Denna helg är det dags för Militärpappans (halv)årliga fiskehelg i S:t Annas skärgård tillsammans med Militärkompisarna.   Så vid luchtid åkte han härifrån och kvar blev jag, Tilia och Vackraste hunden. Elise tog han med sig, inte på fiskehelg då, utan hon ska vara hos Frökenfarmor och Målarfarfar i helgen.

I ärlighetens namn har jag längtat lite efter denna helg. Att vara en 1,5-åring fattigare ett par dagar har gett frihet en ny innebörd för mig! Och då har jag ändå en galen hund och en 1,5-månaders bebis vid min sida (uppe på mig).

Hittills har jag spenderat dagen med en väldigt lång långpromenad med en vän (och hund och bebisar) och så har jag suttit i soffan och stirrat ut i ingenstans och undrat hur länge den där lilla bebisen ska sova egentligen… Så brukar det ju inte direkt gå till här hemma. Antar att även hon njuter av den totala tystnaden som infunnit sig i huset.

Jag ska såklart vila i helgen. Sova. Sen vet jag ju med mig att jag är överdrivet social av mig så redan ikväll packar jag in hund och bebis i bilen och åker till Hemliga Marie där vi ska stanna tills imorgon. Vi ska äta gott, vila och ströva i skogen.

Tänk, på måndag kommer jag vara en så mycket bättre Militärmamma!

Elise fick två långa tjocka flätor i håret idag!

Man kan tycka att min dag igår var riktigt jobbig och lite dryg. Och visst, jag insisterar inte. Det är inte för att ni ska tycka synd om mig som jag skriver det här i bloggen utan för att det är så det är här just nu. Sen får ni såklart tycka vad ni vill… tack för all pepp! Egentligen bottnar det mesta i att jag är väldigt trött antar jag. Det är sällan livet är underbart och allt flyter på när man håller på att trilla ihop av sömnbrist.

Flera av er ger mig ord på mina känslor som jag är för trött för att själv finna. Som Caroline som skrev något om lite vanligt vardagstrassel och stress och precis så är det ju! Inget spektakulärt bara vardag men en lite tröttade sådan. Och Petra uttryckte att det efter femton bråk på en timme är lätt att bli 1,5 år själv. Så jäkla klockrent uttryckt! För det är ju det där förståndet som hela tiden står på spel. Förståndet vs ryggen om man bär två barn hela dagen, förståndet vs att få  trägolvet målat med kritor, förståndet vs ett upp och nedvänt nystädat hus, förståndet vs att muta med melon… Jag har mina aningar om att några av er känner igen er i alla fall?.

Varför låter jag Elise inte vara och struntar i läggningsrutin en kväll som igår och istället väntar in henne tills hon tröttnar, kan man med undra. Jo, det är för att det inte skulle fungera här. Jag kan inte sätta mig och göra något som helst annat än att vara med henne och detta med en bebis på magen i bärsele (thank God för bärselar!) annars får jag, som igår när jag bara bytte en bebisblöja, fick trägolvet nedritat med en penna (och det var bara en händelse att det råkade vara blyertspenna och inte en spritpenna), två böcker sönderrivna, en halv garderob utriven och ihopblandad med smutsig tvätt. Och detta tog cirka fem minuter. Så någon längre stund skulle inte funka, inte nu, inte här.

Så, jag ska villigt erkänna: Utöver att jag vet att Elise behöver sömnen så är det av rent egoistiska skäl som jag vill att hon ska sova. Jag andas lite lättare när hon somnat för kvällen.

Militärpappan åkte ut på sjön i morse och kommer först imorgon kväll och med två timmars sömn natten till idag har dagen varit minst sagt seg. Lite dimmig liksom. När jag skulle lämna Elise på förskolan idag ville hon först inte gå in och stod och kramade mitt ben jättehårt. Jag lyfte in henne och tog av henne kläderna och då kom en av favoritfröknarna och Elise glömde plötsligt bort att jag var där för hon bara gick. Det är så det brukar funka nu för tiden, hon säger liksom inte ens hej då… Och jag är så glad över att det är så!

På vägen därifrån hade jag sällskap med en annan tvåbarnsmamma och som vanligt glömde jag Vackraste hunden där hon satt bunden i ett träd, så jag fick gå tillbaka och hämta henne… Förlåt! Fast jag kom inte så långt, om det nu är en godtagbar ursäkt?. Det var i alla fall väldigt trevligt att prata en stund med den andra mamman och jag fick energi och livet kändes lättare. Tack!

När jag äntligen fått Elise att sova middag så bestämde sig Tilia för att inte sova middag, såklart och hon ville bara äta och krångla. Sådan har hon varit hela dagen. Hon har bara accepterat att bäras runt av mig, nära ska hon vara och jag får inte sätta mig ner utan hon vill att jag ska gå runt hela tiden. För att slippa gallskrik så har jag helt enkelt gjort som hon velat! Är det normalt att ta order från en 1-månaders bebis?

Min mamma kom förbi en stund och tog ut Elise till lekparken medan jag i alla fall lyckades få till 10 min vila medan Tilia åt på mig. Tack gode Gud! Nattingen ikväll gick det värre med. Tillslut fick jag ringa efter hjälp. Tuffbästis och hennes Snygga kille kom till undsättning, vilka vänner! Tre kvart senare sov Elise… då hade jag försökt natta henne i över två timmar.

Nu sover alla två barnen och hunden har precis nyss, efter upprepade mordhot från mig, lagt sig tillrätta i en fåtölj. Jag själv har ätit kesella som jag mixat med hallon och haft i frysen i ett försök att få till lite ”glass” men det var ingen hit direkt. Nu ska jag kanske inte helt oväntat sova! Fan vad jag ska sova!! (Hoppas kan man ju alltid). Fan vad jag ska somna, ligger kanske närmare verkligheten.

Tro det eller ej, men ett styrkepass fick jag till idag i förhoppning att fylla på energikontot lite och jag lyckades! Mellan seten stoppade jag i utspottade nappar, ändrade låt på youtube  och flyttade på hunden. Ja, hon skulle visst också träna visade det sig!

Tack alla fina människor som stöttat mig idag! Jag är så himla glad att ni finns!!