Idag vid frukosten pratade vi om vem som var älskling, Elise ville ha klarhet i detta då det för henne upplevs förvirrande att jag kallar både henne, Tilia, Militärpappan och Undra för älskling vid olika tillfällen.
Jag förklarade att alla fyra var mina älsklingar, att de var min familj och att de betyder mest för mig i hela världen.
Efter att ha lyssnat intensivt på mina ord säger Elise eftertänksamt:
”Det är som Lisabeth (i Madicken) säger Lycka, mamma!”
Älskade barn, så klok du är!
Läkaremamman var här en stund ikväll och förgyllde min måndag. Tänk vad ett besök av en fin vän kan göra för humöret! Jag var glad innan hon kom och är nu ännu gladare!
En annan fin vän jag träffat idag är Militärmamman Sofia. Vi tränade ihop på jobbet och jag fick även låna hem hennes symaskin. Så ikväll har jag sytt dit nya gummisnoddar längst ned till barnens regn- och överdragsbyxor. När jag ändå var i farten passade jag på att sy ihop ett kuddfodral till soffan i samma tyg som köksstolsdynorna.
Tilia är en sann glasögonorm och fullkomligt älskar att bära glasögon! Solglasögonen var en självklarhet för henne under vällingen ikväll. Sen spårade det ur och ungen somnade med glasögonen på så jag försiktigt fick lirka loss dem när jag nattat klart…
Vi är inne på slutspurten av vår långa sommarledighet, eller i alla fall jag, som går in i min sista semestervecka på måndag. Övriga familjen är lediga ytterligare några dagar.
Vi tillbringade gårdagen på Astrid Lindgrens Värld och sedan väntade avlämning av barn och hund hos olika snälla släktingar. Vid midnatt var vi hemma ensamma i ett så tyst hus att det nästan slog lock för öronen.
Nu sitter vi på tåget mot Köpenhamn och har precis avlyssnat en mindre intressant diskussion om könsbyte från högljudda medpassagerare. Vi har ett par dagar i Köpenhamn på tu man hand framför oss med god mat, mycket prat, långa promenader, rolig shopping och nya upplevelser. Utan barn.
Och herregud vad skönt för oss att resa utan barnen! Och detsamma tycker nog dem, som inte hade velat strosa i affärer, äta frukost länge, vandra i timmar för att titta på omgivningarna, dricka kaffe och äta chokladpraliner.
Det ska bli skönt, avkopplande och roligt. Och kanske lite skrämmande?. Jag menar, vem är han den där mannen som sitter mitt emot mig på tåget med handen på mitt ben? Och hur gör man nu igen när man har tid bara för varandra, i flera dagar?
Värsta cliffhangern! Fortsättning följer…
Flickorna och jag har tillbringat dagen på stranden ute på Sturkö, en badplats jag aldrig tidigare besökt men som visade sig vara riktigt fin och härligt långgrund. Min sju år äldre faster, som mer känns som en syster för mig, var där med två av sina barn som lekte med Elise och Tilia oavbrutet tills molnen dök upp grå och hotande. Vi packade ihop och åkte hem till vår baksida för fika.
Vackerbästis kom ner från Kalmar och efter kvällsbad med barnen åkte hon och jag iväg för att gå promenad med Vackraste hunden. Vi köpte med oss middag från salladsbaren och satte oss på en klippa där kvällssolen värmde gott. Vi hann prata om livet, drömma, filosofera, skratta, gråta, äta och promenera vid havet. Är så mycket klokare nu än för ett par timmar sedan!
Livet. Vänner. Är så tacksam att ni finns i mitt liv!
Jag lyckades knäppa några fina bilder på glada barn hemma i trädgården innan vi åkte till Gökult för att fira midsommar.
Flickorna leker mer och mer med varandra och går gärna hand i hand!
Tilias idol är storasyrran. Hon gör allt som hon gör!
Min stora fina flicka, snart fyller hon tre.
Älskade barn!
Nyutslagen bokskog, vitsippor och havslukt. Fina vänner, pigga ben och hela helgen framför sig.
Kan det bli bättre?!
Militärpappan har åkt på fiskehelg med Militärkompisarna, barnen är hos Frökenfarmor och Målarfarfar och kvar hemma blir jag och Undra. Vackerbästis, som är min andra hälft i Kustjagaren, kommer ikväll och stannar hela helgen och tillsammans ska vi träna så mycket vi orkar!
Teamet.
Vi har varsin träningsplanering och har sprungit mycket ihop för flera år sedan men det blir väldigt sällan nu när vi bor i olika städer. Eftersom vi är ett team i Kustjagaren och ska klara tävlingen tillsammans är gemensamma träningar guld värda för oss. Det som väger upp är att vi känner varandra väldigt bra, är inkännande och kan liksom läsa varandras tankar lite. Vi är båda tjurskalliga och gillar tuffa tag, raka rör och ärlighet. Vi både sporrar och stöttar varandra på samma gång och så ser vi väldigt mycket fram emot detta lopp som är vårt livs största träningsutmaning hittills!
Pirr pirr!!
I helgen ska vi springa intervaller i backe, simma i simhallen, styrketräna, gå eller cykla delar av tävlingsbanan och testspringa med snodd mellan oss. Och så ska vi sova över och prata ikapp och äta god mat och bara ha det härligt!
Sa jag att jag ser fram emot helgen?!
Jag kan ha de sötaste påskkärringarna hemma hos mig! Elise har påskfest idag på förskolan och såklart ville Tilia med bli målad i ansiktet. Igår somnade Tilia med vällingflaskan i handen och en stund senare somnade både Elise och jag i soffan. I natt fick jag nio timmars ostörd sömn och idag känner jag mig som en ny mamma!
Dessutom skiner solen!
Tilias söta klänning har min syster sytt!
Glad påsk!
Vi åkte till Kalmar för att gå en stund på Ikea igår. Vi ska göra klart duschrummet i källaren och hittade lite av det vi behöver på Ikea. Det var härligt att få umgås bara vi och att inte ha en massa annat som egentligen borde göras, det var längesedan!
Vi åt lunch på Ikea och barnen sov i bilen på väg därifrån. Vi körde till Högsby och bjöd in oss på middag, en omväg på fjorton mil, men det var det såklart värt! Barnen var glada över att få träffa Frökenfarmor och Målarfarfar igen och myste och busade i flera timmar.
Jag hade packat ner löparkläderna och tog en kortare runda på drygt fem kilometer i månskenet där jag försökte hålla tempot högre än jag brukar. Jag är överlag dålig på att springa snabbt utan är en seg jävel och bra på att springa långt istället. Mer snabbhetsträning för min del i vår! Måste pressa mig själv mer, kräkträna lite!
När vi körde hem hann vi prata medan barnen sov i baksätet. Vi drömde om trädgårdsmys, altanhäng och ett alldeles eget utekök!
Idag lyser söndagssolen från en klarblå himmel! Önskar er en underbar dag!
I samma sekund som Militärpappan kom hem från sjön somnade jag. Det är märkligt, men efter att ha roddat allt ensam i tio dygn utan att känna mig särskilt trött, faller jag mest ihop när han väl kommer hem och går inte att väcka. När Tilia vaknat dessa två nätter har jag, som i vanliga fall flyger upp så fort jag hör ett litet pip från hennes rum, inte ens haft i tankarna att gå upp. Militärpappan har fått ta båda nätterna och jag har somnat redan innan nio om kvällarna. Och som alltid när man andas ut känner man hur en förkylning sprider sig i kroppen.
Man ska aldrig slappna av, så är det bara!
Jag gör mitt bästa för att hålla igång så igår genomförde vi intervjuer inför vår uppsats, som är den sista delkursen för detta år i vår utbildning på Linnéuniversitetet. Sen är det bara fyra år kvar. Tiden går fort när man har roligt och vi har redan läst två år! Övermormor och Övermorfar var här på lunch och efter middagen sprang jag och Läkaremamman en runda på 8 km. Underbart skönt att komma ut, andas luft, röra på kroppen och få babbla ikapp för henne har jag inte träffat på evigheter!
Tilia är tokförkyld annars är allt fint med oss här hemma. Detta är första helgen så långt jag kan minnas som vi inte har något planerat alls.
Det blir bara vi och en jäkla massa kärlek!