Under min ordinarie blodtryckskontroll igår nämnde jag mina magsmärtor för sjuksyrran där och hon sa att jag tveklöst skulle kontakta vårdcentralen. Det tog emot för jag kände ju mig så pass mycket bättre än i Lördags kväll, även om jag varken kunde gå helt upprätt eller särskilt snabbt, men jag ringde. Jag berättade om mina symptom och sa att jag blivit mycket bättre och avslutade min monolog med en fråga: ”Jag kanske kan gå såhär ett tag och se om det blir bättre?” ”Nej, Frida, det ska du inte”, fick jag till svar och en tid hos läkare 40 minuter senare.

Den trevliga läkaren på vårdcentralen pillade lite på min mage, eller rättare sagt tryckte rätt rejält på den. Det kändes, om jag säger så… Han hade två förslag på diagnoser innan provsvaren gav utslag: Troligast: Utomkvedshavandeskap. Att jag skulle vara gravid nu, redan?! Herregud, vilken främmande tanke! Mindre troligt: Blindtarmsinfektion. Jag var inte havande, varken utomkveds eller inomkveds eller utochinkveds, så då var det blindtarmen kvar. Eftersom mina vita blodkroppar hade ökat i antal och sänkan var förhöjd, vilket tyder på en infektion i kroppen, skickade läkaren mig med remiss till akuten.

På akuten togs det fler prover, sjätte blodprovet för dagen och tredje urinprovet utan att varken ha ätit eller druckit något alls sedan kvällen före. Ny erfarenhet: Det går tydligen alltid att klämma ut lite kiss till om man bara anstränger sig tillräckligt mycket. Det kom en läkare och pillade, ställde frågor och klämde på min mage, sen kom en läkare till för den första var under utbildning. Den kontrollerande läkaren bröt väldigt mycket och till det hade han en väldigt dov röst vilket gjorde att jag inte förstod hälften av vad han sa, utan tittade frågande på underläkaren som svarade på frågorna åt mig. Hon förstod både mig och honom, skickligt! 

Jag blev skickad till en annan läkare som gynundersökte mig. Hon tittade på mina äggstockar som tydligen såg jättefina ut. Jättefina?! Vad har kvinnan för referensramar? Själv tyckte jag att det såg ut som en dödskalle på ultraljudsskärmen, men det var det inte, upplystes jag ganska snabbt om.

Sen fick jag läggas in för observation och efter ytterligare tre timmar som jag slog ihjäl genom fatisk kommunikation med tanten i sängen bredvid (inte grabben i graven bredvid) allt medans mina tuttar växte och växte, kom de och sa att jag skulle stanna kvar på sjukhuset över natten. Jag sa nej, jag behöver hem och amma av mig lite. Jag fick inget svar och efter en stund kom en man som presenterade sig som kirurg och sa att det skulle vara himla intressant att öppna upp mig och kolla in i magen vad felet kunde vara. ”Jaha du”, sa jag. ”Intressant sa du?!” Jag upplyste honom om att det inte kommer att beredas möjlighet att skära i min mage för intressets skull och han sa ”Jaha, det var ju tråkigt, för mig som kirurg.” Sen såg jag inte till honom mer.

Tillslut, vid 21-tiden, fick jag åka hem på eget bevåg, vilket jag gladeligen gjorde! Jag kände mig bättre, provsvaren rätade inte ut några frågetecken för någon och jag har ju bara sju minuter till akuten hemifrån, så jag tog en taxi hem. Jag glömde bort att amma, eller rättare sagt så var Elise galet glad i att se mig så det fanns inte en chans i världen att jag skulle stoppa in min tutte i hennes mun… Galen Elise = Hugg!

Jag åkte tillbaka idag på morgonen och efter nya prover och fyra timmars väntan fick jag åka hem. Ingen vet vad det var med mig, men provresultaten såg bättre ut idag, både sänkan och de vita blodkropparna. Dock har jag fortfarande lite ont nere till höger i magen, speciellt när man trycker där. Läkarna sa att det kunde vara en blindtarmsinfektion som gått tillbaka och att jag måste komma in om jag får ont igen. Och det ska jag. Men först ska jag fira jul! Med mig fick jag de fina bilderna på mina vackra äggstockar! Kanske något att rama in eller kanske ge bort i julklapp?