Elise klädde på sig alla ytterkläder och började dra i dörren. Så jag packade in hund, barn och lussekatter i bilen och åkte till Tuffbästis en sväng. Här var det livat i julstöket!

Tyvärr blev det inte vad jag hoppades på med Elises kräksjuka, utan hon fortsätter att må dåligt. I natt kräktes hon två gånger och idag en gång än så länge. Nu har det även byggts ut med diarré, stackarn! Jag siktar in mig på att få i henne vätska i små mängder, annars kommer det bara upp igen. Hon är duktig på att dricka vatten själv och tar sig en klunk lite då och då. Vi har aldrig saft och sånt hemma, som jag vet att hon bör dricka nu, men Morfarn och Mormorn kommer förbi med en ica-kasse efter jobbet med lite saker jag beställt.

Vackraste hunden är med kräksjuk idag, på gott och ont. Hon är ju inte direkt smittad av Elise utan har väl ätit något olämpligt under skogsrundan igår kan jag tänka mig. Hon vill inte äta någonting, hon heller, och så bara ligger hon uppkrupen i en fåtölj och har gjort så hela dagen. Inte roligt att hon mår dåligt men samtidigt väldigt passande då jag inte skulle ha rett ut att hon irrade omkring för att jag var hemma, som hon brukar, för att hon vill ut i skogen.

Jag tackar högre makter för att vi bor i villa och har en inhägnad trädgård som hunden kan få gå ut i närhelst hon vill. Även tvättmaskinen har snurrat sig varm under dagen, som ni säkert förstår. Jag är glad att jag själv mår bra och kan ta hand om detta!

Natten till idag har Elise vaknat ungefär två gånger i timmen mellan 22.00-04.30 och verkat haft lite ont i magen. Hon har gnytt, kurat ihop sig, fisit och vänt sig av och an. De flesta gånger har hon somnat om ganska snabbt när jag kommit in till henne och stoppat om henne men emellanåt har hon varit jätteledsen och ropat på pappa, som har åkt iväg på övning i två veckor men kommer vara hemma under helgen. Hur som helst blev det inte jättemycket sömn för mig och Elise i natt men hon var pigg och glad i morse så jag lämnade henne på förskolan och sa som det var.

De har inte hört av sig och när jag åkte dit för att hämta henne vid 16.00 var de utomhus och lekte. Elise var supertrött och höll på att somna ståendes i overallen där på gården. Hon hade bara sovit en timme under dagen (hon brukar sova tre timmar) och inte ätit någonting på hela dagen! Jag frågade om de tyckte att jag skulle stanna hemma med henne imorgon, men det tyckte de inte alls att jag behövde. Jag sa i alla fall att vi skulle komma lite senare och inte så tidigt som vi brukar, om hon sover dåligt i natt igen tänkte jag att det kan vara skönt att ta det lite lugnt i morgon bitti.

Jag satte Elise i bilen och började köra hemåt och hon satt knäpptyst i baksätet. Vi har ingen spegel så jag ser inte vad hon gör och tänkte att hon kanske hann somna på två röda. Plötsligt hör jag ett konstigt andningsljud och jag stannar bilen på vägen, sätter på varningsblinkers och springer bak till henne. Då spyr hon en skrikspya rakt ut i hela baksätet och blir jätteledsen och helt komig. Stackars liten! Vi hade två minuter hem och jag bar in henne och slängde av alla nedspydda kläder, verkligen alla kläder hon hade på sig, genom alla lager. Jag stoppar ner henne i badkaret och hon piggnar till. Skönt!

När vi är klara i badrummet gör jag en våffla som hon slukar med glass och lite sylt och så drack hon en massa vatten. Det hela toppade vi med lite välling och så bums i säng på det. Hon somnade innan jag hann upp för trappan till hennes sovrum och klockan var inte ens 18.00.

Nu har jag precis plockat undan efter oss i huset, skurat bilen (varför har vi bara halvskinn-klädsel?!) och så har jag slängt in overallen i tvättmaskinen. Hoppas verkligen att hon får sova i natt och att hon slipper ha ont eller må dåligt. Vi stannar såklart hemma imorgon och på torsdag i alla fall, 48-timmarsregeln, ni vet. På förskolan sa de att en del barn hade varit kräksjuka i helgen men bara spytt en gång och jag hoppas det även gäller Elise.

Idag fick jag ett paket jag beställt från cutiepie.se åt Elise. Paketet innehöll ett par ur-söta handgjorda lädertofflor med ugglor på. Vi älskar ju ugglor! De var verkligen jättefina och mjuka och har en sula som hon inte halkar med. De levererades supersnabbt och i paketet låg även ett litet kit med små söta godisar, ett handskrivet tack-kort och en nyckelring i läder. Gulligt! Med frakt kostade skorna 264 kronor och då får jag 15% rabatt på nästa köp hos dem. Skorna, med märket Inch Blue, finns i flera olika färger och med många motiv. Det piggade upp min kväll i alla fall!

Toffel-ugglorna

Eftersom jag var så totalt slut idag när jag kom från jobbet och Militärpappan skulle jobba sent, så tänkte jag att det var läge att hitta på något roligt tillsammans. Jag kände absolut inte för att gå ut och Elise har en tendens att bli ganska gnällig om seneftermiddagarna när hon och jag är ensamma.

Så vi bakade pepparkakor tillsammans! Det var årets första och Elises första! Hon gillade att kavla och att slänga pepparkaksdeg åt Vackraste hunden som stod dreglandes under hennes stol under hela baket, som vanligt… Elise verkade inte tycka degen var så god för hon provsmakade, såklart, men bara en gång. Dock fick hon en pepparkaka när de var klara och åt en liten bit innan hon gav resten till sin vän Undra.

Det blir en tidig kväll ikväll – igen. Ibland undrar jag om mitt järnvärde faktiskt ligger på 115 eller om det rent av ligger på 15?! Jag har varit typ orkeslös i två dagar och således inte tränat eller rört mig alls under den tiden. Kanske är det ett ordentligt träningspass jag behöver?! Hoppas på mer energi imorgon!

Kavla var roligt!

Och att slicka lite på kaveln…

En ren (som enligt Elise låter som en älg) Vi vet inte hur renar låter. Hur låter en ren?

Trycka ut egna pepparkakor var roligt, men roligast av allt var när jag formade sniglar av pepparkaksdegen och så sjöng vi till dem. ”Lilla snigel, akta dig…”

Det var även kul att pilla sönder de redan färdiga figurerna på plåten! Vi gjorde bara en plåt, det räckte liksom.

Såhär ser Elise ut efter dagen på förskola. Tydligen en liten kille som fattat tycke för Elise och hennes jämngamla kompis och pussar dem hårt.

Jo, jag tackar! Jag förstår att sådant kan hända, även som idag när en vuxen stod precis bredvid. Men jag hoppas att det är en sällsynt händelse, för mer än så är inte okej, tycker jag!