Den här lilla människan tog ikväll i rejält för att slippa somna. I över två timmar kämpade vi oss båda svettiga. Men skam den som ger sig! Vid nio somnade hon, lilla finaste Elise. Fast på bilen är hon två månader, ungefär som Tilia är nu.
Det känns fantastiskt att kunna ha en egen domän, ett eget namn och designen precis som jag vill ha den, något jag inte kunnat när jag bloggar hos wp.com. Jag använder mig fortfarande av wordpress men det är ju en hel del skillnader i programmet och jag har inte vant mig riktigt, hittar inte, kan inte och känner mig inte bekväm. Inte än.
Jag vill tillägga att jag kan så uselt lite om det här med datorer och det tekniska i bloggandet. Skriva är visst det enda jag kan har jag bittert fått erfara och det lärde man sig ju i första klass! När lär man sig allt det där andra? Tur att Mumari kunde göra designen och att mitt webbhotell, än så länge, har utmärkt service med tålmodiga killar som försöker förklara för mig vad jag håller på med när jag ringer stup i kvarten…
Får en människa som jag ens ha en blogg?, har jag tänkt några gånger hittills. I dagsläget är det några saker som spökar i mitt huvud, saker jag skulle vilja få kunskap om för att ändra eller bara veta:
Jag ligger lite efter här, har haft så fullt upp så jag varken hunnit skriva detta inlägg eller mäta min kropp, så måtten får vi ta denna vecka istället. Väga mig hann jag i alla fall.
Vikt: – 0,3 kg (Sedan strax innan förlossning totalt – 20 kg)
Jag kämpar på! No stress, no stress…
Bilden är tagen strax före ett träningspass för ett par dagar sedan!
Under eftermiddagen hängde vi i solen i trädgården och mest bara var. Funderade hur vi ville ha den framöver, var den snart inköpta sandlådan skulle stå och vilka kryddor och grönsaker som ska odlas i år. Militärpappan vilade en stund och jag fotade lite blommor som kommit upp.
Tilia sov i vagnen, hunden solade på altanen och Elise provade mina gummistövlar. Med stålhätta, så hon kom inte särskilt långt…
Vi är hos Finaste grannarna och barnen busar och kivas (stavas det så?). Katten har flytt fältet och Elise försöker ropa tillbaka honom utan framgång.
Tilia sitter i Babybjörnen på min mage, som vanligt. Här slumrar hon gott. Siktar på att kunna lägga ner henne lagom till middagen. Sedan väntar majbrasa i Ekebacken!
Förmiddagen spenderades hos Kakelservice där vi skulle välja kakel till vårt duschrum i källaren som vi, halvt ofrivilligt, måste göra om ganska snart. Så fort Elise fick på sig sina ytterkläder och hörde att vi skulle åka bil började hon säga Mu och ville bestämt se en ko. Och inte vilken ko som helst utan en hoppande ko, som på kosläppet i lördags.
Så efter kakelval åkte vi vidare ut mot ängarna så hon fick titta lite på korna. De stod ganska jättestilla men det gjorde visst inget. Elise lycka var gjord!
Hela familjen samlad
Igår åkte Finaste grannfamiljen och vi (och ytterligare ungefär tretusen människor) till Bräkne Hoby för att titta på årets kosläpp. Vi har släppt ut kor i en hage förut men ingen i vår familj hade varit på ett sånthär arrangerat kosläpp tidigare. Däremot var Elise och jag på älgsläpp förra året, det är sånt som ingår i uppfostran när ens mamma knegat extra som älgguide flera somrar!
Det är ett par mil dit och Elise var supertaggad i baksätet och satt och sa ”mu” tills vi kom fram. Kosläppet arrangerades på Naturbruksgymnasiet och sammanföll med naturbrukens dag, så där var fullt av aktiviteter och vi hade minst sagt kunnat stanna hela dagen om det inte vore för att det regnade så förbaskat. Synd, för där fanns massor av olika djur, riduppvisning, kaninutställning, polis, ambulans och brandkår, korvförsäljning, kaffe, traktorer, maskiner och… kor. En dröm för djurälskande små barn som Elise!
Vi och tretusen till... och sextiofem kor.
Tilia ville absolut inte ligga i vagnen som hon brukar utan fick åka på min mage i babybjörnen. Där sov hon gott hela kosläppet igenom under den vindtäta påsen. Fantastisk grej det där!
Hemliga Marie kom hem till oss en stund under eftermiddagen och med sig hade hon en fin djurbok till Elise. Hon brukar peka på djuren och göra deras läten och igår frågade jag var vart och ett av djuren var och hon pekade rätt på allihop, till och med groda, sköldpadda och mus, som vi aldrig haft bild på här hemma. Häftigt hur mycket de förstår!
Imorgon väntar majbrasa i Ekebacken tillsammans med samma fina familj som bjuder på middag innan. Jag längtar!
Koentusiasten!
Ursäkta för dålig uppdatering! Jag har inte fått till det här med att kunna blogga till nya bloggen från mobilen. Men nu har jag det, tror jag, så detta är ett litet test! Jag bloggar nästan oavkortat från telefonen under dagtid dels för att det går snabbt, dels för att jag enkelt kan visa er vad som pågår här och nu samt även för att det inte funkar att sitta vid datorn när jag är ensam med Elise.
Ikväll hoppas jag kunna publicera ett inlägg om vår härliga helg! Bilderna på barnen är från igår när vi kom hem från dagens äventyr.
Vad roligt att du klickade dig hit till min nya blogg! Visst är den superfin?!
Det är vackraste Mumari som gjort designen och det blev precis så som jag ville ha det utan att jag ens hann säga hur jag hade tänkt mig allting.
Hon måste kunna läsa tankar!
Och hur fasen kom hon upp här? På spisen!! Och sen fick hon, vattendjuret, syn på en kran… och så var det kört. För mamman alltså. Vatten över halva köksön, rinnandes nedför köksluckorna och vidare ut på golvet…
För att eleminera risken för drastisk förvärring av situationen har jag nu platslagt hunden på en matta, satt Busungen framför datorn med youtube och själv intagit soffläge för amning av Lillasyster i väntan på att Militärpappan ska komma från affären.
Hur barnsäkrar man sånthär? Elstaket?!