Måndag imorgon och en skön julledighet avslutas. Vi har varit tillsammans mycket i familjen och hittat på många saker tillsammans under vår ledighet. Barnen har fem veckors jullov och en vecka av dem återstår. Vi går ju om varandra lite här och var i den sanna militärfamilj som vi är, så det är skönt att ha varit samlade under flera veckor nu när vårterminen drar igång med en rivstart!

Militärpappan brukar säga lite skämtsamt att han och jag lär känna varandra på nytt varje jul och sommar… och även om det är lite på skoj så ligger det mycket sanning bakom orden. Jobbigt? Inte direkt. Spännande? Ja, faktiskt! Vi har ju valt att ha det såhär och vi trivs överlag med det

Nu sitter jag på planet till Stockholm för jag ska veckopendla dit under kommande tre månader. Oftast är det Militärpappan som är borta längre perioder, alltså veckor, men nu blir det lite ombytta roller ett tag framöver.
”Men barnen då?”, är det många som frågar. ”De har ju en pappa, svarar jag.”
”Kommer du inte sakna barnen?”, frågar andra. ”Det vet jag inte, men det kommer jag nog att göra emellanåt. Fast jag träffar ju dem varje helg, så det blir nog inte så farligt med det.”

Det ska bli en spännande utmaning att påbörja detta kapitel och jag kommer att ha stor nytta av en av mina styrkor; nämligen att njuta i stunden av det som är. Jag tänker inte sitta ledsen i Stockholm och sakna mina barn. Jag tänker njuta av att bara ha mig själv att hålla reda på!

Jag tänker ägna tid åt mina studier och göra mitt bästa, jag tänker ta någon yogaklass där utbudet är stort för att utmana mig själv, jag tänker passa på att träna precis så mycket som jag vill nu när jag ändå inte har någon annan att förhålla mig till. Och så tänker jag träffa fina vänner som jag träffar alldeles för sällan eftersom de bor i staden där jag nu kommer bo ett tag. Och så tänker jag utforska Stockholm på ett sätt jag aldrig hinner med när jag bara är där några dagar hit och dit.

Helt allvarligt verkar det som ett klart mycket bättre alternativ än att grotta ner mig i att barnen bara får hänga med sin pappa i veckorna. Jag tänker mig också att det kommer vara extra mysigt att komma hem varje fredag och mysa, busa och hitta på roliga saker till med min familj!

Oj, oj vilken tempoväxling det blev att komma hem från semestern! Och utan att blinka jackade jag liksom bara i och körde på. Känns som att det var i ett annat liv som vi var på Lanzarote och samtidigt påminner min solbränna mig om att det inte var så länge sen alls. Tur att jag gillar tempo, tänker jag!

Jag står inför en förändring som jag vetat om ett tag, typ ett halvår, men som jag först nu börjar inse bli verklighet. Snart. Jag är glad, peppad och sjukt motiverad för jag har länge velat hit och samtidigt är jag ledsen, orolig och har sinnessjukt mycket separationsångest! Man vet vad man har…, är gräset grönare… och så vidare.

Jag ska läsa till kapten (upp en grad i det militära systemet) under ett års tid och sedan arbeta vidare någon annanstans. Så jag plockar ihop mina pryttlar, lämnar mitt tjänsterum och avslutar den sista omgången kadetter för nu om ett par veckor. Mer tankar om detta en annan dag, för att lämna ett effektivt team gör fan ont! Och jag vill inte känna mer ikväll. Imorgon väntar årets julfest på jobbet. Tjoho!

Först ut nästa år väntar i alla fall tre månader i Stockholm!