I morse när jag var på väg till jobbet och som vanligt lyssnade på nyheterna hörde jag en sak som gjorde mig både ursinnig och överlycklig på en och samma gång:
En grupp med värnpliktiga tjejer har fått nog av utrustning som klämmer över brösten och ord som hora och fitta, och på onsdag ska de träffa försvarsmaktens högsta chef ÖB. Med sig har de ett brev, som också skickats ut till alla förbandschefer, där de ställer krav på att försvaret ska bli jämställt.
Läs artikeln i sin helhet:
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=1646&Artikel=3471239
Man kan undra om detta är det första brev som någonsin skrivits till ÖB gällande jämställdhet? Förmodligen inte. Man kan också undra om detta är den första gången någon sätter ner foten och säger att nu får det vara nog!
Såklart är det inte så. Kvinnor har funnits på militära positioner i försvarsmakten i nära 30 år. Inte kan det möjligtvis vara så att alla dessa kvinnor köpt allt med hull och hår och bara funnit sig i situationen. Att alla kvinnor de senaste 30 åren tycker det är okej att bära kalsonger istället för trosor, byxor avsedda för män som skaver på de alltför breda höfterna, en hjälm två centimeter för vid som därmed faller ner och täcker för siktet på AK5:an.
Inte heller kan alla dessa kvinnor ha tyckt att det varit helt legitimt med kisspauser på tre minuter, att springa runt i kängor två nummer för stora eller att för den delen gå med herrbyxorna uppknäppta för att få plats med den gravida magen. Så fan heller!
Men hur kan det ens vara möjligt att på 4 år utveckla ett JAS 39 Gripen, ett av världens modernaste stridsflygplan, men att under 30 (!) år inte ha lyckats att ta fram en modell för ett par trosor i flamskyddat material? För att ta ett exempel ur mängden. Ja, man kan ju undra.
Min åsikt är att vi kvinnor i försvarsmakten överlag är för dåliga på att gå ihop och samarbeta. Vi är för rädda för att sticka ut, att verka besvärliga och omständiga. Men visst, det är inte lätt att vara obekväm när man är ensam.
Och just detta, att vara obekväm, märks alla redan av på sr.se där artikeln är publicerad och kommentarer lämnats av engagerade. Där skriver signaturen Kalle Andersson följande:
De är ju fan krig ni tränas för!!! inte snöbollskrig i lågstadiet alltså.. vad hade ni räknat med när ni signa upp för ett mansdominerat yrke?!?! Ska grabbarna gå å gnälla över att tjejer inte har Värnplikt då eller? ni är ju frivilligt där. När ja gjorde lumpen för 6 år sen, Tyckte iaf jag å majoriteten, att de var skitjobbigt med kvinnor i försvaret. de underlättade iaf inte. gör eget samlad försvar för bara kvinnor. dit man kan skicka dem kvinnliga befälen också. då skulle nog många bli glada. både kvinnor å män….
Någon annan kommer med förslaget att skippa kalsongerna och att sätta bindan direkt i långkalsongen… Ni förstår själva vilken nivå kommentarerna ligger på. Och jag skulle vilja säga att det tyvärr inte är ovanligt med kommentarer av dessa slag. Vi kvinnor behöver vara ett gäng för att orka kämpa mot, säga ifrån och komma med nya förslag. Det vill säga vara högst obekväma.
Slutligen håller jag helt och fullt med signaturen ”Surkärring”:
Dyngsura av att mensen hamnar i byxorna ner på låren och ner i strumporna. Mensblod är smetigt klibbigt och många gånger i ganska stora klumpar som blöder i många dagar då det fastnar på huden blir det till klister som ger skavsår där huden möts. Precis som allt annat blod. Kvinnor kan mens. Män fattar skit!
Ett unisexmode vore väl bra så att männen kan ha binda i byxan när dom väl skiter på sig.
Svar på tal, om inte annat!
