Andra veckan har passerat och den har varit en utmaning som heter Duga, för mig. Jag har haft sinnessjukt ont av plötsligt uppkommen foglossning och knappt kunnat röra mig utan att jämra mig, klaga eller skrika rakt ut. Det här kan ju helt enkelt inte vara vettigt! Ibland blir det så uppenbart för mig varför just kvinnor är dem som bär på barnet när familjen ska utökas…
Känsla: Min barnmorska säger att jag inte ska gå i trappor, inte bära på mitt barn eller annat som väger något, inte stressa någonstans och bara ta korta, korta steg. Låter ju precis som mig – fast helt tvärt om(!) Eftersom det ”bara” handlar om hormoner och jag tydligen inte kan förstöra kroppen framöver genom att röra mig nu, startade jag med inställningen att det bara var smärta. Och smärta, det är ju en högre form av njutning, ni vet. Och jag står ut med den smärtan under själva träningspasset men att det sedan gör ont i flera dagar och nätter efteråt och bara av att finnas till och ligga blick stilla, det är en större utmaning. Och definitivt inte värt det!
Träning: Så nu har jag tokvilat hela veckan. Inte rört mig en endaste meter mer än absolut nödvändigt. Det har varit tråkigt, ledsamt, svårt och känts meningslöst. Och jag har fortfarande ONT! Ja, så är det med det.
Kost: Istället har jag varit bättre med kosten i veckan och mina middagar har verkligen varit riktigt, riktigt bra. Skönt! Jag har ätit godis eller annat onyttigt två gånger denna vecka, som jag satt upp som mål med veckan.
Mål inför nästa vecka: Variera konditionsträningen och göra annat än att bara promenera som sliter mycket på min kropp samt att bara äta godis eller annat onyttigt två dagar. Vi kör på samma igen och ser om det funkar för kroppen.
Idag blev det kryddiga färsbiffar och bulgursallad med kronärtskocka till middag. Jag älskar det! Nyttigt, enkelt och otroligt gott!
