Inte mitt kön då, utan Militärbebisens… Ni undrar om jag råkade se igår, mot min vilja, för att jag skrev ju faktiskt Han om Militärbebisen i inlägget efteråt?. Jag har alltid haft svårt för att skriva Den om Militärbebisar inuti min mage, det känns så opersonligt och overkligt. När jag var gravid med första Militärbebisen fick det blir en Han när jag skrev, just av den anledning jag nyss nämnde.
Nu arbetar ju jag i en extremt mansdominerad värld där alla benämns för Han i gemene mun, även i litteraturen. I en bok står det till exempel i inledningen att Där inget annat anges menas att Han även kan vara Hon. Det ni! Japp, det får mig att vilja ändra, vara motsträvig eller kanske mer nytänkande. Jag säger alltid Hon om allt och alla. Bara därför att jag kan. Och väldigt ofta missuppfattar folk mig, förstår inte riktigt vad jag menar, de frågar, jag ger svar och de tänker till. Jag brukar fråga mina kadetter varför soldaten kämpar, ja varför kämpar Hon? Hon, undrar de, vem då? Soldaten, sa du väl? En kul grej mest men ändå med en stor tanke bakom.
Just därför borde jag väl kalla Militärbebisarna för Hon… Men… Faktum är att jag alltid önskat att jag någon gång ska få bli mamma åt en dotter. Ni får tycka vad ni vill om det, men så är det. Jag skulle bli lika glad över en pojke såklart men jag vet att jag har en inre önskan om att någongång få en dotter och kanske var det därför jag inte vågade säga Hon om Militärbebis nummer ett inuti mig? Och så på ultraljudet såg det ut som en kille, inte på könet eller så, utan i ansiktet(!), tyckte vi. Haha!! Så det fick bli en Han helt enkelt!
Den här Militärbebisen fick haka på samma trend och bli en kille den med, men jag har ingen som helst aning egentligen. På ultraljudet igår kunde jag inte se, inte ens om jag skulle ansträngt mig för nu är den så stor att jag knappast fattade vilket som var fram och bak ens. Man ser ju bara en liten del i taget just nu, som en arm eller ett hjärta och Överläkaren zoomade aldrig in själva könet. Toppen för mig!
Det viktigaste är såklart att Militärbebisen är frisk och mår bra, tro nu inget annat. Och nu har jag fått en dotter och tar gärna emot en till! Eller en liten grabb, för visst hade det varit roligt att ha en av varje, av det som vi indelar oss i hela tiden och överallt – Kön.
