Ida som driver Alla kan träna, har varit här och hälsat på hela helgen med sin familj. Tillsammans höll hon och jag ett träningspass där alla intresserade ur Team Militärmamman fick komma. Vi blev ett härligt gäng på fler än 20 tjejer som möttes på Västra Mark i lördags morse.

Ida körde först löpteknik och därefter intervaller. När tjejerna var lagom trötta av löpningen tog jag över med ett styrkepass där de jobbade parvis genom ganska många stationer men bara 30 s per övning i två varv. 

Några tjejer hade med sina barn vilket fungerade alldeles utmärkt! Den varierade åldern på barnen gjorde att en hängde i sin vagn, en spelade på Ipad och en var med på träningspasset.

Visst är det fantastiskt, inga undanflykter, alla kan träna!

Vill du med träna med oss så sök upp oss på Facebook genom ”Team Militärmamman”. Jag håller även liknande pass i Hoglands Park i Karlskrona alla torsdagar kl 19 till en kostnad av 50 kr/pass. Ingen för anmälan krävs. Hoppas vi ses!

Vi skulle ha grillning med jobbet på Skönstavik idag så jag och Kaptenen på våningen under såg vår chans till ett swimrun-pass dit. Vi sprang och simmade varannan sträcka, tre av varje, i ungefär en mil.

Det tar ju sin lilla tid men med övning blev vi snabbare i bytena mellan vatten och land och där har man många minuter att spara. Min Våtdräkt, en Orca S4, är riktigt bra och jag ligger bra i vattnet. Jag försöker vila benen så mycket som möjligt under simningen för att istället kunna använda dem bättre under löpsträckorna. Armar och axlar blir dock snabbt trötta under simningen.

Framförallt är det riktigt roligt att träna på detta sätt! Man hinner liksom inte tröttna. Och så blir man sådär lagom trött och tung i kroppen efteråt.

I <3 swimrun!

Igår träffade jag Militärmamman Sofia och tillsammans körde vi träning med både löpning på öar och simning i öppet vatten. Det var mitt första pass i sin kategori så det kändes skönt att Sofia gjort det förut.

Vi utgick från Pantarholmen och sprang ca 1500 m ut till en udde på Västra Mark där vi klev i vattnet och simmade över till Långö. Simsträckan var ca 800 m och jag tänkte först att det var lite väl långt att börja med, längsta sträckan på tävlingen är ungefär så lång.

Varför inte börja med 25 m?

Sofia klev rakt ut i vattnet och började pilla lite med utrustningen och jag kände att jag tvekade för ett par sekunder. Tänk om det trots allt skulle vara läskigt med det mörka kalla vattnet? I samma sekund trängde jag bort alla negativa tankar och började tänka positivt istället. Vattnet var blött, blått och lagom tempererat.

Solen sken och jag simmade stundtals med ett leende på läpparna. Och stundtals med en kallsup i strupen…

Vi sprang en kortare sträcka på Långö för att sedan simma 400 m tillbaka till Pantarholmen. Jag lämnade av Sofia och sprang sedan ca 3000 m tillbaka till jobbet.

Det var väldigt roligt att träna pass som detta och såhär efteråt känns det fantastiskt skönt att vi tog en så pass lång simning redan första träningen. Jag hade all den utrustning med mig som jag ska ha på loppet och mer om den kommer senare.

Igår var det alltså dags för Blodomloppet och det blev en fin kväll med trvligt sällskap och ett himla håll igång. Ett väldigt litet lopp jämförelsevis men vilket kalas! Jag måste springa fler lopp för det här var ju riktigt kul!

Men hur gick det då?

När vi stod vid starten gick jag iväg från mina vänner för att lättare kunna fokusera inåt. Jag hade bestämt mig för att göra det här på mitt sätt och jag brydde mig inte om någon annan i spåret. Det är fantastiskt skönt att kunna gå in i sig själv för att fokusera bland tusentals andra. Det tackar jag min mentala träning för!

Under hela loppet försökte jag hålla uppe tempot och Tokiga Idas ord malde i mitt huvud ”Våga springa med smärta”. Men smärtan kom aldrig och inte en enda gång på 10 km tvivlade jag på mig själv, på om jag skulle orka eller kände att jag var tvungen att sakta ner.

Jag sprang på och hade inte alls koll på någon kilometertid utan bara sprang. Och njöt! Visst kippade jag efter andan, men det ingår ju faktiskt! Med trehunda meter kvar till mål kom en oväntad backe som sög rejält i benen men jag kunde öka på ordentligt sista biten in i mål och kom in på tiden 50.56.

Väl i mål tog det bedömt två minuter och jag kände mig som vanligt igen. När går nästa start, ungefär. Det känns ju skönt inför min ”riktiga” tävling Kustjagaren, menar jag!

Jag är nöjd med min insats och kände att jag utmanade mig själv i att pressa kroppen på längre sträckor. Jag fick också bevis att min mentala träning fungerar och jag vågar lita på mig själv och min kapacitet. Att springa milen under 50 min känns som ett väldigt rimligt mål inom kort.

Att trycka ner tiden mot 48 minuter känns lite mer orimligt men det är ju precis så jag vill ha det, så det ska inte vara några problem!

Tack för allt stöd på Facebook och Instagram! Ni är fantastiska!