Klockan 07.10(!) hade jag tid på förlossningen i morse för bedömning. Hiskeligt tidigt, men samtidigt skönt för nu har jag en hel solig dag framför mig!
Barnmorskan kände på mig och i mig för att konstatera att det såg ut som i tisdags, alltså öppen ca 1 cm, mjuk livmodertapp som är något mer framåtböjd än då. Bra! Blodtrycket var något högt 137/90, men ingen fara och urinen visade +/-o. Vi körde även en ctg-kurva och det konstaterades att jag hade regelbundna sammandragningar ca var nionde minut, men jag själv registrerar bara att det känns lite och jag behöver kanske andas mig igenom tre av tio, som gör ondare. Jag fick isvatten för att väcka bebisen och ctg-kurvan tog ett bra tag på sig idag innan den var nöjd.
Barnmorskan frågade mig om jag ville bli igångsatt idag och jag svarade att jag ville det som min kropp var förberedd för och att det är upp till dem att bedöma. Sen kom Bästa läkaren in, jag hade honom under stora delar av min förra förlossning och tiden därefter. Han kände igen mig och min röst (ni vet, jag pratar rätt så mycket…) och kom till och med ihåg att jag arbetade som militär! Han sa att den här förlossningen skulle bli något helt annat och att deras uppgift var att ge mig en så fantastisk förlossning som möjligt! Han sa med att jag kämpade stenhårt förra gången och var en riktig kämpe men att de absolut inte skulle låta det gå så långt denna gång utan komma med alternativ i ett tidigare skede. Jag sa att jag fullt litade på deras kompetens, att jag är sjukt imponerad av deras professionalitet och att jag litar till fullo på att de tar de rätta besluten. Jag är inte alls nervös och Läkaren sa att jag såg väldigt harmonisk och avslappnad ut.
Vi bestämde att jag skulle komma tillbaka imorgon för ytterligare en hinnsvepning och har det inte hänt något innan helgen är slut så sätter de igång mig på måndag. Om kroppen säger blankt nej till det på måndag, vilket i princip inte kommer hända, så sätter de oavsett igång mig senast på onsdag. Jag passade då på att fråga om hur de i så fall skulle gå tillväga och svaret blev att de vill ta hål på hinnorna, så är allt igång. Cytotec, som är så debatterat kring just nu, frågade jag också om när jag ändå hade chansen och fick svaret att de på det här sjukhuset inte använder det för att sätta igång en förlossning men däremot kan de använda det efter förlossningen för att få livmodern att dra ihop sig bra. Han sa även att det var ett bra läkemedel för avsett ändamål och att det fått helt fel uppståndelse i media. Spännande att höra hans version, från andra sidan, så att säga!
Barnmorskan kom in igen och sa att hon inte hade gjort en ordentlig hinnsvepning förut då hon ville invänta och se vad Läkaren sa och erbjöd mig därför en till, lite ordentligare. Oh, ja! Jag var ju inte sen att hoppa på den! Jag slängde glatt av mig byxorna och hoppade upp i gynstolen! Pilla på du, sa jag och kände mig lätt sinnessjuk, men vad gör man inte?! Hon pillade i flera minuter och sa till mig att jag verkligen måste säga till när det blir för obehagligt, men jag kände det knappt. Så jag pratade på om allt jag kunde så att hon inte skulle sluta för snabbt. Efteråt sa hon att hon nu pillat ordentligt på livmodertappen och däri kring och att den redan sedan förra timmen kändes annorlunda och att hon fick in två fingrar nu istället för ett, så förhoppningsvis var det något på gång alla redan. Spännande!
Den som lever får se, helt enkelt.
