Det har nu passerat lite mer än en månad sedan jag slutade äta tillsatt socker. Egentligen var det ju bara godis, glass och kakor som jag skulle sluta äta men jag kunde liksom inte låta bli att ge tusan i allt annat socker med när jag ändå var i farten! Det är ingen stor förändring för mig att äta sockerfritt för jag är i grunden noggrann med vad jag stoppar i mig och det är just godis som är eller kanske mer har varit min last. Jag skulle till exempel aldrig drömma om att äta sockrade flingor till frukost en vanlig dag men gärna äta en chokladboll till fikat efteråt om jag var sugen. Det har de senaste åren varit väldigt viktigt för mig att skilja på mat och godis eller fika. Det finns så mycket gömt socker (och annan skit) i livsmedel och min mat vill jag ska vara ren från sånt. Väljer jag att äta till exempel en chokladboll så vet jag att det är socker (och annan skit) i den och är då fullt medveten om vad jag stoppar i mig.

Ni kanske undrar hur det har gått med mitt sockerstopp? Första dagarna var ingen hit, om jag säger så. Dag tre hade jag sådan fruktansvärd huvudvärk att jag mest låg i en hög på soffan och kunde knappt prata för jag trodde på fullt allvar att jag skulle kräkas om jag öppnade munnen. Såna som mig bör nog inte äta socker… För säkerhets skull bad jag Militärpappan ta en bild på mig så jag skulle kunna gå tillbaka och titta på den bilden de stunder som jag var så pass sugen på socker att jag kanske skulle överväga att vräka i mig godis.

Men den dagen kom aldrig. Jag har inte en enda gång sedan jag slutade ens funderat över att bryta min utmaning att inte äta socker. Inte alls, trots andras skepsis mot mitt enligt dem onödiga och radikala beslut. Suck, don’t go there, säger jag bara… Ibland kan jag vissa fredags-eller lördagskvällar tycka att det är lite trist att inte äta godis, vad ska jag längta efter och mysa med hela kvällen? Och det är först när jag tänker så som jag kommer på mig själv med att människor som tänker som mig just då kanske inte alls bör äta socker! Jag äter fortfarande en hel del frukt och till helgen kan ett par torkade fikon slinka ner framför TV:n, så sött får jag i mig så det räcker och blir över i alla fall.

Man skulle kunna tänka sig att min kropp mår bättre utan socker och så är det! Jag är mer jämn i humöret och piggare än förut. Däremot har jag gått upp ett par kilo i vikt! Och det var ju inte riktigt vad jag planerat eller förväntat mig även om jag inte hade för avsikt att gå ner i vikt när jag slutade äta socker. Jag har analyserat detta ett tag och tycker det är märkligt då jag inte bytt ut godiset mot något annat och nu kommit fram till det mest troliga: för lite vardagsmotion. Av olika anledningar rör jag mindre på mig i vardagaen än på länge och det gör att förbränningen inte håller samma takt som förut. Så skärpning!

Cykeln står nu redo för att ta mig till jobbet imorgon. Operation:Vardagsmotion är i full gång!