Idag har Elise tagit klivet in i en ny värld – fast föda! Om man nu kallar lös potatismos för fast… Och som hon har längtat! Varje gång vi äter tittar hon storögt på maten som åker in i våra munnar och flera gånger har hon lyckats flytta min tallrik på bordet med en liten kladdig hand som följd.

Nu fick hon en egen tallrik med en minimal portion potatismos på. (mosad kokt potatis och bröstmjölk). Skeden var hon van vid från AD-dropparna varje morgon och hon var högst intresserad av att få stoppa in den i munnen, gärna själv.

Lite skeptisk var hon till en början, kanske var det konsistensen, men efter någon sekund verkade hon vilja ha mer. Jag gav henne lite till och när jag tog bort skeden blev hon vansinnig och skrek högt! Jag gav henne ytterligare lite potatismos och hon blev glad igen. Herregud! Sen slickade hon skeden. (Jag ser vissa likheter mellan henne och Vackraste hunden här…)

Jag ser fram emot fortsättningen!

Elise var skeptisk till en början

Första smakportionen. Spännande!

Kan själv!

Det här gillade jag!

Och så fick jag min efterlängtade egentid tillslut! En tid som förvaltades mycket väl – Eller inte. Elise somnade i sin säng vid 21.30 och fram till 23.30 satt jag i soffan och panik-njöt av min plötsligt uppkomna engentid. Att slappna av var sjukt mycket lättare sagt än gjort! Jag satt liksom på helspänn i två timmar beredd att springa upp till Elise, inte om utan när, hon vaknade för att snabbt söva henne igen. Precis som att det skulle vara till någon hjälp! Suck.

Vid 23.30 var jag helt utmattad av all anspänning och väldigt trött på mig själv och mitt beteende, så jag gick och lade mig. Väl i sängen läste jag lite ur nya Fitness-tidningen och runt midnatt hörde jag hur Elise började sutta och suga på sin hand. Hon vaknade aldrig, men jag kunde inte sova  i detta brutala oväsen! (…) Trots att jag verkligen ansträngde mig för att inte bry mig och lade en kudde över huvudet för att inte höra henne, slumrade jag bara och vaknade till minst var tionde minut i TRE timmar! Sen fick jag nog. Av mig själv. Jag hämtade ett sovande barn ur sin säng, ammade henne i min säng och vi båda somnade. Sen snuttade hon lite varje timme och vid 07.00 gick vi upp.

I natt ska jag sova i gästrummet. Militärpappan är hemma men han vaknar knappast av hennes små sutt. Ibland vaknar han inte ens när hon gallskriker. Men det gör jag, som ni säkert förstod… Jag vaknar redan innan skriket kommer, liksom när hon andas in andetaget innan skriket. Märkligt men fascinerande!

Funderar på att flytta in Elises säng till hennes rum. Det ligger precis bredvid vårt och en sådan flytt skulle kanske innebära att vi alla kan sova bättre. Och när Militärpappan bara är hemma på helgerna så vill jag verkligen sova med honom och inte i gästrummet!

Elise somnade bra ikväll genom att Militärpappan gick runt med henne i famnen i typ 20 minuter. När han lade ner henne vaknade hon till, som vanligt men somnade direkt om när han Vyssanlullade hennes säng, så även Militärpappan prisar Brio-fötterna.

Elise 4 månader

Idag fyller Elise 4 månader! Det är nu det börjar hända en massa grejer enligt allt man läser om bebisars utveckling. Det ser vi fram emot!

Elise kan:

Plocka upp en leksak från bordet eller magen

Skratta med ljud

Prata långa stunder med gurglande ljud 

Elise tycker om:

Att vara bland andra barn, gärna lite äldre

Att intressera sig för vad andra äter

När man läser för henne

Att bläddra i en bok med kartongsidor

Att ta med händerna i böckerna man läser

 Att sova i ”inne-vagnen” till ljudet av P1 (favoriten är Sjövädret) eller diskmaskinen.

Att lyssna på barnsånger i bilen, helst ska mamma sjunga med.

Att ha koll på Vackraste hunden och klappa henne när hon står still (vilket iof inte händer särskilt ofta…)

Elise tycker inte om:

Att bli torkad i ansiktet

Att få nässpray 

Elises mått:

Vikt: 8240 gram

Längd:  65cm

Huvudomfång:  41,7 cm

Elise…

… har börjat kravla sig ner när hon sitter i knät. Hon spänner hela kroppen och slänger sig fram och tillbaka och följden blir att hon kasar ner längs ens ben, som äldre barn gör för att komma loss och kunna springa iväg. Jag vet inte varför hon gör så, för hon kommer ju bara ner till golvet?

Kvällarna har blivit lite mer komplicerade och hon kämpar verkligen emot sin trötthet. Hon slumrar till men vaknar med ett ryck och gnäller eller skriker, som om hon vore rädd för att missa något spännande. Sådär kan hon hålla på i timmar! När hon tillslut somnar sover hon bra och äter bara ett nattmål någonstans mellan 03.00 och 05.00. Hon vaknar alltmer sällan och vill ha nappen. På dagen vill hon aldrig ha den.

Elise ammar fullt och när hon är mätt släpper hon bröstet genom att luta sig bakåt och le mot mig. Jag ler tillbaka och då tar hon bröstet igen för någon sekund, släpper det igen och ler mot mig. Så kan hon hålla på länge och det är så mysigt! Hon är mycket intresserad av olika färger och kan ligga och pilla på en figur i babygymet och prata  med den eller ett märke på en tröja ganska länge och på det viset underhålla sig själv ett tag.

Elise 4 månader

Elise 4 månader

Förkylningen nådde nog sin kulmen den där natten och efterföljande två har varit mycket bättre. Phu! Min mamma sov här natten till igår och i natt har Elise och jag sovit hos min faster. Vi har inte behövt störa någon av dem, men ändå skönt att inte vara ensam och såklart trevligt med lite sällskap!

Dock är hon förkyld fortfarande med mycket snuva och en del hosta. Jag sprayar frenetiskt med saltlösning, suger lite snor emellanåt och på natten sprayar jag även ett par, tre gånger med avsvällande nässpray. Hon sover med lutning på  sängen och med hjälp av en stor kudde och det funkar bra. Visserligen hade jag vidtagit alla dessa åtgärder redan före den otäcka natten, men hoppas att den inte upprepas på länge…

Idag kom Militärpappan från Halmstad och med sig hade en en present till Elise, en Sackosäck. Så perfekt! Hon fredagsmyser framför Idol just nu med sin mjuka trasa och verka ha det härligt!

Fredagsmys i sackosäcken

Snutten är med!

Elise är tok-förkyld! Hon är jättesnorig, hostar och gallskriker i attacker! Jag tycker det känns rätt obehagligt emellanåt, men försöker behålla mitt lugn trots att jag flera gånger under dagen önskat att Militärpappan var hemma så man hade någon att dela sin oro med och kunna lugna varandra. Och lite för att avlasta, för det blir inte mycket sömn och hon vill bli buren hela tiden nu när hon är så dålig.

Dagen har ändå gått okej trots att hon knappt sovit, nätterna är värst! Min barnkunniga faster rådde mig att ge henne alvedon och gå en runda med vagnen på kvällen så hon somnade i den friska luften. Jag tror hennes tanke var att Elise skulle fortsätta sova när vi kom hem, men hon vaknade såklart som alltid när vagnen stannar. Bra att hon kom till ro en stund i alla fall och fick sova lite, hon blir ju så trött av att inte vara frisk. När hon vaknade hade alvedonen gjort henne pigg och hon satt i mitt knä och skrattade åt mig och busade.

Sen skulle vi sova för natten och det enda sättet hon somnar på nu är att bli ammad till sömns, så det fick bli så, upppallrad på en stor kudde så att hon skulle kunna andas bättre på natten. Hon somnade runt halv tio och jag en kvart senare. Vid kvart över tolv vaknade hon med ett grymtande och jag tände sänglampan, Elise hostade och verkade ha svårt att andas. Gud, vad jag blev orolig, men tog upp henne i famnen och hon fortsatte att hosta och var alldeles röd i ansiktet. Upp kom slem som for ut genom munnen och Elise började gallskrika varvat med mer hosta och snörvel och det verkade som att hon inte fick tillräckligt med luft. Jag höll henne på mage i min famn en kort stund och kunde sedan ha henne upprät mot mit bröst och gå runt i huset och lugna henne.

Tankarna rusade i mitt huvud och jag kände det som att jag var tvungen att samla mig lite för att bestämma vad nästa steg skulle bli för varannan tanke som for genom mig var att jag önskar att jag inte vore ensam nu, men vad hjälper det? Ingenting, det är bara brus som stör min tankeverksamhet för tillfället! Jag beslutade mig för att ge henne nässpray och alvedon, då hon verkade ha ont men ingen feber, vilket ledde till ännu en gråtattack. Efter att ha lugnat ner det värsta ammade jag henne och hon somnade i min famn. 

Jag vågar inte lägga ned henne för risken att hon vaknar är så stor och jag vet heller inte hur jag ska lägga henne för jag vill inte vakna av att hon fått slem i halsen och har svårt att andas igen. Just nu sover hon så rofyllt och andas helt normalt. Så skönt, vilken lättnad! Klockan är nu kvart i två och jag sitter gärna uppe hela natten om hon sover så rofyllt och besvärsfritt av det!

Men jag vill aldrig igen vara ensam på natten när hon är så dålig som nu! Fy fan vad jag hatar att Militärpappan måste vara borta hela veckorna! Känner mig rätt så uppgiven och ledsen.