Lite kvällsmys innan läggdags

Idag har jag ätit lunch med en gravid vän. Det är en av mina närmsta vänner och hon ska ha sitt första barn i mitten av april. Åh, vad roligt! Vi pratade en hel del om förlossningen och det fick mig att börja känna att jag behöver börja tänka lite på den. Det är nära nu.

Jag vill ha samma känsla och inställning som förra gången, när det väl var dags. Jag var taggad till tusen och såg hela förlossningen som en jättecool utmaning! Då låg jag inlagd på sjukhus flera veckor innan och hade inte så mycket mer att göra än att peppa mig själv. Då gjorde jag det för att överleva mest. Den här graviditeten är jag frisk, än så länge, och det känns naturligtvis fantastiskt! Det känns som att jag vunnit tid och livskvalité! Det här med förlossningen däremot har jag inte funderat över särskilt jättemycket. Kanske för att jag inte behöver det, kanske för att jag inte haft tiden?

Nu känner jag ändå att jag vill göra en snabbsummering av förra förlossningen och mina tankar kring den nya för att kunna ställa in mig och samla kraft och fokus. Känna mig förberedd och taggad. Ett inlägg om det kommer när det känns rätt. Snart.

Elise har ätit som en häst idag igen på förskolan och kikärtsoppan slank snabbt ner och hon ville ha mer! Efter bus och gos med människor, djur, dockor och bilar somnade hon gott i sin stora säng. Härligt!

Elise är noga med att kvällsmysa med alla i familjen

Lite bus hinns också med innan man måste sova

Eftersom Elise inte ville sova mer än en halvtimme så packade jag ner henne med ett värmande fårskinn i vagnen och tog med Vackraste hunden på promenad. Härligt! Jag vet att jag utmanar ödet lite, både att gå promenad med mina fogar och att ens tänka tanken att ta med en löptik med jättelånga springsugna ben. Men livet är en utmaning!

Vi var ute i 75 minuter och det var skönt med både frisk luft och att röra på sig! Jag kände av fogarna, inte så att det gjorde ont precis och det kändes i andra fogar än just den enda jag haft ont i innan, i den kändes det ingenting (vänster ljumske). Återstår att se hur kvällen och natten blir. Lite spännande trots allt! Jag fick bara två mindre psykbryt på hunden men de kan knappast räknas som psykbryt… Jo, kanske om någon helt främmande hade sett och hört mig, men inte av mig eller mina närmaste vänner. Med hund. Och förståelse.

BTW sov inte Elise en blund på hela rundan men hon vilade i alla fall mestadels av tiden. Om man räknar bort de tio gånger hon vansinnig försökte ta sig ur vagnen, ta av sig mössan, slänga vantarna på marken eller busa med mig och alt hon såg. Hon hostade i alla fall inte en endaste gång på hela promenaden. Alltid något!

Snorig och trött men vid gott mod!

Jag är glad att vi gick och la oss vid 22.00 igår kväll, tidigaste kvällen på mycket länge för min del. Elise somnade innan 18.00 men sov väldigt oroligt länge eftersom hostan störde henne. Vid midnatt hade jag väckt Militärpappan tre gånger och bett honom gå in till henne för att se till och stoppa om, vilket brukar räcka. Jag vaknar alltså så fort hon byter andning typ, två rum bort och Militärpappan vaknar eventuellt om en bomb briserar utanför sovrumsfönstret… Nu när jag har sådan foglossning tar det mig flera minuter att resa mig från sängen och ta mig in till Elises rum och gör väldigt ont, så jag väcker Militärpappan och han går in till henne istället.

Man känner sig så maktlös när de små far illa eller har ont! Innan vi gick och la oss igår kväll kom jag på att vi glömt att höja huvudändan på Elises säng, hon har alltid haft den upphöjd med hjälp av tidningar så det fixade vi till lite snabbt. Militärpappan googlade även i sin maktlöshet på åtgärder att vidta och fick upp tips om en rå lök i varmt vatten vid sängen för att minska hostan. Han gjorde som det stod och faktiskt minskade hostan en hel del! Nu kan det ju vara för att Mollipecten började verka efter ett antal timmar eller för att hon helt enkelt hostar mindre när hon väl somnat ordentligt. Eller så var det löken som gjorde susen?! Roligt att jag imorse när jag kollar bloggen fått en kommentar på ett tips om just detta knep, tack! Så det verkar beprövat. Någon mer som har testat?

När jag väckte Militärpappan vid midnatt för att Elise var ledsen visade det sig att han mådde jättedåligt och hade feber så jag fick gå in själv till henne. Och med tanke på hur lång tid det tar för mig att ta mig upp och ner i sängen så stannade jag helt enkelt kvar inne hos Elise. I tre timmar! Varje kvart vaknade hon och var ledsen och ingenting hjälpte, inte ens en stor kram och ligga tätt och nära. Sen var det inte världens lättaste att som höggravid klämma in sig i en säng som är 80 bred och 160 lång, när jag själv typ är 160 bred för tillfället! Magen var stenhård och kramperna i vaderna kom ofta. Hua!

Vid 03.00 hade varken jag eller Elise sovit särskilt något alls och Militärpappan kom in i rummet så jag kunde gå och lägga mig i min egen säng. Han stoppade om Elise och gick och la sig i vår säng och Elise vaknade en gång till under natten, vid 05-tiden men somnade snabbt om och vaknade glad igen vid 07.30!

Militärpappan är hemma och mer sängliggande än gående och jag är hemma med Elise som är sjukt snorig och trött! Själv vaknade jag med nackspärr, vilket kanske inte är mer än rätt efter en natt som denna, och min förkylning håller i sig men jag är glad så länge jag slipper febern och hostan! Så, varm vetepåse på nacken honung på en matsked och försöka vila när jag kan är väl medicinen. Och så hallonbladste såklart, riktigt hett ska det vara!

När jag ändå gnäller så måste jag skriva att min halsbränna har kommit tillbaka i full fart. Blä! Undrar om det kan vara hallonbladsteet? Och så är mina läppar så sjukligt torra att de svider som tusan! Jag smörjer med vaselin som verkar vara det som hjälper bäst av det jag testat hittills. Har ni några tips?

Igår var Elise feberfri och jättepigg hela dagen! Hon snorade en del men annars var allt bra. Vi brukar ha som regel att stanna hemma en extra dag utöver det som förskolan kräver när hon varit sjuk, för att hon verkligen ska få chansen att piggna till ordentligt. Så jag hade egentligen tänkt mig att stanna hemma även idag, men så var hon så pigg och vild igår så jag ringde förskolan och sa att vi skulle komma som idag.

Igår var första dagen sedan Elise föddes(!) som hon inte sovit på dagen. Människa, jag trodde jag jag själv skulle gå under av trötthet när dagen blev till eftermiddag! Men hon var pigg och vild, ville gå ut och sprang runt som världens friskaste unge i huset. När kvällen kom somnade hon på skötbordet och när Militärpappan bytt klart och frågade om hon ville gå och lägga sig skakade hon bestämt på huvudet och sa ”nej”… Hon fick gå och lägga sig ändå och vi passade på att lägga henne i sitt nya rum i den jättestora sängen för första gången. Där somnade hon snabbt och sov sedan hela natten tills jag väckte henne imorse klockan 06.15.

Då blev hon överlycklig och började hälsa på och låta som alla djur hon såg i rummet, på sängen och gardinerna. Jag tyckte hon var varm och tog tempern, som visade 39 grader, igen. Hon har haft upp mot 40 grader i söndags och måndags men ändå kunnat både sova och äta utan alvedon, så hon har inte fått mer än hostmedicin för natten. Idag är Militärpappan hemma och imorgon blir det jag igen. Sen får vi se om hon är feberfri på imorgon, i så fall kanske hon får vara på förskolan under fredag förmiddag, men det lutar åt att jag tar med henne till jobbet istället en stund. Vi ska ha avslutning med kadetterna så det kan ju bli ganska roligt för henne, om hon är frisk alltså.

Nu i övergångsfasen från spjälsäng till en juniorsäng med stödbräda tänker vi oss att det eventuellt kommer att kunna bli problem, eller åtminståne jobbigt för oss, då hon inte somnar så fort vi lägger ner henne utan hon håller på med allt möjligt i sängen innan hon kommer till ro de flesta kvällar. Och då har vi ändå inte ett endaste gosedjur i sängen! Vi tänker oss att hon kanske klättrar ner från sängen och går ut från rummet, inte vill somna eller vägrar att ligga i sängen helt och hållet. Igår var hon supertrött när hon väl skulle läggas så det var inga problem alls. Hon vaknade och ropade ”pappa” en gång i natt men han hann inte in till hennes rum innan hon vänt sig om och somnat igen. Skönt! Vi hoppas att det håller i sig och så tror vi att det varit nyttigt för Elise att hon fått känna delaktighet i processen till att bygga ihop hennes nya rum. Hon vill verkligen vara där och verkar tycka mycket om det. Stora tjejen!

Vi försöker att inte ändra någonting i våra nattningsrutiner nu när hon bytt rum och säng, utan lägger henne i sängen, sjunger en visa, säger godnatt, släcker och går ut från rummet. Det är viktigt att hon får somna själv och att det är mörkt så hon inte blir rädd när hon vaknar på natten. Fortsättning följer i det ärendet…

Snart ska jag till barnmorskan för att kontrollera om Militärbebisen vänt sig. Fast det har han inte, det känner jag själv på hur (var) han sparkar. Så jag lär väl få en tid till förlossningen nu då för ett vändningsförsök. Spännande!