Jag hittade mig själv i omklädningsrummet på badhuset i eftermiddags där jag stod i bikini och äcklades lite över den spegelbild som visade min kropp. Idag såg jag riktigt otäck ut alltså, fet, fläskig, slapp och väldigt opassande en badutstyrsel. Jag hann tänka att jag verkligen såg riktigt osmaklig ut, som om någon skulle äta på mig men liksom klökas av blotta synen av min kropp.

Eftersom jag skulle på ett möte lite senare bytte jag till simgruppen före min egen och där var tre andra tjejer. Jag hade aldrig träffat dem innan men vi hann prata en hel del i omklädningsrummet efteråt och de var väldigt trevliga allihop! Dessutom var de alla mammor med barn mellan 6 och 18 år.

Jag är så van vid att alltid vara ensam tjej så när det väl dyker upp fler som mig är det alltid en glad överraskning! De två absolut bästa sakerna med att vara bland fler tjejer är:

– Att jag får sällskap i omklädningsrummet och får vara social med andra kvinnor.

– Att jag får chansen att kunna vara bäst på fysiska aktiviteter.

Nu kanske någon av er tycker att jag låter märkvärdig, störande eller rent av dum i huvudet som har valt ett arbete med 95,5% män och ändå blir lycklig över att få ha kvinnor i min närhet? För er ska jag nu förklara ett och annat:

För det första valde jag aldrig mitt arbete för att få arbeta med enbart män, utan för att själva yrket intresserade mig. Nu blir det lätt så att de flesta av mina arbetskamrater är män, för vi är bara 4,5% officerare med kvinnligt kön. (Jag hatar att man säger polis och kvinnlig polis- officer och kvinnlig officer – fotboll och damfotboll – uniform och kvinnlig uniform… Varför i helvete ska mannen alltid vara normen, i typ allt?) Det finns många bra saker med att arbeta med män och lika många dåliga. Jag tror på att alla organisationer och arbetsplatser skulle fungera bäst med en någorlunda jämn fördelning av kvinnor och män. Inte en mansorganisation med lite kvinnor som strössel på moset, eller tvärt om.

Jag trivs väldigt bra med min nya kollega! Vi är i ungefär samma ålder, har båda ganska nyligen fått vårt första barn (med varsin partner, kanske bäst att tillägga…), vi har samma militära grad, jobbar bra ihop (vi har jobbat ihop förut, för ett par år sedan) och framför allt har vi väldigt roligt! Eller ja, jag har roligt i alla fall, honom kan jag ju inte svara för, men jag tror att han trivs. Trots detta, så är det så jäkla skönt att ibland få vistas med andra tjejer! Som idag, i omklädningsrummet, som idag, i simbassängen.

Idag kunde jag få vara bäst, snabbast på att crawla 25 meter, få känna känslan av att jag faktiskt inte är så dåligt tränad ändå, utan kanske ganska bra till och med, bäst i den gruppen. Ett välbehövligt avbrott från att ställa upp i en fysisk tävling med hundra deltagare men bara tävla mot tjugo. Det ger självförtroendet en välbehövlig skjuts framåt!

Vid samma spegel som jag hittade mig själv äcklandes framför bara en timme tidigare, stod jag nu igen men spegelbilden var en annan. Som om jag tittade med andra glasögon på min kropp som nu såg ganska fast, tränad och okej ut. En av de andra tjejerna frågade hur gammal min dotter var och jag svarade snart nio månader. ” Och du är redan i den kroppen?!”, utbrast hon då.

En sak ska ni veta: Det finns många bra saker med att ha sällskap i omklädningsrummet en sunkig torsdag i Mars!