Idag var första dagen på förskolan efter tre veckors ledighet. Det var med ett illvrål vi lämnade henne imorse, fast ett kort sådant. När jag hämtade henne verkade hon ha roligt och mådde fint!
Det är kallt som åttan idag så jag stoppade Elise långt ner i åkpåsen på vägen hem. Det såg riktigt skönt och gosigt ut där i vagnen. Vackraste hunden fick gå lös hem och jag tog pyttesteg framåt för det ska man visst göra när man har foglossning och väldigt ont. Det var svårt!
Ja, nu är första veckan av Lofsans Challenge, som jag försöker hänga med på, till ända. Mina mål med hela tioveckors-utmaningen, eller mer tills-jag-föder-utmaningen är:
Specifikt – Bli av med mitt sockerberoende, bibehålla styrkan i kroppen, fortsätta träna kondition.
Mätbart – Träna tre styrkepass i veckan + fem konditionspass i veckan på minst 40 min vardera. (Promenader, cykling eller simning).
Accepterat & Attraktivt – Begränsa godsaker till en gång i veckan, äta mer protein vid alla måltider och minska något på kolhydraterna. (Absolut inte ta bort, men just nu blir det lätt alldeles för mycket av den varan)
Hur har det gått vecka ett?
Träning: Jag har tränat två styrkepass (mål: 3st), men har lyckats få med hela kroppen på de passen. Jag har tränat tre konditionspass, promenader på 90 min vardera = 270 min. (Mål: 5 st på 40 min vardera = 200 min.)
Kost: Jag har ätit godis eller annat onyttigt sött tre dagar denna vecka (mål:1 dag). En klar förbättring från veckan innan och mängden är mycket mindre, t ex en chokladboll en dag, men det ”förstör” ju ändå en dag här i challengen, om ni förstår vad jag menar?. Jag har ätit mer protein till samtliga måltider och samtidigt dragit ner på kolhydraterna. Jag äter efter det ungefärliga upplägget 1 näve kolhydrater, 1,5 nävar protein och massa grönsaker, plus fett om det fattas i proteintillbehöret, både lunch och middag.
Känsla: Jag har prioriterat studier framför träning denna vecka och så får det vara. Jag är hiskeligt trött och har varit tvungen att vila (alltså sova) alla dagar mitt på dagen i ett par timmar. Dessutom har jag fått väldigt ont i ljumskarna, antar foglossning, och efter en promenad haltar jag och reser mig helst inte upp alls på ett bra tag. Med allt annat jag hunnit med känner jag mig ganska nöjd med veckan som passerat. Jag vill inte heller vara för strikt mot mig själv nu innan förlossningen för efter den ska jag komma i mitt livs form och då gäller det att inte fuska alls!
Mål inför nästa vecka: Variera konditionsträningen och göra annat än att bara promenera som sliter mycket på min kropp samt att bara äta godis eller annat onyttigt två dagar. Det är ju inte alltför stramt hållet!
På promenad. En lång promenad. Eller kanske mer promenera länge…
Japp, så är det! Klicka på Gilla-knappen i högermenyn för att gilla Militärmamman på Facebook!
Jag är i behov av en ny kamera. Man kan kanske säga att jag verkligen måste ha en snart, annars dör jag?! En digital systemkamera. Nu är inte foto mitt största intresse och kommer nog aldrig bli, det verkar gå för långsamt för intressen i min smak… Och om jag nu skulle ändra mig med tiden, så köper jag en bättre (och dyrare) kamera då. Vad ska jag ha för en? Vad ska jag tänka på? Vad är viktigt? För mig. HJÄLP!
Jag läser mängder med bloggar varje dag och många av er har sånadära fina kameror och tar foton jag skulle ge tusenlappar för! Jag tänkte att ni kanske har tips till mig?Jag är verkligen lost i denna djungel… Megapixlar i all ära men ISO, DIGIC, iFCL-mätning, EF-S… Vad behöver jag ha koll på?
Mina önskemål:
– Kunna ta foto utan att det blir massa sudd så fort någon rör sig.
– Kunna ta foto utan massa röda ögon på alla bilder.
– Kunna ta många bilder snabbt (alltså snabbare än nu då det tar ca 10 sekunder om jag har blixt på, per kort…)
– Kunna ta foton utan sådan extrem blixt att Elise blundar på alla kort!
Antar att jag bara behöver en ganska enkel kamera? Kan det vara en idé att satsa på en Canon eller Nikon kanske? Hjälp, som sagt.
Idag är det visst 46 dagar kvar till beräknad förlossning, känns konkret och uppnåeligt och samtidigt två evigheter bort. Hur är det möjligt?
Jag har tre garviditetsbesök nästa vecka. Tre! Tre dagar i rad… På måndag ska jag till Läkaren för att hon kanske vill sjukskriva mig, jag tror att det är därför jag ska dit. På tisdag ska jag på ultraljud hos Överläkaren för att kolla flödet i navelsträngen och på onsdag till barnmorskan för vanlig kontroll av blodtryck och kiss och järn och allt vanligt ni vet.
Förra graviditeten fick jag havandeskapsförgiftning och det var i denna graviditetsvecka som värdena började stiga, så lite nervöst är det att sätta sig i stolen och ta blodtrycket. Från att tro att man är fullt frisk till att på mindre än en minut få veta att kroppen inte alls mår bra, trots att allt känns precis som för en minut sedan. Konstig känsla och så jobbigt att inte kunna påverka eller ens misstänka, kontrollmänniska som jag är.
Jag har även börjat titta tillbaka lite i bloggen för att se hur jag hade under samma tid förra graviditeten och fann bland annat detta citat, som är skrivet samma dag som idag, fast då för något år sedan och lite till, eller ja, då jag hade 46 dagar kvar till beräknad förlossning:
Denna vecka i graviditeten, vecka 34, har det börjat hända otäcka saker med mig och min enorma kropp. Jag sväller upp! Sådär så att inte fotknölarna syns ni vet! Jag ser ut som en blandning av Babben Larsson och en elefant! Och så börjar jag få ont. I ljumskarna, i nedre delen av magen och så känner jag ett obehagligt tryck inifrån nedåt, bakåt. Fast elefant-babben-känslan är ändå tveklöst värst!”
Vad ska man säga?! Jag ser fortfarande fotknölarna men är sjukt jätte-enorm ändå… And I hate it! Elefant-babben vet jag inte om jag är lik… Hon är väl rätt så ”fit” nu för tiden? Jag är mer sån så att jag hellre är hemma en hel dag än att åka in till stan, bara för att slippa visa mig för folk. De tittar på mig medlidsamt. Tror jag.
Men håller det i 46 dagar till är frågan?
Halv nio behagade denna tös vakna idag! Inte mig emot, men nu går vi in för att vända dygnet rätt. På måndag är det förskola igen, efter tre veckors uppehåll, och då måste hon upp vid sex igen. En mer vanlig tid här hemma.
Människa vad bestämd och arg den här lilla flickan kan vara ibland! Det tog mig nästan tio minuter att få in henne i bilen och knäppa bältet men gick tillslut efter visst bruk av våld från min sida. Hon fullkomligt gallskrek sig knallröd i ansiktet, slog på mig och kastade allt hon fick tag i! När jag väl fått fast henne och stängt bildörren var jag tvungen att ta tre väldigt långa och djupa andetag innan jag satte mig själv bakom ratten. Jag körde hela vägen hem till ljudet av gallskrik. Fast det kändes inte ens i magen, ingen ångest eller tycka synd om, för jag visste och hörde att det bara var att hon var förbannad. Väldigt förbannad! Eller så är jag för gravid för att få plats med de känslorna i magen just nu, vad vet jag?!
Rödgråten bar jag ut henne ur bilen och in i huset och efter att ha varit strålande glad i tre minuter började hon igen, när hon inte fick äta mer russin… Vi fick vara två vuxna personer för att byta om till pyjamas och efter välling i min famn lugnade hon ner sig och blev världens goaste lilla tös som delade ut kramar och gosedjur och lekte fint. Kvällen avslutades med lite musik framför youtube innan hon somnade gott i sin säng.
Själva har vi ätit rådjursrygg med risotto och smörstekta champinjoner. Det var väldigt gott! Nu blir det plugg för min del och soffan för Militärpppans. Härliga fredag!
Elise och jag körde till Skillingenäs och min fasters familj efter vilan. Här var det full rulle som vanligt. Det blir väl så med tre barn i familjen. Plus kompisar…
Jag fick sovmorgon idag efter att ha suttit med studierna till klocksn halv två i natt. Skönt! Jag tryckte i mig frukost lite snabbt och sen gick Elise och jag ut i det vackra vädret!
Vi besökte en lekplats en bit bort och sedan tog vi en sväng förbi Willys innan vi tog den långa rundan hem.
Vagnen invigdes och var fantastisk!
Jag får väldigt mycket sammandragningar av att gå men det är bara att andas och fokusera framåt. Det är obehagligt och gör ganska ont men är inte farligt vad jag förstår det som.