Nyss hemkommen från veckans tredje och sista MVC-besök. Tog längre tid än väntat på MVC idag så det var tur att jag hade med mig SysterYster. Mest för att hon skulle få höra Militärbebisens hjärtljud och kanske bli lite sugen, även hon… Hehe. Mitt tryck låg alldeles för högt. Igen. Och SysterYster skvallrade så det bara bubblade ur henne hur dålig jag var på att vila. (Grrr…)

Barnmorskan berättade för mig hur en dag i mitt liv ska se ut just nu (och tre veckor framåt!): Gå upp, ät frukost i lugn och ro. Be någon annan plocka undan efter dig. Gå och lägg dig i 1-2 timmar. Pilla med något litet i huset, typ på sin höjd vattna blommorna. Gå och lägg dig igen 1-2 timmar. Lukta på blommorna i trädgården. Lägg dig för att vila ett par timmar… Du fattar!

Jag får absolut inte bära matkassar, dammsuga eller något annat som kräver mer av mig än ovanstående. Herregud! Jag kommer dö! Fet.

Jag tycker ju att jag kan översätta barnmorskans ord till min vardag jag har just nu, utan att ändra så mycket. Igår till exempel: Gick upp, gjorde frulle, åt och plockade in efter mig själv. Stressade in till stan för att fika med Färgstarka vännen någon timme. Trevligt! Körde dödstrött direkt från en fika till en annan där jag träffade tre mammor och deras vilda bebisar i ett par timmar. Sykvinnan gjorde ett magiskt test på mig och sa att jag väntade en pojke. Åkte hem och promenerade en kortis med Vackraste hunden, så jag skulle få vila en stund i fred. Jag vilade aldrig. Kortisen räckte nämligen inte för att tillfredsställa hennes enorma energibehov, tyvärr. Städade hela huset i racerfart. SysterYster dammsög.  Vek ett ton tvätt i ca 1,5 timme. Plockade undan i garderoberna. Satte ihop lite ikeamöbler i brist på annat. Åt lite godis och spelade Yatzi. Förlorade två gånger av tre. DÄR har vi det! Jag brukar alltid vinna!

Men som Barnmorskan sa så har jag lugnat ner mig något oerhört om man utgår från att vara jag. Om man ser på hur jag höll igång innan. Så hon berömde till och med mig! Jag är så duktig! Men jag kan göra mer för att vila mer.

Och jag övar. Nu med sträng övervakning av både Militärpappan och SyterYster.

Min syster kom från Oslo här om dagen. Hon ska vara ledig hela sommaren och då bo här mestadels. Jättetrevligt, tycker jag! Vi ses ju inte särskilt ofta. Däremot har jag en liten, liten känsla av att hon eventuellt kommer att flytta ut när bebisen skriker halva nätterna. Kanske. Men vad vet jag? Militärbebisen kanske inte skriker så mycket och SysterYster kanske inte störs. Eller så skriker Militärbebisen jämt och jag lämnar före SysterYster? Man kan bara spekulera…

Igår var det studentfest hos grannen. Mycket trevligt att jag var inbjuden! Jag satt vid ”grann-bordet” som vi skapade. Det var jag och pensionärerna. Jag gillar gamla, så jag hade väldigt trevligt hela tiden! När jag gick hem följde två av dem med för att kolla på vårt hus. Det är de som byggt det och bott här i 37 (!) år. De verkade tycka mycket om det vi renoverat och ändrat. Och det har blivit fint, vi är så nöjda! Och skönt att de inte började gråta…

Igår fick jag världens finaste tapet som jag beställt. Fick och fick… Den kostadet 700 spänn rullen! Tur att jag bara skulle ha en rulle då. Den är ljusgrå med orkidéer på i lila och lite turkost. Helt underbar! Ska tapetsera mina lådfronter på byrosarna som ska stå i SyterYsters rum. Ja, det är ett renoveringsprojekt. Ännu ett. I helgen ska Militärpappan lägga golv där inne. Sen kan jag piffa i lugn och ro! Längtar.

Längtar även efter själva Militärpappan. Inte nödvändigtvis endast av den anledning att han ska lägga golv… Han kommer kanske, kanske redan i natt. Och så stannar han hemma enda tills mitten av augusti!!!!! Längtar, längtar, längtar!!

Idag är det exakt en månad till beräknad förlossning. En månad. Hur långt är det? Jag hoppas ändå bara på två veckor till. Är lite otålig nu mot slutet! Jag är iofs alltid otålig…

Läkaren igår sa att om jag skulle börja må dåligt, med tanke på mina värden, så sätter de igång mig. Skönt att veta! Men två veckor till är väl lika bra, tycker jag! Så Militärbebisen får fetta på sig lite… bland annat!

Somnade äntligen om vid fem och lyckades sova till nio, så nu är jag utvilad! Sitter i solen och käkar jordgubbar och kollar på när Militärpappan klipper gräset och donar. Känns okej! Han kom hem från macken innan och med sig hade han fyra (!) Pärontoppsglassar till mig! Vilken underbar man jag har!! Nu är han ju till och med min MAN. Jävligt vuxet, måste jag säga!

I eftermiddag ska jag in till Tuff-bästis en stund och ikväll ser det ut som att vi ska grilla, när jag tjuvkikade i kylen och såg vad Militärpappan handlat hem. Mums!

Kan inte bli annat än en fantastisk dag!

Fick tid på förlossningen vid tre. Åtta (!) var jag där ifrån! Vänta, vänta, vänta.  Värdena såg inte bra ut, men Militärbebisen verkar må alldeles utmärkt. Bra det. Resten skiter jag i. Det är ändå ingen som kan förklara. Förklara varför de ligger där de gör eller hur det påverkar mig och min kropp. Men jag mår ju bra och så länge jag gör det så gör vi inget åt saken, förutom tre kontroller i veckan då och ett löfte att om jag får: Huvudvärk som inte går bort av att vila en stund, blir yr, får flimmer för ögonen eller får ont högt upp i magen – då ska jag omedelbart komma in till förlossningen igen. Känns som en bra deal.

Efter besöket på förlossningen åkte jag och Militärpappan in till stan och åt två-rätters på Toscana. Hummersoppa med vitlöksbröd och Pasta med oxfilé och champinjoner i pepparsås. Riktigt gott! Vi toppade med en glass på Glaciären! Fråga mig inte hur jag fick i mig allt. Visserligen hade jag inte ätit sedan frukost vid åtta! Glömde visst det… Att äta alltså.

När vi kom hem somnade jag nästan direkt, men vaknade vid ett av oidentifierbara magsmärtor i bebismagen. De kom i vågor fram till halv tre och jag slumrade till lite emellan dem. Sen var jag klarvaken igen och här sitter jag. Inte en chans att jag kan sova nu! Kanske var det förvärkar, vad vet jag?

Tredje besöket för denna vecka hos barnmorskan är nu avklarat. Men än är det inte slut. Mina besök tycks resultera i ännu fler besök – i eftermiddag på förlossningen. Igen. Värderna var inte bra. Igen. Men Militärbebisen verkar må bra i alla fall! Och jag själv känner mig bra, men så är tydligen inte fallet.

Det jobbiga, kontrollfreak som jag är, tycker jag är att jag inte alls har koll på vad som händer med mig, inuti mig, hur min kropp mår, för den lurar mig! Det är lite obekvämt att känna sig bra, men inte vara det. Det gör mig något skeptisk mot läkarvetenskapen… eller mot min egen känsla… Snurrigt!

Just precis nu känner jag i alla fall bara för två saker:

1. Äta pärontoppsglassar tills jag spyr!

2. Sova på soffan en stund.

Får se vad det blir..!

Blodtrycket hade stigit igen. Högre än någonsin, som gravid… 160/100. Innan har jag legat på 130/70. Läkaren sjukskrev mig på momangen! Vila, vila, vila!

Jag vilar. Men det här med vila är inte riktigt min grej. Jag vet liksom inte riktigt hur man gör. Men jag övar. Öva, öva, öva!

Mina fina arbetskamrater var här idag och gav mig presenter och blommor. Giftasgåvor. Rosa, såklart! Så himla gulligt av dem!  Vi åt rabarberpaj. Fika, fika, fika!

Fint väder har vi haft idag! Strålande sol och störtvarmt. Riktig sommar! Vackraste hunden ska promt ligga på altandäcket och steka mitt i solen. Fast hon flåsar så det låter som om hon skulle dö. Märklig hund!

Igår behövde jag sova – och jag sov. I natt behövde jag tydligen inte sova mer – så jag sov inte. Jag har vänt och vridit mig och bullat upp med kuddar runt hela mig och löst Sodoku och funderat på lite allt möjligt… Tills klockan 04.53, för då stod jag inte ut längre, så jag gick upp!

Har nu ätit frukost med bland annat nyskördade rädisor från grönsakslandet. Mums! Och så har jag hållit på med lite annat tidsfördriv för att invänta den riktiga morgonen, det vill säga inte gryningen.

Snart kommer Militärmorfarn och hjälper mig så vi kan lämna tillbaka bord och stolar till jobbet som vi lånade till bröllopet i helgen. Sen ska jag till jobbet en sväng, sen läkaren på MVC. I eftermiddag kommer en eller två mammor med tillhörande bebisar på lite fika. Så en späckad dag idag, men jag verkar ju i alla fall vara utvilad! Eller nåt.

Sömn är tydligen något jag behöver. Jag sov till halv tio i morse! Det har inte hänt sedan… jag vet inte när? Sedan dess har jag halvlegat här i soffan, med datorn på magen och en kopp te på armstödet. Nu kissar jag snart ner mig! Men det är lååångt till toaletten. En si sådär åtta meter. Tillräckligt för att det ska göra sjukt ont i ljumskarna att ta sig dit. Och varje gång jag tar mig någonstans så säger jag högt för mig själv: ” Jag fattar inte hur det kan göra så sjukt jävla ont!”

Vackraste hunden har tröttnat på mina klagomål och gått upp en trappa och lagt sig. Om ett par timmar kommer Moster och tar ut henne på promenad. Hoppas, hoppas att jag kan få följa med en liten bit. Jag behöver också rastas och få frisk luft!

Igår fick en mycket gravid vän sin lille bebis! Det blev en kille och han kom fyra dagar för tidigt. Jag längtar ännu mer efter Militärbebisen nu. Och efter min kropp, löparrundor, styrketräning, kontroll… Fast mest efter Militärbebisen!

Idag är det exakt fem veckor till beräknad förlossning. Jag hoppas på tre. (Hehe…)

Sjukt ont i ljumskarna har jag! Sådär så det är svårt att ta sig fram. I alla fall när när jag har suttit eller legat stilla en stund och sen reser mig för att ta mig någonstans. Och någonstans måste jag ju ta mig! Annars har jag bara legat här idag mest. Och suckat och jämrat mig. För mig själv. Militärpappan kommer om två veckor, med en mellanlandning i helgen som tur är! Vid lunchtid kom Vackerbästis förbi och tog ut Vackraste hunden på promenad. Jag insisterade på att få följa med. Sakta, sakta. Men gud vad skönt att få lite frisk luft!

Nu öser regnet ner och jag blir så tom på inspiration då. Kanske lika bra det! Satte mig på en stol och rensade ur fyra kökslådor. De är så fina nu! Sen fick jag lov att vila en stund till. Såhär känns det nog att vara gammal. Blivande Övermormor brukar säga till mig att det mesta är som vanligt, men att allt tar en himla massa längre tid när man blir gammal. Så känner jag nu. Kanske bra att öva lite. Gammal vill man ju gärna bli. Sen.

Hos barnmorskan visade proverna bra resultat idag och mitt tryck hade gått ner jättemycket! Jag blev hemskickad med fortsatt Vila på receptet. Jag vilar. Och dricker te. Och bloggar. Och rensar en och annan kökslåda. Och lyssnar på min nya radio. Den var billig och svårinställd, så får man in en kanal så får man lov att lyssna på den, tills man har tid och ork att lägga 30 minuter på att försöka byta. Men den är limegrön och jättefin!

I Fredags var jag hos BM för rutinbesök då det visade sig att fler värden än blodtrycket inte var som de skulle… Hon skickade mig raka vägen till förlossningen för vidare kontroller och läkarutlåtande.

På förlossningen fick jag göra ctg-kurva (man kollar bebisens hjärtverksamhet och rörelser), en hel del blodprov och så kissa i kopp igen. Och ett par blodtryck på det! Efter två timmars liggande på en mycket obekväm brits med jobb-boken i högsta hugg (det gäller ju att effektivisera tiden) så kom Militärpappan från Halmstad och gjorde mig sällskap. Efter tre timmar var trycket nästan okej och proverna färdiganalyserade

In kom en läkare och berättade att Militärbebisen mår bra. Thank God! Och att jag trots allt fick åka hem idag och slippa att bli inskriven. Idag. Thank God igen, tänkte jag som skulle gifta mig dagen efter! Det vill man ju helst inte missa. Självklart är det viktigaste att Militärbebisen mår bra, så jag hade redan föreställt mig ett scenario där vigselförrättaren fick komma till förlossningen och min obekväma brits för att viga oss där.

Läkaren talade om för mig och Militärpappan att jag skulle leva som om jag vore inlagd. Strängeligen! Hur gör man då, undrade jag i hissen på väg ned? Militärpappan förklarade pedagogiskt nog att jag skulle gå sakta med en hand knuten framför mig, som om jag rullade en droppställning framför mig. Så nu vet jag!

Denna vecka har jag tre besök hos MVC, både barnmorskor och läkare. Och kissprov. Vilken uppståndelse! Jag mår som vanligt, förutom att jag har lite hjärtklappningar emallanåt och är fruktansvärt trött! Nu ska jag strax på veckans första MVC-besök. Mitt förta besök som gift. Hoppas det gör skillnad och att jag slipper bli inlagd idag med!