Intervaller i backe stod på gårdagens planering och jag fick med mig fyra tjejer till ur Team Militärmamman. Underbart! Inför Stockholm Brantaste som jag ska springa om mindre än en månad försöker jag springa mera backe än vanligt, det lär ju behövas, om jag säger så.

Backträning är fantastisk träning och väldigt bra för mig eftersom jag alltid varit en förskräckligt dålig backlöpare. En sån som gärna gått så fort jag ens tänkt ordet backe. Men så är det inte längre utan jag kämpar mig upp, kanske inte snabbast i världen, men bra mycket snabbare än förut! Jag tänker aldrig tanken att vilja gå längre utan nu handlar funderingarna mer över hur mycket jag kan klara att öka resten av biten mot toppen.

Fantastisk känsla – såhär efteråt åtminstone…

Igår sprang vi Veckans Backpass, som ni hittar varje fredag inne hos Ida. Eftersom det skulle vara en ganska lång backe i flera stigningar passade Bryggareberget bra för oss, en utsiktsplats över Karlskrona, för er som inte känner till den.

Utsikt från Bryggareberget i Karlskrona

Vi började med att gå upp för hela backen och märkte upp två vändpunkter vid platåerna, för vi skulle nämigen inte bara ta oss upp för hela backen, utan springa den om i Idioten. Vi joggade ner igen och började vårt backpass på riktigt:

Upp till första vändpunkten snabbt och joggade ner, vände direkt och upp igen fast nu till andra vändpunkten och joggade ner. Och upp en gång till fast nu hela vägen till toppen.

Denna sträcka blev sammanlagt 1000 meter.

 Tanken var att vi skulle köra detta två till tre varv och för att alla skulle känna sig tillräckligt motiverade sa jag två varv och sen (kanske) ett bonusvarv på det. Sagt och gjort! När två varv var avverkade var alla peppade på ett varv till. Och när tre varv var färdiga kom någon annan med förslaget att ta ytterligare en vända(!) och det hängde alla med på!

Visst är det fantastiskt att träna tillsammans?!

Idag var vi åtta tjejer ur Team Militärmamman som träffades på Västra Mark för löpträning under Militärmamman Paulas ledning.

Vi var åtta tjejer med helt olika träningsbakgrund, kondition och mål och det fina är att vi ändå kunde träna ihop, peppa varandra, bli riktigt kräktrötta och få sol på näsan!

Upplägget var åtta stycken tvåminutare med lika lång gåvila. Vi följde det minst sagt förskräckligt kuperade elljusspåret och började springa på Paulas visselsignal. När en minut gått hördes nästa visselsignal och då vände man och fortsatte i samma tempo. Vid nästa visselsignal var vi alla på ungefär samma ställe igen och gick då framåt längs spåret i två minuter, satte ner våra vattenflaskor och körde nästa tvåminutare.

Ett perfekt uppläggning när man är ett litet gäng med olika snabbhet. Alla är ganska nära varandra och alla får både draghjälp och motstånd. Dessutom hinner man ge varandra pepp och tekniktips under gåvilan!

För mig är det en fantastiskt stor inspiration att försöka hänga på de där snabba ryggarna en bit framför och idag var de faktiskt inte så långt bort ändå. Genom hela passet tänkte jag att de nog tog det extra lugnt idag men när vi snackade efterråt gick det upp för mig att det faktiskt är jag själv som blivit bättre! Träningen har gett önskat resultat och jag är snabbare och har mer tryck i steget. Och det behövde jag få höra från en av de där snabba mammorna med snygg ryggtavla som jag sprungit bakom sedan i höstas, för att förstå det själv.

Sa jag att det finns tusen fördelar med att träna tillsammans?!

Igår lagade Militärpappan Moussaka som blev fantastisk god med en ädelosttoppad sallad till!

Jag slängde ut en fråga på Facebooksidan Team Militärmamman om någon ville hänga med på ett lugnt långpass under söndagen och fick napp från Pauline som:

1. Jag har träffat en gång och tränat med när vi var ett helt gäng

2. Verkar snabb

3. Föreslog tiden 07.00

Jag tänkte:

1. Åh, vad roligt med sällskap!

2. Vilken fantastisk möjlighet att få lära känna henne lite, hon verkar trevlig!

3. Hinner jag med henne?

4. Perfekt att träna vid 07.00 en söndag. Att jag inte tänkt på det innan!

Jag vaknade av Elise vid halv sju, panik-tryckte-i-mig en halv banan, några mandlar och lite russin. Sköljde ner med vatten och gick bort till Pauline ett par gator bort. Vi sprang iväg och pratade om allt möjligt, jag kände av att jag blev andfådd snabbare än vanligt på grund av min förkylning men det kändes okej. Pauline springer milen på runt 40 minuter. Galet!! Det gör inte jag. Men vi joggade runt de där 14,2 km och pratade om livet och hade en snitthastighet på 5.50 min/km. Det är nästan 30 sekunder snabbare per kilometer än jag brukar springa på mina långpass när jag springer med andra.

Tänk vad fantastiskt med den här Facebookgruppen som jag startade i somras! Tänk att vi nu är över 160 träningssugna tjejer i samma stad som man kan nå så snabbt och att det finns härliga människor som kan tänka sig att träna ett pass med en för dem kanske okänd människa bara sådär! Som ett långpass en söndagsmorgon klockan sju!

Tack för idag, för tempo och prat. Hoppas det blir snart igen!

Vackerbästis tillika min sidekick i Kustjagaren har varit här hela dagen och vi har haft det så mysigt! Det är så sällan vi träffas nu för tiden när vi bor sådär nio mil från varandra… Vi har lekt med barnen, pratat och under eftermiddagen tog vi med oss Elise till stan en sväng.

Självklart har vi tränat också! Vi körde backintervaller och pressade varandra att ta i mer. Jag kände av min förkylning en del och lyssnar såklart på kroppen! Så för mig blev det fem hela backar och de sex sista mötte jag upp Vackerbästis i halva backen just där den blir som brantast. Då fick vi båda ut mest av passet och jag kommer hålla mig frisk!

Ikväll ska vi se på en film och bara mysa!