Jag är nu gravid i vecka 32 och har lite mindre än två månader kvar tills beräknad förlossning. TVÅ MÅNADER?! Hur i hela friden ska jag kunna överleva i två månader till med (i?) denna kropp? Ärligt talat.
Hela kroppen har svällt upp likt en ballong och magen är stor nu. Fast det är låren, ansiktet och brösten också. Senaste veckan har jag märkt av vattenansamling i kroppen, både i benen och i fingrarna och jag hoppas till min Gud att det inte rör sig om havandeskapsförgiftning den här gången med och det får jag veta imorgon, för då ska jag till barnmorskan för kontroll.
Stödstrumpor är något jag aldrig använt innan men fick lov att gå och köpa mig ett par här om dagen då jag ser att mina ben tar mycket stryk i form av urfula åderbråck som börjar kika fram på flera ställen. Det är ju ärftligt det där och jag har inte goda förutsättningar om jag säger så! Ska jag vara ärlig så vill jag bara gråta när jag tittar ner på mina ben men det är ju ändå inget jag kan göra åt saken så jag håller på tårarna till förlossningen, då kan det krävas en del för att liksom hjälpa smärtan lite på traven. Och det positiva med att vara helt jävla enorm är ju att jag inte ser mina ben så ofta, för det är en stor mage i vägen!
För ett par månader sedan skrev jag ju om en smärta ovanför bygdbenet och fick reda på att det var foglossning. Jag hade lite känningar i ett par dagar med sedan försvann allt och jag har inte känt någonting. För kanske tre veckor sedan började jag däremot få ruggigt ont i ljumskarna och jag förstår att detta med beror på foglossning. Jag känner mig stel och klumpig och har ont så om kvällarna haltar jag omkring här hemma och jag reser mig inte frivilligt upp om jag inte absolut måste. Tvärt om mot innan, då jag är en person som inte frivilligt sätter mig ner om jag inte absolut måste!
Jag känner emellanåt en tyngd tryckas nedåt inuti mig men är inte det minsta orolig för att det är en bebis på väg ut. Dock har jag nu börjat känna att bäckenbotten tar mycket tyngd och kan när jag nyser eller hostar känna att den sviktar. Uärk! Knipet är det inga problem med alls än så länge och jag hoppas att det så får bli. Jag kniper och kniper för att träna så ofta jag kommer ihåg, för jag vet ju vad som väntar och det gäller att vara förberedd.
Min näsa är mer täppt än vanligt men jag får till skillnad från förra graviditeten i alla fall luft genom en näsborre i taget. Jag har lite knasiga polyper och läkaren har lovat att vi efter denna graviditet och amning ska ”laga” mig i näsan så jag kan andas. Det ser jag fram emot!
Oftast behöver jag inte kissa på natten, skönt då det annars stör min sömn. Jag kan numera endast sova på rygg för allt annat gör ont. Jag är en magliggare i vanliga fall men det är bara att vänja sig, sakta men säkert. Halsbrännan kommer och går och jag är i alla fall lycklig att den inte kommer varje dag för det är så obehagligt. Så har jag ju ett enormt blåmärke som visar sig med jämna mellanrum på höger knä och jag har ingen aning om var det kommer från och det gör inte ont. Och så ryggen då, jag är överrörlig och böjer och knäcker och håller på mest hela tiden i vanliga fall men min mage är nu i vägen och jag är på tok för orörlig för att kunna hålla på så. Det hjälper när Militärpappan masserar lite, för stunden.
Jag tittade tillbaka i bloggen och ser att jag under min förra graviditet mådde ungefär precis samma som allt det jag skrivit här och nu. Konstigt att jag inte minns… Men det är det som är det fina med blogg! Hur klarar sig människor genom livet, som inte bloggar?!
Nej, nu har jag kanske gnällt tillräckligt för den här veckan. Kanske till och med för det här året? Tur att det är nytt år alldeles snart.
Ja fy, oavsett om man har små eller stora problem så tycker jag inte att det där med att vara gravid är någon höjdare. Första gången hade jag aldrig ont men tyckte ändå det var bökigt att sitta i soffan och andas samtidigt eller att sova riktigt bekvämt och att man inte kunde ta ett glas glögg när man ville ha det. Andra gången hade jag så sabla ont i ryggen de sista tre månaderna ungefär så jag kunde inte sitta, alls. Jag fick bara stå och ligga hela tiden. Jag fick också så många urinvägsinfektioner, de avlöste varandra och jag kände mig ledsen över att behöva ha känslan av infektionen hela tiden. Inget av det är katastrof men inte fan är det kul… Hoppas att det inte finns några tecken på havandeskapsförgiftning vid besöket i morgon.
I hear you sister…..Det låter som om vi delar kropp du och jag. Förutom att jag kissar en gång i timmen på natten typ. Det där med åderbråcken är inte kul… vet du om det går bort av sig självt? Jag har kollat upp en klinik som tar bort sånt där, men det är inte billigt. :/ Men man vill ju inte se ut som en gammal tant innan man ens fyllt 40. Eller är jag ytligt nu? :O
Oj bara två månader, jag tycker det har gått fort sen du skrev om det första gången. Men jag vet ju att jag själv inte tyckte det gick fort när jag var gravid.
Hoppas verkligen du slipper havandeskapsförgiftning. Håller tummarna.
Man får gnälla, så det så! 🙂 Att vara gravid är inget lätt tillstånd för kroppen ju. Kämpa på dessa återstående månaderna!
Jag tycker att vi bestämmer att man får gnälla och beklaga sig när man är gravid! (Utan att be om ursäkt!) Det är en väldig ansträngning på kroppen och vi kvinnor får stå ut med mycket för att ge liv åt våra små. Så om det gör besvären lättare att bära så är det bara att gnälla på.
Håller självklart tummarna för att det inte är havandeskapsförgiftning *håller så hårt att knogarna vitnar*
Åh vad härligt att ni alla var hemma över julen om dina syskon nu bor i Oslo. Mysigt!
Gulligt att hon utbrast pappa trots utklädnad, här var det min mormors gubbe men ingen reaktion på att han kändes igen trots sin dialekt hihi
Stödstrumpor är kanon, hade inte klarat mig utan. Dock köpte jag ett par nya i typ nylon på apoteket och de var inte alls bra medan de jag hade när jag väntade astrid är kanon. Lurigt!
Vi har också en acta graco logic som vi köpte av en kompis till astrid. Var kanon nöjd med den! Så det är ett bra val!
Overallen var ju fantastisk, men jag har lånat hem två små i storlek 56 vanliga fleece.. och har sedan som jag haft till astrid. Har inte köpt något ännu, men en babysitter ska vi skaffa för vi sålde vår andra o. ett babygym, men vi tänkte köpa de i trä på Ikea. Bra pris o. fint.
Här är det förvärkar tror jag för ont gör det, hann inte med något sånt med astrid så man blir ju lite lätt nervös hahaa
Hoppas på fortsatt julmys nu! Kramar