Måndag morgon…

Dagens frukost utvald!

Dagens frukost utvald!

…och vi ska strax till BVC för att få 18-månaderssprutan som vi missade sist då läkaren ansåg Elise för dålig. Så fort en annan läkare sa att hon var frisk så bokade jag in en tid för sprutorna. Har ju hört att de kan bli riktigt dåliga av den där och det hade varit skönt att just det inte infaller precis samtidigt som jag föder barn! Och så gäller det att passa på nu när hon är frisk för det vet man ju aldrig hur länge det varar. Länge hoppas vi såklart!

Elise vaknade väldigt tidigt (kvart i sex) idag med men gick faktiskt med på att mysa med mig i min säng en stund. Vi pussades och kollade på sånger på youtube. Sedan hoppade vi en stund i sängen innan vi tog tag i dagen! Efter BVC ska Elise till förskolan ett par timmar och jag ska vila en stund, som sig bör när man är sjukskriven.

31 år. Nu går det utför…

Morgonöverraskning!

Morgonöverraskning!

Militärpappan och Elise överraskade mig med paket och sång på sängen. Elise gav mig två paket och sa tack, för att sedan öppna dem åt mig, gullunge! När jag kom ner i köket väntade nygräddat bröd i ugnen som var fantastiskt gott! Efter en lång frukost packade vi ihop oss och gick över till Finaste grannarna där vi blev bjudna på fika och barnen lekte och hade roligt. Katten Simba var hemma och Elise blir helt salig när hon ser just katter så veckans totala lycka var gjord så fort hon fick se honom!

Den här gladfisen har precis fått syn på en katt

Den här gladfisen har precis fått syn på en katt

Elise fullkomligt älskar katter!

Elise fullkomligt älskar katter!

Under eftermiddagen kom den närmsta släkten och Tuffbästis på besök. Jag hade lovat mig själv att göra det enkelt för mig så jag hade bara bakat mini-semlor och morotskaka som jag bjöd på till kaffet och det gick ju alldeles utmärkt det med! Elise var på toppenhumör och lekte och sprang runt och jag försökte mest sitta stilla och ha det trevligt. Militärpappan och Tuffbästis roddade disk och Elise, tusen tack till er fina!

Kalasgott!

Kalasgott!

Jag har haft en väldigt trevlig och mysig födelsedag med underbara människor och fina presenter!

Trots att jag tagit det väldigt lugnt idag har jag haft himla ont i fogarna och i en ischiasnerv eller mer troligt foglossning fast även baktill som strålar ner i ena skinkan och låret. Ont har det gjort i alla fall så jag har haltat omkring här hemma och fick lov att gå och lägga mig och vila en stund när gästerna gått och det var undanplockat här. Och så somnade jag klockan halv åtta och vaknade igen vid nio… Jag känner mig mycket bättre nu och hoppas jag kan sova gott i natt!

31 år. 30 bekom mig inte men 31… och ont i kroppen, rundare än någonsin, otäck halsbränna med kräk som kommer upp i halsen så fort jag stoppar något i munnen, svullna fötter och ben och så kissar jag på mig om jag inte är beredd på en kraftfulll nysning. Ja, 31 är betydligt värre att fylla!

Fartfylld fredag

Gravid vecka 38

Gravid vecka 38

Den där middagsvilan blev det inte så mycket med för min del, jag hittade på andra saker som jag givetvis direkt var tvungen att ta tag i, som att slänga in en maskin tvätt, rengöra lite i köket och rensa en låda i hallen… Jag väckte Elise vid halv två och sen åkte vi till stan för att hämta Militärpappan på jobbet. Tillsammans tog vi en mysig fika på ett café i stan och Elise var på toppenhumör så det var vi med!

På vägen hem stannade vi på Citygross för att handla till kvällens middag och morgondagens födelsedagskalas och när vi kom hem lagade Militärpappan maten medan jag försökte lägga Elise… fast först busade vi som bara den! Hon är så otroligt rolig att vara med just nu! Väldigt bestämd men hur glad och sprallig som helst och en massa nya ord och betydelser bubblar ur henne varje dag!

Läggningen gick sådär idag. Tillslut sjönk jag typ ihop i en hög och kände att jag bara inte orkar en sekund till. Då ”vaknade jag till” av att Elise pussar mig på munnen ungefär hundra gånger och tillslut kunde jag inte hålla mig för skratt och inte hon heller. Så där satt vi på hennes rum och skrattade när hon egentligen skulle sova. Jag bytte plats med Militärpappan istället och tillslut somnade hon gott.

Vecka 38

Vecka 38

Jag är redan i graviditetsvecka 38 och om 2,5 vecka är det beräknad förlossning. Känns märkligt avlägset… men samtidigt väldigt spännande! Tänk att jag kanske är hemma eller i alla fall inte på sjukhus när det börjar sätta igång?! Det känns ju hur konstigt som helst och lite som en dröm. Hur länge står man ut med smärtan liksom och hur långt vågar man låta det gå innan man åker in… Jag vet att det kommer att ge sig när tiden väl är kommen, men det känns kittlande skönt att fundera på det!

Busungen

Busungen

Fredagsunderhållning

image

Pulkamys!

Elise har varit hemma med mig hela dagen idag för även om jag är sjukskriven så vill jag såklart passa på att umgås så mycket som möjligt med Elise så länge jag har energi kvar. Det snöade igår kväll och ytterligare ett par centimeter snö la sig på marken, så idag kunde vi åka pulka!

Efter frukost och lite fejande här hemma fick jag på Elise och mig alla kläder och ett täcke på den frusna hunden och så begav vi oss ut med Elise i pulkan. Vi kom ca 40 meter innan Elise halvgrät i pulkan för det var så kallt i vinden! Termometern visade 11 minus och trots sol så gjorde snålblåsten sitt, så vi vände igen. Elise ville inte gå in så vi åkte lite pulka i trädgården istället och det uppskattades!

En fredags- fruktstund med melon senare åkte vi till MVC för kontroll och allt såg bra ut även idag med ett tryck på 137/70 och urinen utan anmärkning. Det är helt fantastiskt egentligen, att jag, mindre än tre veckor till beräknad förlossning, är så frisk med tanke på hur sjuk jag var förra graviditeten!

Elise sover middag nu och jag ska passa på att göra detsamma. Jag älskar att vila på dagen!

Mat och vatten

Kreolsk gryta

Kreolsk gryta

Såhär på sluttampen av graviditeten har jag för första gången börjat känna att jag längtar efter viss mat och godis. Härom dagen kände jag plötsligt sug efter Kreolsk gryta, en sån med fläskfilé och kabanosskorvar, som jag bara lagat och ätit en enda gång i mitt liv tidigare… En sådan fick det bli till middag idag och det blev riktigt gott!

Tack för alla era kommentarer angående Elises hunger och törst efter förskolan! Spännande och lite skrämmande att så många av era barn också bäljar i sig vatten efter en dag på förskolan. En av er skrev att det på grund av smittorisken inte får stå framme muggar på förskolorna och det är ju i och för sig bra. Jag sa till på Elises förskola och frågade hur de gjorde med drickan under dagarna och fick svaret att de har ett skåp med muggar dit barnen går när de är törstiga så får de vatten.

Elise är så liten så jag tänker mig att hon inte frågar själv efter det utan mer dricker om hon blir erbjuden och personalen sa att de skulle tänka på att erbjuda vatten oftare. Skönt! På Elises förskola sitter barnen i olika rum med en pedagog vid varje måltid och därför kan de lättare hålla koll på hur mycket barnen äter och dricker och Fröknarna sa till mig att Elise inte gärna dricker så mycket till maten men att de ska bli bättre på att säga till henne att dricka. Det är så vi gör här hemma och då dricker hon, som att man måste påminna henne lite.

Det känns jättebra efter att ha pratat med pedagogerna och varken igår eller idag har hon druckit särskilt mycket efter förskolan!

Angående hennes hunger och att inte kunna vänta på att middagen ska serveras så brukar hon få en frukt eller smörgås. Dock är hon, som flera ev era barn, lite kinkiga med maten och äter inte gärna och just därför är jag lite halvskeptisk till vad jag stoppar i henne för det kan vara det enda hon äter mer den dagen. På förskolan äter hon mer eller mindre som en häst, vad som än serveras och det känns ju betryggande.

Idag hämtade jag henne strax före klockan tre och då satt de fortfarande och åt mellanmål, nybakat bröd och yoggi. När vi kom hem åt hon lite paprika och en clementin och när middagen serverades vid fem åt hon faktiskt rätt okej. Skönt!

Grytan uppskattades även av Elise som åt riktigt bra!

Grytan uppskattades även av Elise som åt ganska bra!

Lyx!

Idag var jag på ett ställe i stan och ”gjorde mina fötter”. Helt fantastiskt och jag känner mig som en ny människa!

Nu är mina fossingar så lena och mjuka att jag innerligt önskar att jag nådde ner till dem, så jag kunde se och klappa.

Det bästa av allt är kanske att jag slipper ha strumpor på mig under förlossningen som jag annars tänkt…

Sjukskrivning

Gravid vecka 37

Gravid vecka 37 (en dag från 38)

Igår var jag på läkarbesök och vi tittade med ultraljud så att Militärbebisen låg kvar åt rätt håll och så var det. Skönt! Dock är han inte fixerad än utan ligger högt och ruckbart med huvudet, vilket tydligen är vanligare hos omföderskor, enligt läkaren. Elise var fixerad sedan en vecka tillbaka.

Vi bokade in ett återbesök den 23 februari, alltså dagen efter beräknad förlossning, om det nu skulle vara så att Militärbebisen är kvar i min mage då. I så fall kan vi alltid reta den lite så det kommer igång, sa läkaren. Jaja, vi får väl se!

Hon erbjöd mig även en sjukskrivning på heltid och jag tog emot den för allt går så fruktansvärt långsamt och det gör ont att röra sig, i fogarna och ibland i magen. Bara att hitta kläder att ha på sig varje dag som inte trycker och spänner är ungefär ett heltidsjobb just nu, tycker jag. Dessutom vill jag sakta ner och känner ett behov av att rensa upp, vila, förbereda hemmet och kunna fokusera på det som komma skall. För att inte krabba till det med Försäkringskassan bestämde vi att läkaren sjukskriver mig på heltid i två veckor, då är det jobbet som betalar och FK är inte inblandad, och sedan tar jag ut föräldradagar bara sista veckan. Perfekt!

Jag jobbade nästan hela dagen idag med och fixade det sista så jag nu kan släppa jobbet och lägga tankarna på, för tiden, mer väsentliga saker. Som att föda barn!

Vecka 37

image

image

Jag glömde skriva igår att jag några gånger om dagen känner en väldigt isande smärta nedåt, utåt. Där Militärbebisen ska komma ut alltså, om det nu går som jag vill.

Antar att han borrar ner sig, lite göttigt sådär! Smärtan är lite av enorm om man säger så. Men den varar högst fyra sekunder. Lätt uthärdningsbar! Jag vet ju vad som väntar.

Tjugosju dagar kvar

Idag går jag in i graviditetsvecka 37 och slutdatumet för den här graviditeten kommer allt närmare. Ja, det gör den ju för varje dag redan från vecka 4, men nu känns det mer på riktigt på något sätt.

Imorgon har jag tid hos min barnmorska för vanlig kontroll av blodtryck, urin och kanske järnvärde. Och så ska vi känna om Militärbebisen fortfarande ligger med huvudet nedåt, vilket jag innerligen hoppas på! På senaste MVC-besöket hade jag ett blodtryck på ca 137/81. Jag har inte haft så högt innan den här graviditeten men det var inget barnmorskan noterade utan gränsen för undertrycket går vid 90. Det kan ha berott på att jag inte hann vila något innan de tog trycket, men jag vet inte. Kissprovet visade i alla fall helt blankt och för att klassas som havandeskapsförgiftning ska båda de där värdena hänga ihop, bland annat. Dessutom äter jag en väldigt låg dos av min medicin Viskén, bara 5 mg per dag och skulle trycket höjas så antar jag att första åtgärd blir att dubbla dosen blodtryckssänkande.

Jag känner mig frisk och pigg och vissa morgnar vaknar jag och tittar ner på min kropp när jag ligger på rygg i sängen och känner mig inte ens gravid. Mer som att ha ätit lite för mycket kolhydrater bara så magen är lite uppsvullen. Jag sover hela nätter och behöver inte kissa under natten. På dagarna trycker det på ibland men jag behöver ändå inte kissa oftare än normalt, vilket är helt fantastiskt!

Militärbebisen rör sig som en tok inuti min mage och speciellt när jag sätter mig ner och slappnar av en stund. På senare tid har han även börjat sprattla runt där inne när jag är på språng och det kan kännas lite läskigt tycker jag.

Halsbrännan kommer och går och vissa dagar är den outhärdlig. Nästan, för jag uthärdar ju visst ändå!

Jag har inte lika tokont av foglossningen nu som jag hade för ett par veckor sedan men jag totalvilade i nästan två veckor. Efter det har jag så sakteliga börjat gå promenader igen, men kortare och inte flera dagar i rad. Känns skit på ett sätt, för jag vill verkligen hålla igång, men samtidigt känns det bättre på alla sätt att inte ha ont och förhoppningsvis ha mindre ont efter förlossningen med, då det verkligen gäller för mig. Det gör ont att vända position i sängen och är jobbigt att klä på sig eller för den delen en galen 1,5-åring som inte vill och slingrar sig som en skrikande orm…

Jag känner mig höggravid när jag börjar röra mig, kanske med all rätt. Det gör ont att gå, men bara i vänstersidan, i vänster ljumske och ben. Och så känner jag att kroppen är tung och jag har gått upp en hel del i vikt. Precis som förra graviditeten verkar min kropp leva sitt eget liv på den fronten, men ingen idé att gräva ner mig i det nu, jag har gjort vad jag har kunnat och snart är det över. Snart är jag ensam i min kropp igen och jag är så otroligt peppad att köra järnet!

Eftersom jag mår så pass bra så arbetar jag fortfarande 100% och pluggar 50%.

27 dagar kvar.