Vi körde Buff-metoden a’la Anna Wahlgren när Elise var fem månader och sedan dess har hon i princip sovit varenda natt, hela natten. Vid nattningen klockan 19.00 har vi haft som rutin att sjunga Trollmors visa två gånger och därefter säga ”God natt Elise, nu ska vi sova.” Efter det har vi lämnat rummet med dörren på glänt och hon har efter lite prat eller bök somnat av sig själv efter cirka tre till tio minuter.
För en månad sedan ungefär blev Elise sjuk, förkyld med feber och hosta och sedan hon blev frisk från det har hon plötsligt slutat somna själv, utan protesterar något enormt varje kväll! Dock har hon fortsatt sova hela nätter, tack och lov!
Sedan ett par veckor tillbaka har hon vid läggdags ställt sig upp i sängen, skakat galler och gallskrikit. När vi kommer in till henne blir hon tyst på en gång och så säger hon ”Hej” och ler. Så fort vi lämnar igen reser hon sig och gallskriker på nytt. Enda sättet att få henne att somna är att bära runt på henne eller att själv lägga sig med henne i vår säng.
Vi vill inte ha det så här och bestämde oss för att göra något åt det. Jag har förstått att många föräldrar bara låter det vara och köper läget med att inte få sova en hel natt under flera år(!) och att vänja sig vid ett energisugande projekt varje kväll vid nattning. Jag förstår ärligt talat inte varför? Varför man utsätter sig själv och sitt barn för detta? Jag ser det som ren lathet många gånger även om jag inte direkt orkar bry mig hur andra gör, men jag blir såklart irriterad över när dessa föräldrar klagar över att de aldrig får sova och att det är jobbigt. Nähe?! Men gör något åt det då!
Jag förstår att alla barn är olika och att samma metod inte fungerar på alla, varken föräldrar eller barn. Är barnet sjukt eller på annat sätt inte mår bra förstår jag absolut att man väljer bort en ”tuffare” metod.
I alla fall bestämde vi oss för att köra en variant av 5-minuters metoden. Vi vet att Elise är frisk och mår bra. Vi anser också att hon inte känner sig övergiven och har dödsångest av att vara själv i några minuter i sitt rum innan hon somnar.
Natten till söndag körde vi igång. Ledordet var som vanligt konsekvens. Läggningsprocerduren var samma som alltid, alltså att vi sjunger Trollmors visa två gånger och därefter säger ”God natt Elise, nu ska vi sova.” Efter det lämnar vi rummet med dörren på glänt. Resultat enligt nedan:
Första kvällen:Vi lägger Elise och gör nattningsrutin i ungefär 3 minuter. Så fort vi lämnar rummet ställer hon sig upp i sängen och skriker. Efter ca 3 min går vi in till henne igen, lägger ner henne och upprepar ”God natt Elise, nu ska vi sova.” När vi går ut ur rummet skriker hon direkt igen. Vi går in med ojämna mellanrum med tidsintervall mellan 3-7 min och gör precis samma sak varje gång; Lägger henne tillrätta, ser till att hon lugnar ner sig och säger att det är dags att sova. Såhär håller vi på tills hon plötsligt slutar skrika och somnar istället. Första kvällen tog det 40 minuter.
Andra kvällen: Samma procedur, inga undantag. Tid innan Elise somnade: 15 min.
Tredje kvällen: Samma procedur, inga undantag. Tid innan Elise somnade: 7 min.
Fjärde kvällen: Vi lämnade rummet och som vanligt blev det skrik från Elise. Dock hann vi aldrig in igen innan det blev tyst och Elise sov gott. Tid innan Elise somnade: 1 min.
Det återstår att se hur det fortsätter men än så länge ser det bra ut, tycker jag. Vi tror inte att Elise är ledsen för att hon blir lämnad ensam utan mer arg för att hon inte vill sova. Vi anser att det är vi som föräldrar som bestämmer att hon ska sova, för hennes eget bästa. För oss är det lika självklart att man ska sova vid 19.30 som att ha säkerhetsbälte när man åker bil det är inget vår nio månaders Elise själv får välja. Oavsett hur mycket protester det än blir!
Over and out.
