Ikväll ska jag gå och lägga mig i tid. Tidig tid!

Igår kväll kom min mamma hit och underhöll Elise lite så jag fick två armar och en massa tid över och det är jag verkligen inte bortskämd med så det var helt underbart! Hon stannade till lunchtid idag och tog Elise med ut på promenad i nära två timmar idag på förmiddagen. 

Jag fick otroligt mycket energi av att äntligen kunna få saker gjorda här hemma så jag höll på till halv ett i går kväll och fortsatte i morse fram tills mamma åkte igen. Nu är jag dödstrött. Men gud vad jag har hunnit med!

Jag vek ihop hela tvättstugans tvätt- säkert åtta maskiner, tvättade ett par till och hängde upp. Sedan sorterade jag Elise kläder så jag lättare hittar i lådorna nu när hon använder både storlek 56 och 62. Jag hann även med att städa hela vårt nära 200 kvm hus och till och med våttorka golven! Innan mamma åkte fick Vackraste hunden en kortare promenad så hon skulle lugna ner sig lite. (och låta mig vara ifred)

Elise somnade vid 21.30 igår och vaknade vid 01.00 med knorrande och ont i magen, verkade det som. Jag, som precis hade somnat då, var dödstrött så jag lade Elise i Militärpappans säng med en napp i munnen så jag lätt kunde stoppa i den igen när den trillade ut. Ett par gånger till vaknade hon under natten, men ville inte äta en enda gång. Kanske kan hennes gosiga kinder och mysiga mage avslöja henne… men det har aldrig hänt att hon tackat nej till mat innan, så jag blev lite orolig… Vid fem i morse tvingade jag i princip i henne lite mjölk och när hon väl fått i sig en liten slurk och liksom vaknat till så åt hon som om hon aldrig fått mat! Tänk om man kunde få en sådan natt till nu när jag ska gå och lägga mig själv i tid! Hoppas…

När mamma åkt hem och Elise somnat var det som om luften bara försvann ur mig. Jag satt dödstrött och vrålhungrig och funderade först över hur jag skulle lägga upp dagens träning, vilket övergick till vad jag skulle träna och senare slutade med om jag över huvud taget skulle orka träna idag. När jag väl beslutat mig för att inte träna utan bara försöka slappa (hur man nu slappar ensam med en 2-månaders bebis) så pep det till i mobilen. Det var från PT:n som ville gå en promenad om 30 minuter. Utan att ens tveka skrev jag att jag skulle ta mig bort till henne för en promenad. Jag skyndade mig att skicka iväg sms:et innan jag hann varken känna eller tänka efter och studsade ner i källaren och svidade om till träningskläder.

I köket tryckte jag ner en alldeles för grov macka med keso, tog vattenflaska, hund och bebis med mig och halvsprang de tre kilometerna bort till PT:n. Sedan gick vi. Vi gick fort och gårdagens löpning gjorde sig tillkänna inte minst i mina ben. Vi gick och gick och tjattrade på om livets väsentligheter. Två och en halv timme var vi ute och gick nästan 1,5 mil! Gött med vänner som drar med en ut när man själv ballar ur.

Skönt! Otroligt skönt! Men nu är jag Trött! Så, god natt!