Idag har varit en väldigt vanlig dag i mitt nuvarande liv. Inte för att jag haft många liv, vad jag vet, men jag har i alla fall haft minst ett liv med flera episoder som sett väldigt olika ut. Brutalt olika kanske till och med. Hur som helst – här är vår dag:

 Elise har legat vaken sedan en halvtimme, men jag slumrat bredvid henne med ett öga öppet. Hon ligger i min säng och pruttar och verkar allmänt nöjd med livet. Jag säger god morgon och tillsammans sjunger vi ”Hallå världen, det är min dag idag!” Sen går vi upp för att byta blöja.

Efter en glad stund på skötbordet tar vi oss ner till soffan för att äta lite. Elise ammar och jag kollar bloggar, ser på Nyhetsmorgon och håller i Vackraste hundens ben emellanåt, så hon kan tugga ordentligt.

… och nu syftar jag inte på en galet romantisk sådan, som ni mammor säkert redan listat ut… Tänkte ni småbarnsföräldrar ens att min rubrik kunde ha en positiv betydelse? Saker och ting förändras sannerligen i samband med att man får barn. Ta bara uttrycket ”Tack för i natt, älskling!” Det brukar jag ofta få höra från Militärpappan, men av en helt annan anledning idag än för ett år sedan…

Fast just nu får jag inte höra det alls eftersom jag är ensam hela veckorna. Och det märks ibland för jag är så sjukt jävla trött! Elise är ju väldigt snäll, men igår natt var den värstaste av alla nätter sedan hon kom till världen kan jag lugnt säga. Hon somnade vid 22.00 efter att ha ätit i ca 1,5 h. Hon vaknade och ville äta igen vid 23.30, åt en timme. (Phu!) 02.30 vaknade hon igen och åt men framförallt snuttade och suttade – på mig – till 07.30(!!!) Det är ju fullkomligt galet och helt oacceptabelt, tycker jag, men vad fan gör man?!

Jag försökte sitta, ligga, stå och gå medans jag ammade. Allt för att hålla mig vid liv, men Elise somnade vid bröstet och samma sekund som jag la ner henne i sängen började hon skrika. Och skrika och skrika! I fem hela timmar! Jag trodde verkligen jag skulle dö av trötthet. Dessvärre överlevde jag hela natten. Jag hade inte ens förmånen att få svimma av lite, vilket annars hade varit ganska skönt, inbillar jag mig…

Tisdagen fortsatte i mörker. Dödstrött gick jag halvt vilse på promenaden i en ny skog jag inte varit i förut, Vackraste hunden sprang på tok för fort och kom lite när hon hade lust… Jag hade just bestämt mig för att sätta mig ner på en sten och gråta när jag kom på att jag inte hade tid till det eftersom Elise hade läkartid på BVC bara ett par timmar senare. Tillslut hittade jag ut till vägen och det firade jag med att tacka Gud utan att ens vara troende, tror jag… medans Elise firade med att gallskrika hela vägen hem, 40 minuter!

Tuffbästis hjälpte mig att passa Elise (läs gå omkring och bära på Elise) i ett par timmar så jag kunde betala räkningarna och sätta på en maskin tvätt. Och äta.

Jag fick rådet av min bebiserfarna faster att ge Elise mycket frisk luft under dagen och att inte låta henne sova för långa stunder. För Elise är frisk luft lika med sovtajm, så det var ingen lätt kombination, men vi lyckades med nedcabbat i vagnen och mycket åkande i BabyBjörnen. Natten till idag sov hon bredvid mig i sängen – hela natten! Jag tror hon vaknade bara en gång för att äta. Och då sov jag när hon ammade. Underbart! What a night, säger jag bara och funderar över vad samma uttryck kan ha för olika betydelse…

På kräftskiva sitter man utomhus och bär hatt!

Vi kom iväg till Borås på utsatt tid och Elise sov hela vägen i bilen, mellan 09.00 och 15.00! Jag fick väcka henne i Jönköping genom att trycka in ett bröst i hennes mun av rent egoistiska skäl.

En kompis till Militärpappan körde hela vägen och jag hade lyx-tid i baksätet, vilket just då innebar att käka Dumlekola och fikon samt att läsa Vi föräldrar. Allt detta utan att någon hängde på mig. Underbart!

Väl i Borås mötte vi upp Militärpappan som kom direkt från Halmstad. Elise charmade sin pappa genom att visa upp sig från sin allra bästaste av alla sina bästa sidor nämligen mätt, torr och varm. Hon log, flaxade med alla armar och ben och tittade med stora nyfikna ögon på allt runt omkring henne. Länge!

Under helgen hann vi med att umgås med en hel del folk, gå långpromenad, plocka kantareller, äta en himla massa god mat och kräftor, grilla, spela alfapet och titta på när andra badade. Natta och Nisse var också där med Melvin som är en månad äldre än Elise. Det kändes bra att det inte bara var vi med bebis, för man är liksom med på lite andra premisser när man har småbarn, tycker jag. Nykter brukar jag vara ändå, men nu har man en annan att gå runt med, söva, mata och rätta sig efter i största allmänhet och trots ett jävla liv med mycket bas ur högtalarna och snapsvisor så funkade till och med nätterna okej med vår fantastiska bebis!

Igår bestämde jag mig för att köra ensam hem då jag gärna ville stanna över hos Frökenfarmor och Målarfarfar i Högsby när jag hämtade Vackraste hunden. Elise sov även denna gång hela vägen och lite till, mellan 12.30 och 18.30! Och av samma egoistiska skäl som på ditvägen var jag verkligen i behov av att väcka henne, men vågade inte chansa då jag var rädd att hon inte skulle somna om nu när jag var ensam i bilen. Så jag knäppte upp bh:n och stoppade ut bröstet i luften istället och fångade upp den sipprande mjölken i en kaffemugg, medans jag körde och bad en stilla bön om att inte fastna på någon hastighetskamera…

Det var mysigt att träffa farmor, farfar och farbror! Och Vackraste hunden såklart som blev så himla glad över att se oss. Elise var även denna utvilade kväll ett riktigt charmtroll och sov fantastiskt nog som hon brukar på natten, trots all sovtid på dagen. Underbara unge!

I morse körde vi hem med en jättefin hemmastickad kofta, en rosa mjuk filt till Elise och både hemmaodlade grönsaker och rådjursfärs till mig, bortskämda som vi blev!  Behöver jag säga att hon sov alla 16 mil i bilen..? 

Sedan dess har jag både hunnit packa upp, sätta på en maskin tvätt, badat Elise och matat henne ett par gånger. Nu är jag själv fullkomligt vrålhungrig, men ska försöka vila en stund innan Elise vaknar. Om jag hinner!

Elise och jag

Idag har Elise och jag varit i Kalmar hela dagen. Vi åkte hemifrån vid halv elva och kom hem igen elva timmar senare. Phu! Snart ska jag sova…

Vi träffade Jenny som är väldigt höggravid och bara går och väntar på att hennes unge ska vilja komma ut. Hanna, Evelina och hennes W var också med och tillsammans gick vi på IKEA, lunchade, fikade på stan och sen åkte vi hem till Jenny en sväng innan Hanna och jag åkte hemåt mot Karlskrona igen.

Elise har varit så himla fin hela dagen, som alltid! Jag vet, jag har en väldigt snäll bebis. Hon sov hela vägen upp i bilen, var vaken halva IKEA och låg då och tittade på lamporna i taket och verkade helt nöjd med det. Sen var hon vaken hela fikan och rundan på stan, men sen blev det lite gnälligt, vilket kanske inte var så konstigt. När vi skulle köra hem gallskrek hon där bak i bilen. Jag fortsatte köra och sjöng (läs skrek) lite sånger från förarsätet utan framgång. Jag visste att hon var torr, varm och mätt – det vill säga bara dödstrött, men hon bara skrek och skrek! Tillslut fick jag stanna och amma lite men när jag skulle sätta tillbaka henne i bilbarnstolen vaknade hon och skrek sådär hjärtskärande igen. Så jag gjorde ett nytt amningsförsök och stoppade försiktigt ner henne i sin stol igen, medans hon sov. Hon sover fortfarande, fast nu på soffan i vardagsrummet.

På IKEA köpte jag några nice- to-have-grejer och egentligen bara en need-to-have-grej: En pappersrullshållare till köket. För herregud vad papper det går åt med en bebis (och en dreglande hund) i hemmet! Nu lät det som att hunden ville äta upp bebisen och dreglade just därför, men så är det inte. Hunden har alltid dreglat mycket, så fort det åker fram någon mat som hon inte får äta, utan bara titta på när vi andra äter…

Nu väntar jag på att Elise ska vakna så jag kan amma henne och sen sova… tills det är dags för nästa amning tre timmar senare. Så det kanske är lika bra att somna på en gång och sluta vänta. Man får ju passa på att sova när man kan!

Idag har jag jobbat hela förmiddagen och Elise fick följa med, såklart! Jag och Chefen höll föredrag för facket om generationsklyftor och hans dotter var med och passade Elise emellanåt. Så gulligt av henne! När jag skulle prata en längre stund satte jag Elise i BabyBjörnen och babblade på. Hon sov. Så rolig var tydligen jag att lyssna på! Tur att de andra åhörarna lyckades hålla sig vakna…

Natten har varit den värsta hittills sedan Elise kom till världen. Såklart, eftersom jag skulle jobba idag och behövde vara lite utvilad… Men hormoner säger jag bara, vilket fantastiskt påfund! Jag känner mig trött först nu vid fyra-tiden, fast dödens trött, kanske jag borde tillägga.

Elise har varit ganska snuvig nu i snart tre veckor. Vi fick rådet av BVC, för tre veckor sedan, att använda näsdroppar med koksaltlösning då det är skonsamt och inte går att överdosera. Dropparna har funkat bra och vi har använt dem främst inför natten de kvällar det verkligen låtit snörvligt i den lilla näsan. Men i natt, herregud, vilket snörvlande! Det var så att hon vaknade av sina egna näsläten och verkade nästan få lite panik av att inte få så mycket luft genom näsan, utan måste bara kännt något som for upp och ner i näsgångarna.

Hon vaknade ca en gång i timmen och gallskrek! Vi var båda uppe och gav henne mer näsdroppar och försökte få henne att somna om, matade och försökte och försökte… Vid halv fyra gav jag upp och tog med mig Elise ner och satte mig i soffan med henne på bröstet (med huvudet upp) och sådär satt vi tills klockan slog halv sju och vi var tvugna att göra oss iordning för dagens äventyr. Behöver jag säga att det inte bara är jag som snart däckar?!

På vägen hem från jobbet köpte vi en nässug på Apoteket. Militärpappan använde den på henne nu när vi kom hem och jag trodde att hon skulle skrika av obehag. Det ser ju liksom lite obehagligt ut det där… Men min finaste unge ligger på skötbordet och skrattar när Militärpappan suger ut snor från hennes näsa! Hoppas det hjälper. Vad brukar ni göra åt snoriga spädbarn?

Nu äter Elise och Militärpappan slänger boll i skogen med Vackraste hunden, så att vi alla kan vila en stund sen. Det fanns ju en viss fyrbent, grå och galen varelse i denna familj som absolut inte drabbats av denna enorma trötthet! Gissa vem.

Vi försöker få in lite rutiner i vårt liv. Eller rättare sagt så  försöker vi få in vårt liv i rutiner. Inte jättemycket, bara lite sådär. Som det här med läggdags till exempel, rutiner inför natten. Men när är det läggdags för någon som i princip alltid sover, kan man undra? Vi bestämde att det fick vara vid nio-tiden för det verkar passa Elises dygnsrytm bäst just nu.

Elise har varit klarvaken och hängt med oss i över en timme, vi har sjungit sånger, räckt ut tungan, skrattat och kollat på coola saker, alltifrån väggen till Vackraste hunden. Det är så roligt att hon börjar hänga med lite nu! Man märker verkligen skillnad bara nu de senaste dagarna. Tillslut blev hon hungrig och kommer inte mina bröst fram tillräckligt snabbt blir hon vansinnig! Efter lite skrik och jag fortfarande inte var klar för ammning, fick hon till denna sura min…

Det är denna lilla sur-putt som sätter rutinerna

Så nu har hon ätit sedan en halvtimme och ska snart få blöjan bytt, bli tvättad och få på sig pyjamasen. Sen ska hon få äta igen tills hon inte vill ha mera och sen nattas hon till sömns. Hon brukar vilja ha en insomningsslurk strax innan hon läggs ner i sängen, sen sover hon gott i tre timmar i alla fall!

Detta har fungerat de två senaste nätterna och hon har då sovit både längre perioder, bara ätit två gånger på natten och faktiskt sovit i sin egen säng! Vi håller tummarna för god fortsättning…

I morse var vi ute på promenad i en timme före frukost (för min del alltså, Elise och Vackraste hunden hade såklart käkat) Sen kom jag på klockan 15.00 att jag fullkomligt glömt bort att äta någon frukost. Ja, att ens äta över huvud taget, på hela dagen! Klart obra. Promenaden var i alla fall jätteskön och varje gång jag är ute på promenad i trakterna här omkring påminns jag om hur mycket jag älskar denna underbara stad med närheten till naturen och havet!

Varmt var det!

Idag fyller Elise 1 månad. Gud, vad tiden går fort! Just de orden trodde jag ju inte skulle komma från min mun… Men, där ser man!

Elise kan:

Följa med blicken

Lyfta huvudet och hålla uppe nacken ganska länge

Härmas genom att räcka ut tungan åt pappa när han börjar

Elise tycker om:

 Att äta mycket och ofta

Att sova nära mamma i sängen om natten

Att ligga på mammas eller pappas bröst

Att åka i BabyBjörnen på promenad

Att bli badad

Att sova när det är mycket ljud runt omkring

Elise tycker inte om:

Att bli slickad av Vackraste hunden om fötterna

Att bli torkad när hon badat

Att ligga på rygg när hon blir buren

När mammas bröst inte kommer fram tillräckligt snabbt när hon är hungrig

Elises mått:

Vikt: 4910 gram

Längd:

Huvudomfång: 37,5 cm

Elise…

Sover gärna under promenader och shoppingrundor, bara hon fått äta tillräckligt strax innan vi ger oss iväg. Hon äter endast bröstmjölk och låter sig gärna matas med flaska. I båda fallen äter hon snabbt och med stor aptit så att alla i rummet kan höra hur det klunkar när hon sväljer. Oavsett hur mycket hon än ätit vill hon gärna ha en liten extra slurk strax innan hon somnar.

Elise vill gärna bli buren hela tiden och tolererar, när hon är vaken, att sitta i babysittern eller ligga i babygymet i ca 10 minuter. Hon gruffar och knorrar mycket, men skriker sällan.

Nu vid en månads ålder sover hon ca 2 timmar i stöten, äter 10-60 minuter och är sedan vaken i ca en timme, innan hon får en slurk mjölk och somnar igen.

Elise bryr sig inte om när Vackraste hunden skäller högt i närheten av henne eller när mamma ryter åt Vackraste hunden om den är olydig. Kan bero på att jag var rätt så högljudd mot hunden när Elise låg i magen, för då var Vackraste hunden verkligen olydig och busig då hon förstod att jag inte hade en chans!