Eftersom Elise inte ville sova mer än en halvtimme så packade jag ner henne med ett värmande fårskinn i vagnen och tog med Vackraste hunden på promenad. Härligt! Jag vet att jag utmanar ödet lite, både att gå promenad med mina fogar och att ens tänka tanken att ta med en löptik med jättelånga springsugna ben. Men livet är en utmaning!

Vi var ute i 75 minuter och det var skönt med både frisk luft och att röra på sig! Jag kände av fogarna, inte så att det gjorde ont precis och det kändes i andra fogar än just den enda jag haft ont i innan, i den kändes det ingenting (vänster ljumske). Återstår att se hur kvällen och natten blir. Lite spännande trots allt! Jag fick bara två mindre psykbryt på hunden men de kan knappast räknas som psykbryt… Jo, kanske om någon helt främmande hade sett och hört mig, men inte av mig eller mina närmaste vänner. Med hund. Och förståelse.

BTW sov inte Elise en blund på hela rundan men hon vilade i alla fall mestadels av tiden. Om man räknar bort de tio gånger hon vansinnig försökte ta sig ur vagnen, ta av sig mössan, slänga vantarna på marken eller busa med mig och alt hon såg. Hon hostade i alla fall inte en endaste gång på hela promenaden. Alltid något!

Snorig och trött men vid gott mod!

Jag är glad att vi gick och la oss vid 22.00 igår kväll, tidigaste kvällen på mycket länge för min del. Elise somnade innan 18.00 men sov väldigt oroligt länge eftersom hostan störde henne. Vid midnatt hade jag väckt Militärpappan tre gånger och bett honom gå in till henne för att se till och stoppa om, vilket brukar räcka. Jag vaknar alltså så fort hon byter andning typ, två rum bort och Militärpappan vaknar eventuellt om en bomb briserar utanför sovrumsfönstret… Nu när jag har sådan foglossning tar det mig flera minuter att resa mig från sängen och ta mig in till Elises rum och gör väldigt ont, så jag väcker Militärpappan och han går in till henne istället.

Man känner sig så maktlös när de små far illa eller har ont! Innan vi gick och la oss igår kväll kom jag på att vi glömt att höja huvudändan på Elises säng, hon har alltid haft den upphöjd med hjälp av tidningar så det fixade vi till lite snabbt. Militärpappan googlade även i sin maktlöshet på åtgärder att vidta och fick upp tips om en rå lök i varmt vatten vid sängen för att minska hostan. Han gjorde som det stod och faktiskt minskade hostan en hel del! Nu kan det ju vara för att Mollipecten började verka efter ett antal timmar eller för att hon helt enkelt hostar mindre när hon väl somnat ordentligt. Eller så var det löken som gjorde susen?! Roligt att jag imorse när jag kollar bloggen fått en kommentar på ett tips om just detta knep, tack! Så det verkar beprövat. Någon mer som har testat?

När jag väckte Militärpappan vid midnatt för att Elise var ledsen visade det sig att han mådde jättedåligt och hade feber så jag fick gå in själv till henne. Och med tanke på hur lång tid det tar för mig att ta mig upp och ner i sängen så stannade jag helt enkelt kvar inne hos Elise. I tre timmar! Varje kvart vaknade hon och var ledsen och ingenting hjälpte, inte ens en stor kram och ligga tätt och nära. Sen var det inte världens lättaste att som höggravid klämma in sig i en säng som är 80 bred och 160 lång, när jag själv typ är 160 bred för tillfället! Magen var stenhård och kramperna i vaderna kom ofta. Hua!

Vid 03.00 hade varken jag eller Elise sovit särskilt något alls och Militärpappan kom in i rummet så jag kunde gå och lägga mig i min egen säng. Han stoppade om Elise och gick och la sig i vår säng och Elise vaknade en gång till under natten, vid 05-tiden men somnade snabbt om och vaknade glad igen vid 07.30!

Militärpappan är hemma och mer sängliggande än gående och jag är hemma med Elise som är sjukt snorig och trött! Själv vaknade jag med nackspärr, vilket kanske inte är mer än rätt efter en natt som denna, och min förkylning håller i sig men jag är glad så länge jag slipper febern och hostan! Så, varm vetepåse på nacken honung på en matsked och försöka vila när jag kan är väl medicinen. Och så hallonbladste såklart, riktigt hett ska det vara!

När jag ändå gnäller så måste jag skriva att min halsbränna har kommit tillbaka i full fart. Blä! Undrar om det kan vara hallonbladsteet? Och så är mina läppar så sjukligt torra att de svider som tusan! Jag smörjer med vaselin som verkar vara det som hjälper bäst av det jag testat hittills. Har ni några tips?