Efter att ha hållit föredrag i presentationsteknik och lärande för Dykskolan idag fick jag förmånen att prova på att dyka, något som jag aldrig tidigare gjort. Jag fick en tvåtimmars genomgång med egen instruktör, en sån lyx!

Det var både väldigt nyttigt och intressant med denna information då den gav mig en större förståelse för den utbildning killarna bedriver för de dykare jag vanligtvis utbildar inom ledarskap och lärande. Och så var det förstås roligt!

Vi körde med torrdräkt på och med alla saker, som vikter runt vaderna och tuberna på ryggen vägde jag över 30 kg extra. Det var inte så lätt att röra sig på land och även om det till en början var riktigt svårt att hitta rätt läge under vattenytan så var det både lättare och betydligt enklare att simma där än att gå på land. Tungt och otympligt…

En mycket intressant och givande dag för min del! Ett omväxlande yrke i skärgårdsmiljö,  ni vet!

Jag kommer nyss från ett möte med det kvinnliga nätverket i Karlskrona Garnison och är full av energi och glädje! Tänk vilka starka kvinnor jag har vid min sida,  hur mycket kompetens,  kunskap och fantastiska idéer som sprudlar i min närhet!

Tillsammans har vi tagit fram en vision att utgå ifrån och flera SMARTA mål att arbeta mot för att utveckla vår fantastiska arbetsplats till ännu bättre! Massvis med idéer och förslag kom upp och belystes från olika håll och jag känner mig manad att gå vidare i arbetet. En härlig känsla i min kropp!

Ingår du i något kvinnligt nätverk på din arbetsplats?

Jag fortsätter på mensdiskussionen som tog fart häromdagen. Blekinge Läns Tidning, BLT, publicerar idag en artikel om detta. Artikeln är välskriven och jag är tacksam för att mitt budskap går fram på det sätt jag önskar i artikeln.

För att kunna läsa artikeln online måste man vara prenumerant på bltsydostran.se. Ni andra får klicka på bilden och försöka läsa där, eller kanske köpa en tidning.

Efter mitt inlägg igår ”Att ha mens i Försvarsmakten” har telefonen gått varm. Tidningar och radio har hört av sig och vill att jag ska ge en större bild av min verklighet som kvinna i Försvarsmakten.

Det ger jag gärna! För att jag är stolt över mitt yrkesval, för att jag älskar mina arbetskamrater och för att jag går till jobbet med ett leende på läpparna varje dag! Jag ger gärna media en bredare bild av min verklighet som kvinna i Försvarsmakten för jag tillhör en minoritet på en extremt mansdominerad arbetsplats och jag tycker att det är viktigt att visa andra allt det positiva mitt arbete ger mig.

Likväl som man kan tycka att det är min rättighet att toaletten på min arbetsplats är utrustad med sanitetsbehållare så ser jag det samtidigt som min skyldighet att som minoritet påpeka utvecklingspotentialer som organisationen kan arbeta vidare med. Som att det faktiskt behövs sanitetsbehållare på samtliga toaletter, för att ta ett exempel.

HÄR kan ni som vill lyssna på morgonens radioprat trycka för att komma direkt till klippet!

Det är en stor dag idag, mina vänner! Idag har nämligen toaletterna på min arbetsplats utrustats med inte mindre än … trumvirvel…. Sanitetsbehållare! Som jag längtat efter denna dag! Det kan för vissa verka som en petitess i sitt sammanhang men för mig som ungefär tolv veckor om året är i behov av just en sanitetsbehållare är det stort!

Kvinnor har funnits i Försvarsmakten i olika civila befattningar sedan början av 1900-talet och sedan 1980 i officersbefattningar. Idag 34 år, eller 134 år beroende på hur man ser det, senare nådde alltså sanitetsbehållaren fram till just det hus där min arbetsplats finns. Hurra!

Som vi alla vet har ju inte sanitetsbehållarna egna ben och gick dit själv och kanske kan jag inte begära att mina manliga kollegor ska se ett behov av att sanitetsbehållare bör finnas på toaletten. Vad jag däremot tänkte att jag kunde begära är att jag bemöts professionellt när jag som sanitetsbehållareanvändare kommer med förslaget att det behövs sättas upp sådana på min arbetsplats där jag vistas dagligen.

Och det gjorde det, av de som jag jobbar närmast. ”Självklart”, sa de och en beställning på sanitetsbehållare gjordes. I maj 2013. Jag förstår det som att Försvarsmaktens system är segt men hallå, åtta månader, det är väl inte ett nytt stridsflygplan jag bad om?! För att påskynda processen tog jag upp detta på flertalet protokollförda möten under året.

Vart hade beställningen fastnat? Vem var det som inte ville betala för sanitetsbehållarna? Vem hade mandat att påskynda processen? Kanske fanns där inget svar? Kanske kom sanitetsbehållare långt ner på proiriteringslistan, långt efter skyddsvästar, magasin till vapen och pansarbandvagnar? Kaske behövde Försvarsmakten utveckla en egen sanitetsbehållare med M-nummer som tålde både anfall av kemiska stridsmedel och brand?

Vid ett par tillfällen frågade jag mina chefer till vem jag skulle skicka mina använda mensskydd i ett cirkelkuvert med internposten? Var det till dem, ÖB eller kanske till politikerna?

För det skulle faktiskt kännas bättre att skicka den där blodiga tampongen direkt till någon med min underskrift på ett papper än att mina kollegor ytterligare en gång skulle komma in på toaletten och mötas av en blodig tampong i den öppna soptunnan, som råkat vecklas upp från sin omsorgsfullt inlindade pappersvaddering. Med mig som enda kvinna inom räckhåll.

Så idag är en stor dag, mina vänner! Dock fattas det fortfarande påsar till behållaren och jag väntar med viss spänning på när de kommer dyka upp.