Elise sjunger ”Ute är mörkt och kallt”. Vi lussade för Militärpappan nu på morgonen. Tyvärr missar vi luciatåget på förskolan eftersom vi ska fira Målarfarfar som fyller 60 år så vi åker strax. Men två är ju också ett tåg. Sötaste tåget också!
Alltså denna lilla goding! Vilken kagge. Ojojoj…
Idag fick vi ta pulkorna till förskolan i den mjuka snön. Först gick Undra och drog mig, sen gick jag och drog pulkorna och sist men inte minst kom flickorna i varsin pulka.
Tilia fick åka i bebispulkan som vi köpte till Elise förra året. Hon sitter bäst i den med lite ryggstöd när hon är påbylsad med massor av kläder. Eftersom hon bara sitter där och inte blir varm av att röra på sig som Elise så satte jag Tilia i vagnens åkpåse och det funkade fint!
Undra drog båda flickorna en bit med det är på tok för tungt utan riktig dragsele. Jag satte på henne spårselen som vi har när vi går blodspår för det betyder att hon får dra, vilket hon inte får i bara halsband. Hem från förskolan däremot kunde hon dra Elises tomma pulka så jag bara behövde ta Tilia. Praktiskt!
Det tog ett tag dit och hem så när vi ändå var vinterklädda passade jag på att skotta uppfarten och vid brevlådan så att posten kommer fram. De gamla och sjuka grannarna något hus bort hade inte öppnat dörren på hela helgen så jag drog med Tilia och skottade ut dem också. Nästa skottning om någon timme ska jag se till att sanda åt dem med, så de vågar gå till brevlådan i alla fall. Det gäller att passa på när snön fortfarande är mjuk och luftig, det blir ju tusen gånger värre vid mildväder menar jag!
Elise fick hög feber igår kväll och har legat mellan oss som en skållhet kamin hela natten. Nyss lyckades hon ställa om termometern till att visa Fahrenheit så vad hon har nu vet jag inte men från en ganska feberfri morgon är hon varm igen och sover nu på soffan med min gamla nalle intill sig.
Tilia är inte på topp hon heller men har ingen feber och är till skillnad från sin syster lika hungrig som vanligt. Numer vägrar hon att äta delade små bitar av bröd utan ska hela brödskivan. Och så vill hon aldrig sova utan blir totalt vansinnig och skriker som aldrig förr och kastar sig bakåt när vi vaggar henne i famnen. Hon är ju jättetung så det är tur att man är stark!
Idag har vi spelat Memory och flickorna är så otroligt söta mot varandra! I eftermiddag anar jag att vi ska bygga en koja igen, favvosysslan just nu.
Vilken natt! Jag har leget inklämd mellan en hostig Elise och en snorig Tilia och sovit sammanlagt tre timmar under natten dock högst en kvart sammanhängande. Och när ungarna äntligen sov båda två, ja då rev hund(jävl)en ner hela sin bädd på golvet så allt vatten åkte ut över golvet i källaren och hon sprang runt och pep tills dess att jag lagt tillbaka bädden på sin lilla platå igen. Och då vaknade Tilia. Blablabla. Halv sex började vi dagen här och det kändes mest skönt faktiskt eftersom jag fick avsluta natten.
Men vad gör dessa små petitesser? Idag är det fredag!! Militärpappan kommer hem nu på morgonen och efter lunch åker jag till universitetet i Växjö för ett par föreläsningar inom socialpsykologi. Många tänker ”Men hur orkar du, kvinna?” Själv ser jag fram emot lite vuxentid och intellektuellt utbyte. Dessutom får jag träffa Bästa klasskompisen och prata ikapp hela vägen dit och hem eftersom vi samåker de tio milen (gånger två). Vi hittade varandra första dagen på utbildningen för lite mer än ett år sedan och klickar perfekt! Hon har både barn i samma ålder som Elise och en jättefin hund. Fantastiskt!
Imorgon blir det dop för lille Tuffbebisen och resten av helgen ska jag ägna åt mina inredningsprojekt, vila, mysa och så träna så klart! Jag har vilat för att jag haft ont i halsen och tack vare att jag tagit det lugnt är nu halsontet borta! Nu hade jag inte planerat in träningsvila just här men ibland blir det inte alltid som man tänkt sig.
Och är det något jag är bra på så är det att lyssna på min kropp!
Idag tog jag tag i det lilla projektet att åka till Maxi med barnen. Elises medicin mot förkylningsastman hade tagit slut och Tilias blöjor likaså. Oundvikligt att leva utan. Eller jo, Elises medicin var inte slut, bara puts väck! Den försvann spårlöst när vi var på middag hos Finaste grannen igår och hur jag än vände upp och ner och in och ut på både min väska, våra kläder och hela deras hus så fanns den verkligen ingenstans! Jävligt störande, för jag såg den fem minuter tidigare…
Vi åkte till Maxi och köpte det vi skulle och lite till och så glömde vi lite med såklart, men inte medicin eller blöjor. Pjuh! Jag stoppade ner mina små ugglor i en vagn och allt gick bra! Elise hjälpte mig att plocka ner allt i påsen och försökte bara slänga sig ut ur vagnen ett par gånger, för hon ville helst av allt gå själv.
När vi handlat klart fick flickorna åka i bilen utanför och det var uppskattat! Kanske mest av Tilia som fick åka med för första gången. Ungen stod upp och höll i sig i ratten! Hon som inte kan stå, typ.
När jag satte tillbaka Tilia i vagnen såg Elise sin chans och stack iväg i en väldig fart. Jag hittade henne vid en ”pytteliten vagn”, som hon själv kallar dem och den skulle hon köra race med. Eftersom det är det bästa hon vet och vi hade all tid i världen så hängde Tilia och jag efter henne där hon gick snabbt och okontrollerat i gången utanför alla affärer och hälsade på alla hon mötte. Sen stannade hon till vid frisören och talade om att hon minsamm klippt sig där och nästa stopp var fiket där hon hade fikat. ”Mamma, fika nu?”, frågade hon med huvudet på sned och så fick det bli! En mycket bra idé för Tilia skulle ändå äta lunch. Ja, och hur det gick att äta lunch har ni ju redan läst om.
När vi skulle ställa tillbaka den pyttelilla vagnen satte jag den pyttelilla ugglan i den och Elise körde runt henne en stund. Sen ställde hon den pyttelilla vagnen med den pyttelilla ugglan utanför en butik och gick fram till mig några meter bort. Hon tog mig i handen och sa ”Nu mamma och Is åka hem”. Tilia skulle visst stanna där i sin pyttelilla vagn och ingen av ugglorna verkade det minsta bekymrade över det!
Tillslut fick jag med mig båda barnen hem och lite senare kom Finaste grannen över på middag och alla fyra barn vände totalt upp och ner på huset. Men det var det värt! Vi hjälptes åt att plocka upp det värsta och när de åkt somnade Elise på mindre än fem minuter. Tilia somnade med hårt, fast en och en halv timme senare.
BTW så jag är ensam hela veckan med barn och hund för Militärpappan är på sjön igen. Men hey, fem dagar känns ju som en piss i Mississippi!
Kycklingsallad och en klick tatziki. Hann äta tre kycklingbitar innan Elise rymde för femte gången och Tilia ätit klart. Så trevligt kan det vara att äta lunch ute ensam med två ugglor! Pjuh! Bad om en doggybag för första gången i mitt liv, så äter jag upp den hemma istället!
Jag blev tipsad av en vän om detta fantastiska inlägg på en blogg jag aldrig tidigare läst.
Någon med småbarn som känner igen sig eller?! Hahaha!!! Det kunde varit jag som skrivit det. Varje dag. Nu måste jag läsa lite till på den (h)ärliga bloggen!
Igår tog jag med girlsen ut i trädgården för att göra i ordning den för vintern. Nu hann vi bara börja men det är ju alltid något! Men alltså tiden det tar innan två barn i den åldern är påklädda och utanför dörren. Herregud! Elise sprang runt och busade så länge och på alla tre våningar att jag mist fem gånger var väldigt nära att strunta i allt och stanna inne. Samtidigt var hon ju både rolig och supergo när hon gjorde sådär, men alltså det stöket som blir… Överallt! Och den tid det tar, tid som Tilia hinner tröttna på och själv var jag alldeles svettig innan vi kom ut! Någon som känner igen sig?
Väl ute lekte barnen i sandlådan ett tag och Vackraste hunden solade sig i gräset. Själv gjorde jag ett tappert försök att klippa gräset en sista gång för i år, men kom bara en bit innan bensinen tog slut och Tilia moffade sand och Elise försökte rymma, så jag lade ner gräsklippningsprojektet ganska snabbt.
Militärpappan tog med Elise till affären för att panta flaskor så Tilia och jag blev ensamma med hunden en stund. Jag plockade av de flesta äpplen från trädet och de som inte är nere nu skänker jag till hungriga fåglar. Tilia var nöjd så länge hon fick pilla och sutta på äpplen…
Ungen med kanske världens längsta ögonfransar!
En skön höstdag!
Det här med att ställa om sina barn efter vintertid är inte det lättaste, i alla fall inte för oss och jag är inte supernöjd över att kliva upp innan kvart i sex, men hoppas det ger sig med tiden. Fem minuter extra om dagen så är vi ju tillbaka på ”vanlig” tid igen på två veckor eller så. Tilia är i alla fall lika glad som vanligt när hon vaknar och det får ju vem som helst att smälta!
Elise kör runt Tilia i lära-gå-vagnen och visar henne sina små hemliga ställen. Tilia njuter av all uppmärksamhet och skrattar halvt ihjäl sig mellan varven även om hon emellanåt blir lämnad sittandes i vagnen en stund i ett hörn när storasyster får annat för sig.
Vi har höstlov hela familjen och njuter av att alla är hemma tillsammans. Militärpappan bakar bröd som aldrig förr, flickorna leker och jag ger hunden motion. Bland så mycket annat.
Bilderna är tagna med mobilen som ni säkert ser… Min kamera är full och jag behöver tömma den. Jag ska bara, ni vet. Jag kan vara en av dem sista i världen men från och med nu hittar ni även mig på Instagram (Miliarmamman) och ute i högerkanter på bloggen rullar mina senaste Instgrams.
Har ni med Instagram?
Jag och barnen är på väg till djupaste skogen för att hämta hem Vackraste hunden. Det är riktigt höstrusk här idag!