Herrejösses vilken galen vår det har varit med väldigt mycket jobb, uppstart av Uppenbart AB, kurs och certifiering till ICC coach, uppsatsskrivande i skolan, en make som jobbat ovanligt mycket borta och en nära anhörig som varit mycket sjuk. Allt har gått i ett rasande tempo och jag har älskat det! Inte att personer som jag står mycket nära är sjuka, men allt annat!

Såklart har jag fått prioritera och för ovanlighetens skull har jag prioriterat bort istället för till, som är lite mer det jag brukar göra. Denna vår har jag prioriterad bort träning. Det är väldigt ovanligt i mitt liv men kändes under omständigheterna ovanligt bra. Min höft har ju krånglat och jag lyckas liksom aldrig bli bra så någonstans har jag liksom tröttnat på att träna för att bara få sluta hela tiden.

Fördelar med att prioritera bort träningen under våren:
1. Otroligt mycket tid har skapats. Tid att göra annat med.
2. Jag har ätit lunch med vänner och kollegor i lugn och ro.
3. Jag har sluppit duscha och byta om flera gånger varje dag. Vilket i sig har skapat ännu mera tid.

Nackdelar med att prioritera bort träningen under våren:
1. Inledningsvis saknade jag träningen väldigt mycket. Det kändes som ett sorgligt farväl, som att jag och träningen gjort slut mot min vilja.
2. Efter ett tag fick jag ont i kroppen.
3. Jag känner mig slapp och klen.
4. Jag får verkligen anstränga mig för att inte säcka ihop i min hållning.
5. Jag saknar adrenalinkickarna som träningen gav mig.
6. Jag saknar att vara helt slut i kroppens alla muskler.
7. Osv, osv…
Så det här går ju verkligen inte längre, det håller inte! JAG VILL TRÄNA!!!!! Så sedan jag gick på semester för någon vecka sedan har träningen åter inträtt i mitt liv. Jag försöker att ta det sakta, sakta… sakta för att höften ska få en chans att vänja sig, att hålla.

Jag hittade snabbt tillbaka till yogan igen. Gud vad jag älskar yoga! När jag rullar ut min matta och börjar djupandas tar det inte lång tid innan jag hittar mitt lugn. Allt annat försvinner bort och jag går in i mig själv. Även om barnen yogar med mig, tv:n står på och telefonen ringer. Älskar det fokus jag kan uppnå så snabbt med yogan och mental träning!

Löpningen kom snabbt där efter. Jag springer oftast med Läkaremamman och eftersom hon födde barn för fem månader sedan är hon noggrann med att ta det försiktigt och lyssna på kroppen, vilket passar mig utmärkt just nu! För även om jag skulle vilja och orka springa två mil idag, så gör jag det inte. Jag springer nu tre pass i veckan och inte längre än ungefär 6 km. 6 km löpning tyckte jag för ett år sedan inte att det var värt att byta om för… Prioriteringar.

Styrketräningen saknar jag mycket och därför välkomnar jag mina svettiga gympass med öppna armar. Välkommen också du, du trogne läsare, att hänga med mig igen! Välkommen tillbaka till Militärmamman!

Jag kanske är en av de sista och jag trodde kanske aldrig att det skulle vara möjligt, men: jag har funnit kärleken till yoga! Jag är störtförälskad och längtar efter varje pass på min matta framför brasan hemma i vardagsrummet!

Det började med att jag läste Yogagirls bok; hennes okomplicerade sätt, inre styrka och många visdomsord,  som jag skulle önska att bland annat alla tonårstjejer tog del av, fick mig att se yoga ur en annan vinkel. Jag lärde mig Solhälsningen till att börja med. Eftersom att jag inte har möjlighet att träna som jag brukar (pga höftskadan) fick yogan en plats i mitt liv och det är jag så glad för idag! Alltså, inte något ont som inte för något gott med sig…

I takt med att yogan fick mer plats i mitt liv fick även mental träning det. Jag tränar just nu efter ett program med muskulär avslappning och det är fantastiskt att känna framstegen! Yogan ligger nära avslappningsträningen och jag kommer snabbt in i andningen så jag kör ofta på med ett yogapass efter den mentala träningen.

Mitt favoritställe är just nu framför brasan i vardagsrummet när allt är lugnt och stilla. Där är det både lugnande och varmt. Den senaste veckan har jag längtat så efter yogan att jag stigit upp tidigare för att köra morgonyoga.

Välkommen till mitt liv Yoga, du har kommit för att stanna!

Så länge jag kan minnas har jag haft en trötthetskänsla i min rygg, i svanken. Det har inte gått någon som jag umgås med förbi att jag gärna vrider och knäcker kroppen i allmänhet och ryggen i synnerhet. En gång har jag haft ryggskott, när jag mestadels bar runt på två gulliga dunderklumpar hela dagarna och sedan dess är jag livrädd att hamna där igen!

Jag är noga men samtidigt väldigt försiktig med att träna nedre delen av ryggen för gör jag minsta fel eller lägger på för mycket vikt så får jag ont direkt. Samtidigt; om jag inte tränar ryggen på någon vecka får jag också ont på en gång. Jag har kommit fram till att jag behöver mycket ryggträning och att jag gör bäst i att utesluta vissa övningar helt.

Jag är både svankryggad och väldigt rörlig och det gör att jag lätt ”tappar” core-kontrollen i vardagen. När jag tränar är jag väldigt fokuserad på min coremuskulatur men i vardagen är det sämre och jag glömmer bort mig ibland. Jag hittar mig själv i vridna lägen med fötterna åt ett håll och överkroppen åt ett annat, länge. Eller så sjunker jag ihop där jag sitter vid mitt skrivbord eller i soffan på kvällen.

För ett tag sedan fick jag möjlighet att testa ett smidigt ryggstöd från Vulkanskydd. Det är smidigt på så sätt att jag skulle kunna ha det under uniformen på jobbet utan att det märks. Jag har använt det hemma någon timme om dagen sådär i olika situationer. Jag har haft det när jag lagat mat, nattat barn och slösurfat i soffan. Vid ett tillfälle under denna tid fick jag sådär ont i ryggen som jag får när jag slarvat med träningen och jag tog på mig skyddet som jag hade hemma. Det var en väldig skillnad på att ha det på sig istället för som jag brukar ha; en vetekudde fastspänd runt midjan med ett spännband… Skyddet satt för det första både stadigare och bättre och det hjälper mig att komma ihåg min coremuskulatur.

Jag gillar skyddet och har det ofta vid tillfällen när jag vet att jag lätt sjunka ihop, som när jag sitter länge i soffan. Då har jag stödet på mig en stund och sedan tar jag av mig det och har då lättare att behålla en bra hållning för att jag blir påmind om det.

En gång ryggskott – aldrig mer ryggskott!