Author Archives: Militarmamman
Inskolning vecka två
7
I veckan som gått är det jag som tagit över inskolningen av Elise på förskolan.
I måndags stannade jag i en halvtimme och lekte lite med henne och lite fler barn. När jag smitit ut för att fylla på lite blöjor halkar Elise och slår sig lite, så hon gnäller till men skulle nog slutat ganska snart… om hon inte hade sett mig. Och när hon gjorde det så grät hon ännu mer, såklart. Hon slutade ganska snabbt men ville sen bara sitta i mitt knä och var ganska klängig efter det. Vid 09.30 vinkade jag ett snabbt ”hej då” och hon verkade inte bry sig nämnvärt. Två och en halv timme senare kom jag för att hämta henne och allt hade gått jättebra!
Tisdag till fredag har jag bara lämnat Elise på förskolan vid 09.00 och hämtat henne vid 14.00. Hon har alltså både ätit lunch och sovit där hela veckan. När jag lämnar henne klamrar hon sig fast vid mina ben, känns i mammahjärtat. Men jag stänger av känslorna, tar bort henne lite fint och ger henne till en av pedagogerna. Hon har gråtit alla dagar när jag lämnat henne men tydligen har det gått över ganska snabbt. Hon gråter inte hysteriskt på något sätt, mera gnällgråt men det känns såklart inte jätteroligt att lämna henne då.
Hon har ätit jättebra alla dagar och sovit två timmar om dagen ute i sin lilla box där alla barnen sover. Hon verkar trivas väldigt bra och går runt och pillar med leksaker, ”pratar” och luktar på blommor.
Hämtningarna har varit av varierande slag, måste jag säga. En dag blev hon överlycklig och skrattade och sprang till mig när jag kom in genom dörren. Det var härligt! En annan dag såg jag att hon stod i sandlådan och lekte och hade roligt… tills hon såg mig. Då började hon gråta och var jätteklängig och detta humör höll i sig tills hon somnade för natten fem timmar senare! Sista dagen jag hämtade henne sken hon upp som en sol när hon såg mig och ville sedan inte gå hem utan tyckte vi skulle stanna på förskolan tillsammans. När jag lyfte upp henne för att åka hem började hon gråta för det! Det känns som ett bra betyg på att hon trivs i alla fall. Skönt!
Pedagogerna har berättat att Elise inte alls var lika klängig på Militärpappan och att så är fallet med de allra flesta barn. Barn och mammor. Åter igen känner jag lite sting efter att få vara pappa. Man undrar ju vad ”problemet” är? Till och med hunden är ju likadan!
Nu är Elises inskolning klar och på måndag kör vi skarpt. Vi inleder med en ledig dag. Eller Militärpappan och Elise ska ha en ledig dag, jag ska jobba.
Svaren
Jag vill börja med att tacka för alla fina hälsningar och gratulationer! Nu ska jag svara på era frågor!
Graviditeten var planerad, vi ville ha tight mellan barnen, högst två år och nu blir det närmare ett och ett halvt, 19,5 månader.
De första tio veckorna mådde jag sjukt illa men spydde aldrig. Däremot var jag extremt kräsen med maten och fick inte i mig något som helst kött till exempel. Som de flesta andra nygravida var jag sjukligt trött och sov mycket. Som tur väl var hade jag semester så jag hade möjlighet att sova en stund på dagen, annars vet jag inte hur jag hade rett ut livet. Eller som min barnmorska sa när jag nämnde att jag hade semester: ”Det är bra – för moderkakan”(!) Just det ja, det tänkte jag inte på… Och när jag sa att jag mådde illa svarade hon: ”Det är bra – då har du massor av graviditetshormoner”. Tänk, vad man kan se på saker annorlunda!
Jag märker att något är på gång i kroppen för jag blir lättare andfådd men känner mig stark och frisk på alla vis. Jag tränar på mer eller mindre som vanligt och kommer byta ut ett par styrkeövningar efterhand. Jag vet att ni är många intresserade så självklart kommer jag skriva om vad jag byter ut och varför. Även kosten är ganska oförändrad än så länge förutom min älskade kallrökta lax som jag brukade äta ett par gånger i veckan. Jag tänker även på att äta mindre sötsaker och onyttigheter än i vanliga fall. Träning och kost är ett stort intresse för mig så självklart kommer det bloggas en hel del inom ämnet framöver!
I och med allt som hände kring förra graviditeten och förlossningen har de stenkoll på mig denna gång. Det känns både tryggt och lite nervöst på samma gång. Jag har till exempel redan varit på två ultraljud och fler kommer det att bli. Första gången var i vecka sju och då kollades bara att allt såg bra ut i största allmänhet, med ett VUL. Andra gången var nu i vecka tretton, då kollades genomströmningen i navelsträngen av en överläkare. Jag skriver mer om detta i ett eget inlägg lite senare. Man kan visst koppla ihop navelsträngsgenomströmningen med havandeskapsförgiftning. Allt såg bra ut och i vecka 23 ska jag göra ett till. Däremellan blir det rutinultraljudet i vecka 17. Många ultraljud blir det…
Mitt blodtryck ligger fint som det ser ut nu och jag äter medicin, en liten daglig dos blodtryckssänkande Viskén. Jag har heller inte gått upp lika mycket i vikt på dessa tretton veckor som jag gjorde under samma period förra graviditeten.
Jag är inte nervös för att få havandeskapsförgiftning igen även om det mycket väl kan hända. Jag ser ingen mening i att oroa mig i onödan och risken att det ska hända igen säger endel läkare att det är högre risk, andra att det är ungefär samma risk medan andra säger att risken är betydligt lägre denna gång. Informativt och bra. Suck!
Själv har jag valt att se på min graviditet såhär: Detta är en helt ny graviditet och den är något helt annat och inte alls kopplad till min förra graviditet. Det finns inget jag kan göra för att minska risken för att få komplikationer och jag har alla förutsättningar för att detta blir en bra graviditet. En fantastisk graviditet!
Jag försöker se fram emot att vara gravid och det är extra roligt att ni är så många som vill följa den här på bloggen!
Lyckades i min ensamhet ta ett halvdassigt foto av magen i morse. Än så länge bär jag min vanliga uniform som är sydd för kvinnor med extremt smala midjor som önskar bära kjolen strax under brösten… Behöver jag nämna att det inte är någon som helst stretch i kläderna? Och inga alternativa sätt att bära dem på är tillåtet, som att ha skjortan hängande och inte nedstoppad i kjolen, som jag fick tips om av läsare under förra graviditeten.
Magen vecka tretton
Militärbebis nummer två på väg!
Japp, det är så det ligger till.
Jag är gravid och Militärbebisen förväntas ploppa ut runt mitten av februari.
Frågor på det?
Kärlek och krav
Elise är inne i en period när hon ska lukta på alla blommor hon ser
Igår när jag hämtat Elise på förskolan och vi båda sovit middag var det dags att gå ut med Vackraste hunden på promenad. Jag, som alltid måste effektivisera mitt liv, hade tänkt mig att Vackraste hunden skulle få en ordentlig promenad så hon blev trött, att jag själv skulle gå i ett rasande tempo för att få in någon form av träning och att Elise mest skulle sitta i vagnen och vara nöjd.
Det blev inte så.
Elise gnällde för hon ville uppenbarligen inte sitta i vagnen och jag stannade vid en lekpark en knapp kilometer hemifrån för att tillmötesgå hennes behov. Elise tyckte att det var jätteroligt och jublade högt av att få gunga. Vackraste hunden fick jag platslägga utanför den inhägnade lekplatsen. När vi skulle gå från lekplatsen och jag satte ner Elise i vagnen igen blev hon vansinnig och gallskrek och slängde sig åt alla håll. Efter lite fight lyckades jag spänna fast henne och gick bort till Willys för att handla lite. Elise skrek sig genom hela Willys med undantag för den lilla stund vi stannade för att lukta på blommorna som de sålde. Hon fortsatte med sitt humör när vi kom ut och jag vara stressad.
Jag ringde Militärpappan som var på jobbet och talade om att det minsann inte blev någon mat serverad idag, bara så han skulle veta. Han frågade hur det var fatt och jag snäste något till svar, stackars man…
Tillslut satte jag ner Elise på marken och genast blev tonen en annan. Hon knatade iväg längs vägen och efter några meter hittade hon blommor att lukta på. Sen hittade hon en A-brunn där hon satte sig ner, la sig på olika sätt och log stort mot mig. Hon satte sig på en låg mur och lutade sig bakåt mot häcken som kittlade henne i nacken och så skrattade hon gott.
Vackraste hunden la sig på asfalten bredvid vagnen och drog ett par djupa suckar och mitt hjärta bara smälte när jag såg på mitt lilla fina barn och hur lycklig hon var! Åt helvete med mina ständiga krav på effektivisering för att få allt med träning, hundmotion och vardagen att gå ihop! Just då kändes allt annat utom Elise som en piss i Mississippi! Och så är det ju, det var en skön känsla när jag för en stund släppte alla krav.
Militärpappan hämtade upp oss på vägen hem från jobbet och med sig hade han indisk mat. Vi åkte hem, åt, mös, luktade på blommor och sov. En eftermiddag som till en början kändes som ett stort misslyckande blev helt fantastisk tillslut ändå. Jag älskar min lilla familj!
Inskolning vecka ett
I tisdags påbörjades operation: Inskolning av Elise på förskolan. Det ska ta ungefär två veckor och denna första vecka är det Militärpappan som varit ansvarig, själv har jag arbetat.
Inskolningen har gått bra och Elise verkar tycka om att vara på förskolan! Första dagen bestod av en timmes lek inomhus med en mindre skara barn där bland Elise och två till inskolningsbarn med tillhörande mammor. Militärpappan är den enda pappan som skolat in denna vecka, på sex barn. Elise hittade en back med bondgårdsdjur som hon sysselsatte sig med under hela timmen medan en av pedagogerna fanns nära för att lära känna barnen lite och för att ge information till föräldrarna och svara på frågor.
Resten av veckan har inskoningen varat mellan 9.00 till 11.00. Då har de varit utomhus och lekt på gården. Militärpappan har varit med och succesivt har han gått ifrån längre och längre perioder och suttit inomhus medan Elise lekt på gården. I fredags fick han lämna henne där och gå hem. Allt har gått väldigt bra och Elise bryr sig över huvud taget inte att hennes pappa lämnar henne med främmande barn och vuxna. Hon vinkar fint och säger hejdå och slukas upp av allt runtomkring.
När Militärpappan kom för att hämta Elise i fredags innan lunch såg han att hon satt i ett bildäck på gården och många andra större barn cyklade snabbt runt omkring henne på sina trehjulingar. Han gick in för att hämta lite saker och när han kom ut på bakgården såg han att det var stopp i karavanen av cyklar. Längst fram stod Elise och höll i styret på den första cykeln så den inte kom någonstans och så pratade hon högt: ”blagaklgauahgahatabababa…” och blängde rakt fram. Flickan i treårsåldern som satt på ledarcykeln som Elise höll i skrek: ”Fröken, fröken!! Hon håller i! Fröken!!” Militärpappan tog bort Elise som genast vinkade hejdå till allihop från hans famn.
Imorgon är det min tur att ta över i inskolningsförfarandet och jag ser fram emot att Elise visar mig runt och talar om vad som gäller nu när hon kan det där bättre än mig. Jag ser fram emot veckan och hoppas att den går lika smidigt och smärtfritt som förra!
Träning vecka 32
Här kommer min träning för veckan som gått, min fösta arbetsvecka efter semestern:
Måndag: Styrka Bröst, Axlar, Triceps, Bål 60 min + Cykling 2 x 30 min
Tisdag: Vila!
Onsdag: Styrka Ben, Bål + Core 30 min + Cykling 2 x 30 min
Torsdag: Cykling 30 min + Powerwalk 60 min
Fredag: Styrka Rygg, Biceps, Bål + Cykling 30 min
Lördag: Vila!
Söndag: Powerwalk 60 min
Kommentar: Jag cyklar till och från jobbet så ofta jag kan. Det är ca 11 km enkel väg och tar mig en halvtimme och då cyklar jag så att jag blir svettig. Vissa dagar hinner jag bara cykla en tur men det är ju bättre än ingen!
Tuffbästis har hängt med och styrketänat två av tre pass denna vecka. Så himla roligt med sällskap! Värsta lyxen med mitt jobb är att vi är beordrade att träna tre timmar i veckan, på arbetstid. Detta tar jag såklart tillvara på och ser det som en fantastisk möjlighet att hinna med alla pass, för ibland kan det bli kämpigt när man ska få ihop småbarnsliv, hundpromenader, arbete och allt som ska göras hemma.
Eftersom jag inte direkt konditionstränat på hela sommaren, mer än enstaka pass, så kör jag igång försiktigt med cykling och powerwalkar nu till en början. Det är tillräckligt jobbigt! Snart hoppas jag komma igång med lite mer löpning igen, men jag tänker inte stressa.
Maten är mycket enklare att få i sig och att ha koll på när man arbetar, tycker jag. Tiderna blir regelbundna och jag blir hungrig på mina mellanmål just när de bör inmundigas. Perfekt!
Lugn lördag
Elise Klätterapan Långstrump
Jag har arbetat min första vecka efter semestern och den tog tydligen på krafterna. Igår kväll somnade jag vid 18.30 och vaknade inte förrän vis 07.30 i morse! Jag somnade en timme före Elise… Idag har jag varit lite snurrig men känner mig i alla fall utvilad.
Vi bestämde oss vid frukost för att åka till Landet idag och hälsa på Övermormor, Övermorfar och Hemliga Marie. Det blev en lugn och trevlig dag med fika, bollkastning åt Vackraste hunden, lingonrensning och en massa prat. Hemliga Marie hade som vanligt plockat hur mycket kantareller som helst och vi fick med oss en hel kasse hem, säkert åtta liter! Ett par liter åkte ner i en västerbottenpaj som vi åt nu ikväll till ett paket kräftor.
Finaste grannen fick med lite kantisar när jag och Elise våldgästade dem någon timme innan läggdags. Så underbart att ha så fina vänner så nära! Lika underbart som att ha en fantastisk man som stod med världens saftigaste och godaste västerbottenpaj nygräddad när vi kom hem!
Här sjunger vi... "Huvud, axlar, knä..."
"...och tår"
Jag har alltid sjungit mycket med och för Elise, dels för att jag gillar att sjunga och dels för att hon alltid verkat tycka om det. Just nu är sånger med många rörelser väldigt populära. Det är så roligt att se hur hon tar efter och själv gör lite rörelser i sången! De är inte alltid synkade med sången, men ändå, att hon bara kommer ihåg vilka rörelser som hör till vilken låt!
Elise pillade i sig en massa nyplockade lingon!
Gott! Vackraste hunden myser i gräset.
En gåva…
…från svampplockartokiga Hemliga Marie. Några liter, kanske åtta?
Nu blir det västerbottenpaj!
Augustiäventyr – Sommarfest
Jag och Elise på sommarfest i skärgården
Vi hade tur att sommarfesten blev flyttad en helg framåt i augusti, det innebar att vi kunde komma! En fin man på Militärpappans fartyg anordnar varje år en sommarfest för sina vänner med familjer vid sin sommarstuga i Karlskronas skärgård. Vi var många vuxna och kanske ännu fler barn som träffades på ön denna soliga eftermiddag i augusti.
Festfixaren bjöd på välkomstdrink och vi minglade runt lite bland folket som var där. Många av dem hade jag träffat förut medan endel ansikten var helt nya för mig. Jag träffade en del riktigt goa och trevliga människor som jag hoppas på att snart få träffa igen i något annat sammanhang!
Vi blev bjudna på fika med tårta och bullar och efter det var det lekar och tävlingar i olika former. Vårt lag förlorade fett, men vi hade i alla fall roligt! Framåt kvällen grillade alla sitt medhavda kött och till det serverades smaskiga tillbehör som såser och sallader.
Somrigt fikabord!
Barnen var i alla åldrar och de underhöll varandra med lek och bus. Thumpa hade som vanligt med sig gitarren och blev snabbt popular på barnens filt i gräset. Mysigt!
Elise hittade snabbt en flicka som mer än gärna tog hand om henne - Viola!
Viola och Elise
Vi hade lämnat hunden hemma och det blev dags för oss att åka hem i samma stund som Elise skulle sova för natten. Hon fick sin välling i bilen där hon satt i pyjamas och somnade med flasken i handen. En härlig eftermiddag för hela familjen som jag hoppas att vi får möjlighet att göra om fler gånger!
Militärpappan och Elise på sommarfest i skärgården