Ja, ni ser ju själva hur fort det går!

Kvällens träning var intervaller på bana. Jag gillar banintervaller för att man hela tiden ser sträckan man ska springa och så är underlaget ganska mjukt. Under intervallpass försöker jag alltid att tänka lite extra på tekniken i steget, i alla fall under de första intervallerna för sen blir jag för trött!

Vid intervallträning gäller det att ta ut sig och komma upp i puls ordentligt och genom att springa i intervaller kan man höja löptempot. Eftersom det var första passet på bana på väldigt länge sprang jag utan pulsklocka men hade bästa Läkaremamman med mig och vi kompletterar varandra så bra! Jag är rätt så snabb i steget under intervallernas början och vill gärna sacka lite på slutet men då lägger hon i en högre växel och sticker iväg så då är det bara att haka på. Det kan ju inte bli bättre, menar jag!

Vad jag har lärt mig så bör återhämtningsfaserna, alltså vilan, motsvara ungefär hälften av tiden för varje intervall. Om inte pulsen hinner sjunka tillräckligt under intervallvilan så är löptempot för högt. Vi hann komma ner bra i puls och alternerade mellan ståvila och gåvila. Det som är så coolt är att trots att passet var tungt som fasen så återhämtade vi oss båda två väldigt snabbt och bara några minuter senare kändes det som att vi var fit for fight igen. Typ… Förutom att vi var lite stumma i benen då.

Jag har även lärt mig att man vid korta intervaller bör hålla ett löptempo som motsvarar sin tävlingsfart på 10 kilometer och så småningom något snabbare eftersom man bör justera farten efter hand som man förbättrar sin kapacitet. Även här hände en cool grej. Varken jag eller Läkaremamman hade en aning om hur snabbt vi skulle orka springa men klockade alla intervaller på nästan exakt samma tid. Vi är ju inte supersnabba direkt men sprang på så fort vi orkarde och under de sista intervallerna när tempot var max var det benen som satte stopp och inte pulsen. Fantastskt!

Så här såg kvällens pass ut: (Ett varv på banan är 400 meter.)

4 x 800 meter (Samtliga intervaller sprang vi på 4 min och 40 sek) 60 sek vila mellan intervallerna.

4 x 400 meter (Samtliga intervaller sprang vi på 2 min och 10 sek) 45 sek vila mellan intervallerna.

4 x 200 meter (Samtliga intervaller sprang vi på 1 min) 30 sek vila mellan intervallerna.

4 x 100 meter (Samtliga intervaller sprang vi på 25 sek) 15 sek vila mellan intervallerna.

Genom att springa intervaller som dessa får vi in både längre, kortare, snabba och snabbare intervaller i ett och samma pass. Och så känns 400 meter piece of cake när man sprungit 800 meter strax innan! Och om vi går tillbaka till det jag skrev om att hålla ett tempo på intervallerna som 10-km-tävlingsfart så skulle det i så fall innebära att vi skulle springa en tävling på 10 km på 55 min, eftersom vi i snitt höll en hastighet på 5,30 min/km. Sammanlagt sprang vi 6 km idag och jag är tveksam till att vi skulle orkat en mil i samma tempo, utan vila.

Något som jag däremot är säker på är att vi närmar oss en bättre mil-tid! 

Ikväll sprang jag intervaller i stege. Det är ett roligt inslag i löpträningen tycker jag, det händer lite mer än när man bara maler på.

Man kan egentligen göra lite som man vill, gå eller jogga mellan intervallerna. Jag hade joggvila och så sprang jag på i intervallerna och fokuserade på fart och löpsteg.

Såhär sprang jag:
Uppvärmning 5 min jogg
1 min löpning 30 sek jogg
2 min löpning 1 min jogg
3 min löpning 1 min jogg
4 min löpning 2 min rask gång
Och så samma trappa ner igen:
4 min löpning 1 min jogg
3 min löpning 1 min jogg
2 min löpning 30 sek jogg
1 min löpning 2 min rask gång
Och sen trappan upp igen tills rundan är slut: 1 min löpning… osv.

Var man än befinner sig så ökar man alltså farten när klockan säger så och är man i en brant backe så må det så vara. Underbart! Jag höll på i 45 min och så några plankor på det. Svettigt värre!

Löpning med Vackraste hunden och Läkaremamman står på kvällens agenda. Lite mer taggad idag och jag känner mig snabb! Kvällslöpning är sommarlyx!

Vaknade som vanligt täppt i näsan orsakad av allergi mot något oidentifierbart skit. Klockan sex var högen med snorpapper på köksbordet högre än yoggipaketet och rullen i hållaren var slut. Även jag var helt slut av allergin och såg ingen ände på eländet…

Men så erbjöd sig Farmorn att hänga med Elise och föreslog att jag skulle gå och lägga mig en stund eller kanske gå ut och springa en runda. Hon vet precis vad man behöver, den där Farmorn! Att det ösregnade stoppade inte mig, tvärt om! Jag drog på mig Militärpappans keps på huvudet och sprang i regnet en halvtimme. Så underbart att känna regnet kyla ner min varma kropp och höra hur dropparna slår mot träden och marken!

En halvtimme senare är jag hemma igen och gör mina plankor med rensade luftvägar och två fria näsborrar. Ren jäkla lycka för en allergiker som mig!

I onsdags var jag i Växjö för att springa Vårruset. Vi var ett gäng tjejer på jobbet, både militära och civila, som åkte tillsammans i en abonnerad buss. Jobbet betalade både resa, mat, kaffe och anmälningsavgift. Toppen! Till råga på allt fick vi en jättefin t-shirt att bära ytterst för att visa varifrån vi kom. Jag trodde det skulle vara en stor bomullströja så jag blev riktigt glatt överraskad när det var en marinblå tight löpartröja i kvinnlig modell!

Vårruset är 5 km och mer en folkfest än ett lopp för löpare fick jag uppenbara. Jag var i och för sig med som en kul grej och hade inga tider att prestera, men det hade ju varit skönt att kunna ta ut steget lite. Jag, som inte sprungit många så stora lopp, ställde mig i första startgruppen för att kunna springa på. Startgruppen hetts just ”springa” så den borde ju passa, tänkte jag. Men ack så fel jag hade!

Jag stod rätt långt bak i startgruppen och när starten gick fick man promenera för att de framför gjorde det. Jag tänkte att det säkert blir lite luckor längre fram och det blev det – EFTER FYRA KILOMETER! Vad har folk för självinsikt när de ställer sig i första startgruppen för att ”springa ca 22 min” iklädda täckjacka och lovikavantar? Tror de att de ska klara promenera 5 km på 22 minuter eller är de själviska och nonchalanta? Men så var det ju en folkfest, just det… Väldigt festligt av en del folk att stoppa upp allt så, måste jag säga!

Efter mycket om och men kom jag i mål på runt 27 minuter. Men jag kände det som att jag skulle kunna springa tre varv till i samma fart direkt efter målgång. Det är ju bra!

Nästa gång får det väl bli ett marathon eller liknande, jag tänker att oavsett hur festlig stämningen är där kommer luckorna tidigare än 1 km innan målgång på ett så pass långt lopp. Inbillar jag mig.