon att jag helst skulle strunta i allt vad träning heter och bara vara. ”Du har ju din grundkondition”. Tjena! Här pratar vi med en extremt välutbildad kvinna inom medicin som uppenbarligen undgått att kondition är en färskvara. Hon hinner såklart inte träna själv, tänker jag.

Läkaren undersökte mig och kollade med vaginalt ultraljud och kunde konstatera att livmodertappen var hela 4 cm lång (det den visst brukar vara) och att den var bakåtböjd och väl tillsluten. ”Du har visst ingen fallenhet för att föda för tidigt heller, det märktes ju sist”, sa hon och jag hoppade glatt ner från gynstolen. För er som är nya här så blev jag igångsatt förra graviditeten och trots alla ingrepp och försök så jobbade kroppen mot och ville inte föda barn. Efter fyra dygns slit flög Elise tillslut ut genom att en barnmorska fick häva sig över min mage och trycka (ut av bara helvete!).

Gött, sa jag! Då kan jag träna på! Och hon protesterade inte så jag tar det som ett positivt gensvar. Självklart lyssnar jag på kroppen och jag vet att den vill ha träning och behöver träning. Hallå, jag ska föda ett barn! Jag behöver alla muskler och kondition som jag bara har möjlighet till och så dör jag inifrån om jag inte tränar och det är ju inte heller meningen, antar jag. Jag känner min kropp otroligt väl och gör bara det som känns bra för mig. Dessutom har jag inte kunnat sätta trycket nedåt i samband med varken sammandragningar eller en tuff träningsdag eller vecka.

Trots att alla värden såg bra ut frågade läkaren om jag var stressad på jobbet och så är det för tillfället. Jag sa som det var men att jag har planerat in tre veckors ledighet över jul. Jag sa också att jag inte gick med på att bli sjukskriven på deltid och hon förstod det. Hon erbjöd sig att sjukskriva mig nu på heltid, om jag ville. Men nej, det vill jag inte. Jag jobbar gärna. Jag frågade om det var så att om jag vilade och inte stressade nu, om det hjälper till så att risken blir mindre för att drabbas av havandeskapsförgiftning igen, men svaret var nej, det gör det inte. Då jobbar jag helst!

Då kom hon med ett ”motbud” att jag inte skulle jobba något nästa år utan hon tyckte att jag skulle gå hem i och med julledigheten. Vi vet ju inte hur mina värden ser ut vid den tiden, men oavsett så sjukskriver hon mig från vecka två. Det känns okej och bra att få veta redan nu för då får vi prioritera om lite på jobbet (hur ska detta vara möjligt?) så att vi blir klara med det vi skulle gjort i januari redan till december så jag kan gå hem med ett lugn i magen. Annars är det ingen mening att jag går hem, det vet jag!

Förra graviditeten började mina värden stiga till oönskade höjder i vecka 33. Imorgon går jag in i vecka 27. Jag håller tummarna på att jag får förbli frisk den här graviditeten för som jag skrev igår, tänk vad underbart att få föda barn utan allt det där som hände senast! I så fall ska jag verkligen försöka affirmera att smärta är en högre form av njutning och liksom njuta lite av att just föda militärbebisen! (Ni lär få påminna mig).

20 thoughts on “Rapport från läkarbesöket

  1. Så tråkigt att barnmorskor inte har någon koll på träning! Men det är kanske förändring på gång, Olga var och föreläste för barnmorskor och barnmorskestudenter i Dalarna förra veckan om hur viktigt det är med träning under och efter graviditeten. http://blogg.mama.nu/olgas-blogg/2011/11/10/yes-3/

    Undrar en sak, barnmorskan sa att du skulle undvika att bära tungt. Men att lyfta vikter är okej? Känns det inte som att huvudet är på väg ut när du lyfter? Så kändes det för mig mot slutet av graviditeten med Isak så fort jag lyfte ens en matkasse…

    • Ja, kunskapen om träning verkar allmänt föräldrad på många håll tyvärr, tycker jag. Det var en läkare jag var hos idag, inte barnmorska.
      Jag anatar att fria vikter inte alls är bra, de är ju som du skriver, just tunga… Men eftersom allt såg så bra ut inuti så är jag inte ett dugg orolig utan bortser från allt det hon sa med träning och tunga lyft. Och det sa jag ju till henne med och hon protesterade inte. De har så mycket koller på mig så det är inte långt till nästa om jag nu skulle bli osäker… =)
      Jag känner ingenting när jag lyfter utan det där presset nedår kommer lite närsom, ibland inte på flera dagar, ibland när jag bloggar i soffan och ibland när jag bara står upp men aldrig när jag rör mig eller tränar/lyfter. (än så länge iaf).

  2. åhh va skööönt att det gick så bra! och att allt såg kanoners ut!:)))

    lustigt att det började höjas vid v33 för dig – för det gjorde det för mig med, med 1a (elias)… :))
    sjukt!:)

    tycker du är skitduktig som tränar!!! :)) keep it going on strong liksom!:)

  3. Jag slutade med järntabletter ganska tidigt och gick över till Blutsaft. Mitt järnvärde höll sig ganska bra på det!

  4. Jag tror att det är stor skillnad på dig som alltid tränar och som behöver det för att må bra i kropp och själ, jämfört med tex mig som i princip aldrig tränat och definitivt inte ”behöver” det för att må bra i själen. Så jag tror faktiskt att det som är bra för dig kan vara skadligt för mig. Så om det känns bra så förstår jag att du fortsätter träna men var extra uppmärksam på kroppens signaler. En del reaktioner kan ju komma i efterhand?

  5. Ja det är kul om min energi kan smitt av sig lite 🙂

    skönt du bestämt di om föräldraledigheten 🙂

    Hoppas förlossningen kommer igång av sig själv denna gången 🙂

  6. Hejsan! Hittade hit från Alfvas blogg, blev nyfiken när jag såg att det stod Karlskrona 😉 Härlig blogg, tycker det är bra att du kämpar på med träningen ”trots” graviditeten (har aldrig förstått det där varför man lägger ner det, om man inte mår skit då vill säga). Skum människa med som trodde att din s.k. grundkondition håller i sig utan träning 😉 Ha det bra!

  7. Sv: Förklädet och sjaletten är från när jag var liten. Lite stort men funkade 🙂 Än är ju tjejerna ganska små så förstår nog inte riktigt innebörden med att baka men man får göra det till en leka ’baka baka liten kaka’ och det var uppskattat!
    Det är beräknat till den 30:e men får gärna komma vilken dag som helst, dock inga tecken på det ännu.

    Vad skönt att läsa att det gick bra hos läkaren och att allt är så bra. Håller verkligen tummarna för att det ska fortsätta så!!

  8. Vad skönt att allt såg så bra ut. Hoppas det fortsätter så. Du känner din kropp och dig själv bäst och om läkaren hade ju protesterat om det var någon fara. Kör på!

Lämna ett svar till militarmamman Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *