Jag är ju allmänt trött just nu och behöver så mycket sömn som bara är möjligt så därför bestämde jag mig för att inte simma igår kväll, vilket annars är min måndagsträning. Simhallen öppnar inte förrän 20.00 och det blir helt enkelt för sent just nu. Istället bestämde jag mig för att springa korta intervaller och eftersom det var storm ute kändes det inte lockande att ge sig ut i mörkret. Inte ens för mig.

Det blev en sväng in till gymmet där jag sprang en intervallpyramid på löpbandet och så körde jag ett block bålträning som avslutning. Ett kort men effektivt träningspass!

Efter att ha värmt upp genom att jogga i 10 min ställde jag in bandet på 17 km/h och påbörjade min intervallpyramid. Efter bara ett par intervaller kände jag att det var lite väl snabbt för min del, så jag sänkte tillslut ner till 16 km/h och det kunde jag hålla hela pyramiden utan att dö, men ändå att vara på gränsen…

10 sek löpning 10 sek ståvila

20 sek löpning 20 sek ståvila

När Vackerbästis åkt hem igår passade jag på att springa en runda i ett par Icebugsskor som jag lånat av Militärmamman Sofia. När det är halt eller snömodd ute har jag lätt för att springa och spänna mig och får då ont i foten, vilket jag varken har tid eller lust med! Med dessa fantastiska skor gick löpningen som en dans!

VILL HA! 

Snart är väl snö och slask borta här nere i söder igen och därför kommer jag köpa ett par Icebugs först nästa säsong. Snart ska jag istället köpa skor att springa Kustjagaren i, men de har lite andra kriterier.

Jag skulle springa ensam igår och ville gärna ha ett mål med min löprunda. Dels är jag bortskämd med sällskap väldigt ofta och dels ville jag inte springa för långt med tanke på att det var första gången jag sprang i skorna. Dessutom sprang jag ju backintervaller dagen innan som kändes i benen igår.

Tillslut packade jag ombyte i min nta löparväska jag fick av Militärpappan i present och tog hunden i koppel och sprang till Tuffbästis. En liten omväg och det blev en mil strax över timmen. Lugnt och behagligt tempo, väskan kändes knappt och skorna var som sagt fantastiska!

Hos Tuffbästis fick jag en dusch och nybakad päronkaka med maränger innan den familjens Militärpappa skjutsade mig hem när han skulle till simträningen.

Söndagsnöje på hög nivå! Vad gör ni helst en ledig söndag?

Sju starka och väldigt glada mammor blev vi som träffades i förmiddags för att springa backintervaller tillsammans. Underbart att få sällskap, draghjälp, pepp, glada tillrop och energi från alla dessa. Det behövs verkligen vid backträning, tycker jag!

Även skönt att ha några att dela spykänslan med där uppe på toppen av backhelvetet!

Vi värmde upp med att jogga i ungefär tio minuter. Sedan körde vi lite spänstträning i form av jämfotahopp, enbenshopp och spänsthopp. Sedan gav vi oss in i själva backträningen och sprang efter egen förmåga i högt tempo till toppen, ca 150 meter, och joggade ner. Väl nere vände vi i princip direkt. Fem gånger.

Sedan gick vi utfallsgång i en tredjedel av backen och sprang därefter snabbt till toppen igen med mjölksyra i benen. Underbart! Vi avslutade med fyra ytterligare vändor i den där backen så att vi nådde toppen tio gånger idag.

Äckligt jobbigt, väldigt roligt och fruktansvärt bra träning! För kroppen såväl som för pannbenet!

En väldigt cool kvinna som jag ”lärt känna” eller hur jag nu ska uttrycka mig, genom Lofsans challenge på Facebook är Ida. Hon verkar lite galen, tränar som ingen annan jag stött på och är hur härlig som helst! En såndär människa som man bara vill ha mer av ni vet!

Dessutom lever hon med fem barn. Och är snygg.

Jag har förmånen att få bolla lite frågor med henne inför min satsning mot Kustjagaren. Kloka ord från en ärlig människa med gedigen träningserfarenhet. Fantastiskt!

Bland annat menar hon att jag bör få in mer löpning i min träning och ett av passen ska vara ett lågintensivt långpass. Det var länge sedan jag sprang så nu, kanske mest för att jag inte tycker att jag har tid. Men det där argumentet håller ju inte, det hör ni ju själva. Så nu har jag planerat om min träning lite och bland annat stoppat in ett långpass i veckan.

Trots att jag sänker farten betydligt under långpasset ökar jag ändå sträckan långsamt för att inte överbelasta kroppen. Jag lägger på någon kilometer i veckan och på det sättet är jag snart uppe i ganska långa rundor. Jag försöker att inte titta på rundans längd utan löpa i ett tempo som jag kan prata obehindrat i och istället koncentrera mig på tiden. Ju längre tid rundan tar desto längre kommer jag ju oftast, men ni förstår mitt tänk va?

Ida menar med att långlöpningen ska vara i snigelfart, dels för att orka men också för att återhämtningen ska bli snabb, så att jag orkar ha kvalitet på nästa pass. Och precis så känns det idag efter första långpasset på väldigt länge! Jag sprang med Läkaremamman och Undra, såklart, och rundan tog 1,5 timme. Snackade oavbrutet och kände det som att vi skulle kunna springa en stund till eller två.

Det bästa med lågintensiv löpning måste ju vara att det inte känns som att man har tränat alls när man kommer hem en och en halv timme senare! 

Idag åkte jag några mil ut i skogen för att möta upp Vackerbästis, min sidekick i Kustjagaren, för en löprunda. Sol, blå himmel och en alldeles lagom sval vind kantade vår tur och det var inte utan att vårkänslorna började tränga sig fram!

Rundan var knappt nio kilometer och vi bestämde oss innan för att ta det ganska lugnt, inte stressa varandra eller så. Vi pratade på och i mitten på rundan började jag känna att det tog emot att prata oavbrutet så jag tystnade lite, men Vackerbästis pladdrade på utan större besvär så jag fokuserade på att lyssna och att hålla uppe tempot.

Underbart att kunna ses och träna tillsammans trots att vi bor nio mil från varandra. Nästa gång vi ses står det simträning på schemat. Jag har lagt upp vår sexmånaders träningsplanering inför loppet i sommar och vi utgår från samma upplägg men tränar mestadels på varsitt håll.

Idag sprang vi 8,8 km i 4.55-tempo och allt kändes kanon!