Satt och läste mina favoritbloggar och inne på Marinas sida kunde jag läsa om att hon varit och fikat. Hon hade ätit en kladdkaka med vita chokladbitar i och marängtäcke. Lät ju helt fantastiskt, vilket hon också bedyrade med utlåtandet: ”Det bästa som har skapats på jorden, i ätbar version.”
Jag letade lite på nätet och hittade tillslut ett recept som verkade passa in perfekt på beskrivningen. För övrigt en väldigt god sida: http://mingodasida.blogspot.com
Militärpappan spelade nya versioner av barnsånger på datorn medan jag snodde ihop kakan lite snabbt. Den var faktiskt enkel – och supergod! Förmodligen ännu bättre imorgon när den fått stå och gotta till sig lite. Så är det alltid. I alla fall för mig. För mig och kladdkakor. Den rinner ju liksom inuti och det blir så svårt att äta. Man får snarare sörpla. Men där måste jag faktiskt framhäva snöns exceptionella verkan, även om jag ärligt talat börjar bli rätt trött på den. Snön alltså. Jag ställde den nygräddade kakan i den djupa snön några minuter och genast förvandlades konsistensen till ätbar. Underbart!
Vid senare eftertanke kan jag i och för sig se min egen glupskhet som den felande länken i kladdkakebaket. Jag vill ha nu! Vem står ut med att baka en kaka och känna alla underbara dofter, och slicka skålarna från smet och diska undan all skit för att efter olidligt väntande under gräddningstiden bara ställa kakan och låta den vila och gotta till sig flera timmar till? Inte jag i alla fall! Jag tycker det är jobbigt nog att den ska vara instängd i ugnen i 30 minuter.
Och jag är inte ensam. Vackraste hunden har plikttroget patrullerat mellan ugnen och den odiskade diskmaskinen under hela gräddningstiden, med nosen vindande i vädret, med hopp om att få en liten smakbit. Det fick hon inte. Inte tillräckligt snabbt i alla fall. Jag vill själv smaka först, så kan hon eventuellt få slicka min tallrik efteråt. Vackraste hunden är glupskare än mig. I protest hoppade hon i ett obevakat ögonblick upp på diskbänken och snodde en limpa bröd. Militärpappans kvällsmat.
Men så är hon ju vackraste hunden i en militärfamilj också. Här, som i all militär verksamhet gäller: ”Det man har, det har man. Det man inte har, det snor man!”
Receptet:
Kladdkaka med vit choklad och chokladmaräng
2 ägg
3 dl socker
1,5 dl vetemjöl
1 dl kakao
1 tsk vaniljsocker
1/4 tsk salt
100 g smält smör
100 g vit choklad (Odense)
Chokladmaräng
3 äggvitor
2 1/4 dl socker
1,5 tsk maizena majsstärkelse
20 g mörk choklad, 70%
Vispa ägg och socker. Blanda de torra ingredienserna i en skål och vänd ner i äggvispet. Smält smöret och rör ner det. Hacka chokladen grovt och vänd ner i smeten.
Vispa äggvitor, socker och majsstärkelse tills marängen är styv. Smält chokladen och vänd ner den med ett par tag med slickepotten. Rör inte för mycket eftersom marängen ska vara marmorerad, inte enfärgad.
Häll smeten i en smord och bröad form med löstagbara kanter (24 cm i diameter). Bred ut marängen på kladdkakan, forma gärna lite toppar av den. Grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader, ca 25-30 minuter.
Servera kladdkakan ljummen tillsammans med glass eller lättvispad grädde.
