Idag var det dags för årets triathlontävlning som jobbet anordnar. Förra året var jag gravid i vecka 31 men deltog såklart i alla fall! HÄR kan du läsa om det. Min sluttid förra året blev ungefär 2 h och 10 min. Jag visste inte alls var jag skulle sikta idag, det var jättesvårt!
Loppet inleds med 400 m simning (16 längder) som följs av 20 km cykling och avslutas med 5 km löpning, allt i en följd. Eftersom jag är en okej simmare, ganska dålig cyklist och en numera ganska långsam löpare, (Bra förutsättningar va?!) så bestämde jag mig för att köra mitt eget race och strunta i mina medtävlanden och deras prestationer.
För er som inte följt bloggen så kan det vara bra att veta följande för att förstå mitt resonemang: Jag simmar bra och är ganska snabb på bröstsim, men är för dålig på crawl för att det ska löna sig att lägga energin på det, när man behärskar det, snabbare simsättet. Cykling har aldrig varit min gren och även fast jag tycker att jag verkligen tar i och cyklar snabbt, så går det ganska långsamt framåt, har jag märkt när jag cyklar med andra… män. Löpningen är min gren, eller har varit. Jag sprang 5 mil i veckan tills jag blev gravid och då var jag snabb, vilket var roligt, tycker jag! Med tanke på allt som hände under min graviditet och förlossning äter jag en del mediciner och kroppen känns inte riktigt med mig i allt jag gör, så kan jag inte längre räkna mig till en bra löpare utan bara löpare. Men jag tränar på och snabbare blir jag, även om den utvecklingen går förskräckligt långsamt emellanåt!
Så, under två timmar var ett mål, att bara fokusera på mig själv var ett annat och att göra mitt bästa var ett tredje.
Simningen gick bra och jag var uppe ur vattnet på nio minuter, vilket var snabbare än väntat. Växlingen med ombyte klarade jag ganska smidigt och stack iväg på cykelturen som med gick snabbare än jag räknat med men inte snabbt. Den tog 50 min. Jag växlade till löpningen lätt, för det är ju bara att hoppa av cykeln och springa därifrån, ni vet, inga badkläder som ska av och andra kläder som ska träs på en halvblöt kropp… Jag hatar för övrigt sporttoppar i detta moment. Löpningen diskade jag av på strax under 30 minuter, vilket jag inte trodde skulle vara möjligt i dagsläget, inte med simning och cykling i benen. Men där ser man!
Min sluttid i år hamnade på 1 h och 37 min. Jag är klart nöjd! Och så räckte det till en andraplats i damklassen med, inte illa!
Triathlon 2011. Nästan 10 månader efter förlossningen.
Triathlon 2010. Gravid i vecka 31
Denna fina ryggsäck vann jag idag!
