Idag åkte barnen och hunden med Militärpappan till Högsby. Själv jobbar jag borta nästa vecka och börjar redan imorgon så jag kunde tyvärr inte följa med denna gång.
Det var väldigt länge sedan jag var ifrån barnen längre än någon dag och jag börjar fundera på om det alls har hänt sedan Tilia kom till världen? Trots detta har jag den senaste tiden fått höra av fler än en person att mina barn saknar sin mamma och behöver mer mammatid, som svar på varför Tilia är svår att lägga om kvällarna. Följdfrågor poppar upp i mitt huvud:
- Pappan då, behöver barnen inte mer pappatid, eller är han inte lika saknad och viktig?
- Har barnen saknat mig även hela sommaren när vi varit lediga tillsammans i sju veckor med lika svåra läggningar då med?
- Varför har ingen uttryckt detta till min man?
- Hur tänker folk som säger såhär?
- Varför tar jag illa vid mig?
Jo, för att vi lever i en tid och i ett ojämställt samhälle där kraven på att vara en bra mamma är orealistiska. Jag är uppriktigt så jävla trött på att folk verkar invänta en bra förklaring på varför jag/vi har valt att jobba heltid! Det som retar mig ännu mer är att mina barn till exempel augusti/september har en snittid på förskolan på tjugo timmar i veckan. Detta för att Militärpappan jobbar borta en del för att sedan vara ledig ungefär lika mycket och då är barnen hemma med honom. Men visst ja, det spelar ju inte så stor roll.
Han är ju bara pappa.





















