Den mycket sällsynta arten har tydligen skymtats på ikea.
Varning!
4
Author Archives: Militarmamman
Livskvalité!
Livskvalité är att ha hund med sig på morgonpromenaden!
Livskvalité är att kunna cykla till jobbet!
Augustiäventyr – Lalandia
I en av barnbassängerna på Lalandia med pappa.
En dag fick jag ett sms från PT-kompisen (min PT för många år sedan) som frågade om vi ville hänga med till Lalandia i Danmark vecka därpå. Roligt med lite spontanitet, tyckte vi och var genast på! Vi träffades en kväll hemma hos oss över en tallrik kantarellsoppa för att planera och boka vår lilla tipp.
På onsdagen möttes vi upp vid Statoilmacken för att gemensamt köra ner till Rödby i Danmark. Resan ner tog ca 5 timmar och gick över all förväntan! Elise sov två gånger i bilen och däremellan lekte hon och jag ”titt ut” i baksätet, hon verkar aldrig tröttna.
Vi hade hyrt ett hus med sex bäddar och tak ända ner till gräset. Det var riktigt fräscht och precis lagom för oss fyra vuxna och två barn i ettårsåldern. Barnen lekte med varandra och vi vuxna pratade, grillade och spelade spel om kvällarna.
Elise och Milton leker "titt ut" med gardinen.
Första morgonen åkte papporna över till Tyskland för att handla lite alkohol, nu när vi ändå var så nära. Jag och PT-kompisen tog med barnen för att bada i det stora vattenlandet. Elise älskar att bada och vi hade roligt en lång stund innan det var dags för mat och sovstund. Vattenlandet besökte vi flera gånger under de tre dagar vi spenderade på Lalandia och hade lika roligt varje gång. Elise och Milton busade i barnpoolen och vi vuxna turades om att leka med barnen och att åka mer eller mindre läskiga vattenrutschkanor!
Mamman och en trött Elise på väg upp från dagens bad.
Som en krokodil
Två små i ett stort hav av bollar. Här på Monky Tonky land.
En eftermiddag bowlade vi när barnen sov och innan det var dags att åka hem besökte vi ett gigantiskt hägn med getter. Den absoluta höjdpunkten på resan, om ni frågar Elise. Hon är som galen i djur och väldigt mån om att få ögonkontakt när hon pratar med dem och pussa dem på nosen eller mulen.
Vi valde att resa hem när barnen skulle sova för natten och det funkade väldigt bra. Vi är jättenöjda med vår lilla tripp och hade riktigt trevligt tillsammans i dagarna tre!
Heeeej geten!! Pussa mig!!
Puss!
En puss till!
Augustiäventyr – kräftfiske
Jag, klädd för kräftfiske. Hatten är en gammal uniformspersedel från 50-talet. I like it!
Den första helgen i augusti var det dags för Militärpappans familjs (släkt) årliga kräftfiske. Det var första gången som jag var med och det var riktigt mysigt! Vi var långt ut i skogen, mitt i ingenstans i en söt liten stuga med strandtomt och brygga med båtar. Sjön var stor och ljummen, hundarna var många och ungarna likaså. Precis som alltid i detta ljuvliga sällskap!
Vi åt Bullens korv med stuglagat mos när vi kom. Elise hittade sin idol i tvååriga David som stod upp i en säng och skrek rakt ut. Han skulle tydligen låta som en hund, Elise var mäkta impad och gjorde precis som David, hela dagen och hela kvällen…
Kräftburarna lades ut i sjön och sedan åt vi igen. Man behöver aldrig vara rädd för att svälta med skogshuggare och bönder i släkten, det är en sak som är säker!
Det var många som trängdes i stugan på natten, vi valde att åka hem och Militärpappans Morfar höll stenhårt fast vid sin tradition att sova i bilen(!). Etthundrasjutton kräftor i varierande storlek fick vi sammanlagt upp och de kokades samma dag och lades in i frysen i väntan på den årliga kräftskivan med samma gäng.
I denna släkt är det inga barn som är rädda för några djur. Moa, 10 år håller i den nyfångade kräftan, Minna, 12 år håller i den nyfångade Elise och Elise, 1 år vill gärna klappa kräftan som vinkar till henne så fint med ena klon. Det ser ju vem som helst!
Elise vill gärna hålla i kräftan själv.
En annan människosyn
Känner att jag ligger lite efter här på bloggen. Jag vill ju så gärna skriva om allt vi gjort och hur vi haft det men det har bara inte hunnits med. Jag har dock för avsikt att skriva och lägga upp bilder på våra små äventyr, bara så ni vet, ni som är intresserade.
Igår när vi var på en fest med mestadels Militärpappans arbetskamrater så uppkom en diskussion som gjorde mig lite uppretad och störd. Som den obekväma människa jag är gav jag självklart min syn på saken, men bara en stund, sen kände jag att jag liksom inte skulle komma någonstans ändå, så jag lade ner.
Diskussionen handlade om förskolor och de som jobbar där. En man undrade vad skillnaden mellan dagis och förskola var och fick förklat för sig att det var samma sak, att dagis numera heter förskola. Han tyckte uppenbarligen att detta var jättelöjligt och uttryckte tydligt sin irritation över denna, för honom, nya information. ”Va fan, det är ju helt sjukt det är ju ett jävla dagis med dagisfröknar, vad då förskola…”
Själv säger jag ofta dagis av ren rutin och har flera vänner som arbetar inom förskolan som säger att de inte alls bryr sig vilket ord man använder. Det som störde mig i denne mans sätt att uttrycka sig om förskolan var att hans ton lät så nedvärderande. Ingen annan verkade bry sig och såklart var jag tvungen att ge mannen lite perspektiv: ”Fast de som arbetar på förskolan är pedagoger och har läst 3,5 år på universitetet, det kan man ju ha i beaktande”, sa jag till honom. Han höjde ögonbrynen och förklarade att han tyckte att det var helt sinnessjukt att folk behövde utbildning för att passa barn. Ja, det var i alla fall så jag uppfattade det hela.
Jag kände att det var dött lopp. Jag orkade inte mer. Ville inte göra mig ovän med vänner som inte är mina. Ville inte slösa energi på en diskussion om saker som för mig är självklara. Ville inte prata mer med en människa till synes utan varken insikt, utbildning eller empatisk förmåga. Jag gick.
Det som störde mig mest var undertonen i hans åsikter. Undertonen så som jag tolkade den. I mina öron lät det ungefär som att folk (oftast kvinnor) som arbetar inom förskola är lägre stående varelser än honom själv, deras arbete är inte viktigt, inte värdigt. Vem som helst kan väl förvara ett barn om dagarna medan han själv går till sitt urviktiga arbete som i längden går ut på att försvara vårt land. Ett viktigt arbete. Utan en endaste högskolepoäng i bagaget är hans arbete ändå så mycket mera värt. Vad är det för en människosyn? Hur kan man nedvärdera andra på det sättet, öppet och ingen säger emot. Nästan ingen. Orkar de inte, bryr de sig inte eller tycker de likadant?
Han ska själv strax skola in sitt första barn på förskolan.
Mot Danmark
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Vi hann packa upp, tvätta, packa och träna. Bloggarna läste jag i mobilen som godnattsaga men därifrån kan jag inte kommentera för det är nåt med nån inställning…
Igår hade vi besök av Högsbyfolk och tillsammans tittade vi på Karlskrona, fikade, lunchade, badade och grillade. Vi hade väldigt trevligt!
Nu sitter vi i bilen på väg till Lalandia i Rödby, Danmark. Två av ungefär sex timmar i bilen med Elise är nu avklarade och än så länge funkar det bra! Vi har hyrt en stuga tillsammans med ett par kompisar. Det ska bli tre roliga dagar!
Ännu en jävla pappablogg!
Jag har hittat en (för mig) ny blogg. En pappablogg. Ja, ni läste rätt! Jag är helt fast, den är fantastiskt rolig och underhållande!
Pappan Hasse skriver under rubriken ”Åh nej, ännu en jävla pappablogg”.
LÄS, LÄS, LÄS!!!
Hjälpa till
Här hemma packar var och en upp sin egen väska. Elise bidrag till uppackningen ser för tillfället ut såhär. Just nu väntar jag på att hon ska vika ihop kläderna och stoppa in dem i garderoben…
Hemma!
Vi är nyligen hemkomna från denna tripp runt halva Småland och även om vi haft det både trevligt, roligt och trivsamt så är det väldigt skönt att vara hemma. Morgondagen kommer att ägnas åt blogg-ikapp-läsande, träning, uppackning samt packning. I den ordningen. Dessutom en hel del bloggande såklart! Jag måste ju berätta hur vi haft det!
So long!
En dag i bilen
Sitter i bilen på väg mot Karlskrona. Regnet öser ner och Elise sover gott i baksätet. Vi ska i princip bara hem och vända, packa regnkläder inför helgens kommande kräftfiske, duscha och hämta en nyckel till ett hus med katter som vi ska se till i veckan. Sen åker vi vidare till Tjurkö för att fira Mormor som fyller år idag.
Ikväll far vi tillbaka till Småland igen. Trevligt!
Jag har även lovat att ta med lite kläder från min garderobsrensning till Militärpappans ”småkusiner”, 12 och 14 år gamla. Roligt om kläderna kommer till användning! Hoppas att något faller dem i smaken och passar i storlek.