En mysig kompis. En fin lekkamrat. En busig ettåring. En tålmodig Stövare. En slug mattjuv. Han älskar barnen och de honom!

Elise och jag är ute på en tur med skrindan. Elise pekar vilken väg vi ska ta och vill att jag ska dra henne snabbare! Själv känner jag fortfarande av tisdagens träning i benen. Perfekt uppladdning inför min lunchlöprunda om någon timme!

Efter förskolehämtning körde jag till Landet med flickorna. Militärpappan åkte på övning igår morse och är borta i tio dagar, igen. Inte jättespännande men när han kommer hem börjar han sin nio veckor(!) långa semester!

Tilia gallskrek hela vägen hit och ingenting hjälpte. Jag stannade flera gånger och satte i nappen, försökte amma och bar runt på henne i friska luften. Efter tre mil tystnade hon. Misstänker magknip. Elise stensov hela biten, hur hon nu fick ro till det i det livet.

Tack för alla svar om att sova och vila på dagen! Jag konstaterar att det är väldigt individuellt och att alla gör och tänker olika om det. Bra och intressant att få inblick i era rutiner och tankar, tack! Elise var vaken hela dagen igår och somnade först kvart över sju, men det gick lätt att lägga henne! Vi kunde vara utomhus i det vackra vädret heja eftermiddagen och det hjälpte nog till att hålla henne vaken. Det och att Tuffbästis och hennes Snygga man kom förbi på en fika. Idag har hon som sagt sovit igen och är ändå trött som en gnu.

Och så råkade jag tyvärr köra på en ekorre på grusvägen strax innan vi kom fram. Jag gick ut för att kontrollera att den dött och den hann inte lida utan avled omedelbart i kraschen. Så skönt att jag slapp slå ihjäl en halvdöd korre framför mina barn. Jag bar in den i skogen och sjöng en trudelutt.

Tilia sover gott i bärselen. 

Elise är hemma med oss hela dagen eftersom det var ett barn som kräktes på förskolan igår efter lunch. Fast det behöver ju nödvändigtvis inte vara kräksjuka, mer troligt är det att det serverades fisk till lunch! Men det vore dumt att chansa. Vi är ju ändå hemma!

Varför ta den enkla vägen när det finns utmaningar att möta?

Solen har verkligen stekt idag. Det har varit fantastiskt sommarväder! Snart åker barnpoolen fram!

Elise klädde på sig helt själv… mössan bak och fram och fel stövel på fel fot.

Bus!

Vi åkte till Frökenfarmor och Målarfarfar igår fast till deras lantställe för det var där de var. Vi har haft det underbart och det känns som att vi hunnit med så mycket på den korta tid vi var där, mycket mer än vad vi skulle hunnit hemma! Hemma rullar allt bara på med vardagliga ting och rutiner och alltid är det något att ordnas och fixas. Men på Gökhult har vi bara varit och haft mysigt.

Elise har lekt med hundarna, ritat teckningar, gett hönsen gräs, klappat kor och katter och ridit på Amigo. Och busat och myst med Frökenfarmor och Målarfarfar såklart!

Här är hon på väg genom hagen till hästarna. 

Vi plockade blommor till Farmor.

Elise och jag fick tid att vara bara hon och jag. Vi gick en runda och pratade med alla djuren och jag berättade om djuren, vad de äter och hur de är. Men inte så mycket om korna för jag känner inga kor, så där är jag lite osäker, på hur de är och så. Fast hästar kan jag desto mer om eftersom jag ridit nästan hela mitt liv!

Den färdiga buketten. 

Framtiden får utvisa om flickorna kommer ha samma stora hästintresse som sin mamma. På ett sätt hoppas jag på det och samtidigt hoppas jag inte alls på det… Den som lever får se!