Jag föder inte barn i alla fall

Bustrollet vid frukosten

Bustrollet vid frukosten

Dagens besök hos barnmorskan gick bra och alla värden var jättefina! Efteråt tömde vi hela husets sopsortering, så underbart skönt! Allt känns genast så mycket renare, luftigare och lättare i hjärtat. Märkligt. Militärpappan fick ett ryck och sorterade en massa viktiga papper i pärmar. Han börjar bli som mig! I like!

Efter lunch köpte jag med mig lite fika och besökte Finaste grannen ett par timmar. Så härligt att få prata och bara vara! Nu är jag tillbaka hemma hos Elise och Frökenfarmor och Militärpappan städar bilen och monterar babyskyddet. Frökenfarmor ska visst strax börja laga rådjurssadel och jag själv har en otrolig lust att fortsätta min soretering och rensning av diverse prylar, så jag tar nog Elise till hjälp en stund.

Ingen bebis på väg än så länge…

Med säkra steg framåt

Med tre koppar hallonbladste i magen och fyrtio minuters powerwalk (nåja) i benen sitter jag här och inväntar lite sammandragningar. Kan jag säga att jag längtar efter starka värkar? I så fall gör jag det. Kom smärta, kom!

Min barnmorska ringde idag bara för att höra hur det var med mig, hur gulligt var inte det? Det lär ju inte ingå i hennes arbetsrutiner direkt. Jag fick chansen att ställa lite frågor som jag glömt fråga läkaren om idag och barnmorskan sa att resultaten hos läkaren idag var bra och att chanserna var goda för att det sättas igång under dygnet. (Eller så gör det inte det…) Och förra gången, med Elise, var min livmodertapp stenhård och bakåtböjd vad de än gjorde men idag var den framåt och mjuk. På rätt spår, så härligt!

Vi bestämde även att jag ska komma till henne imorgon förmiddag och lämna ett urinprov samt ta ett blodtryck. Jag åkte ikväll iväg för att köpa en fin blomma åt henne och en åt den gulliga undersköterskan som alltid tar mitt tryck. På något sätt vill jag visa min tacksamhet i alla fall.

Idag har jag haft lite sammandragningar, som känts som mensvärk och då magen blivit stenhård. Jag har inte haft några alls innan i princip och de kommer med cirka 7-10 minuters mellanrum under kanske en timme, sen dröjer det ungefär sex timmar tills nästa period av sammandragningar sätts igång. Ja, det går åt rätt håll i alla fall.

Och för varje timme som passerar är jag ett steg närmare att bli tvåbarnsmamma. Det är ett som är säkert!

Hinnsvepning genomförd

Nu är vi hemma från doktorn igen och det är inte annat än att man är lite öm när någon har grävt inuti en sådär. Känns obehagligt, lite som att slicka på ett batteri, tycker jag, eller kanske ett el-aggregat till ett häststängsel snarare…

Militärbebisen låg som vanligt högt upp med huvudet och inte rakt ned utan något på sned, vilket inte brukar spela någon som helst roll, enligt läkaren, utan den åker jätteoftast ned i rätt spår av sig självt när den väl ska ut. Livmodertappen var ungefär tre centimeter lång, mjuk och öppen cirka ett finger högst upp.

Jag förstår inte precis vad som menas med detta och fick veta när jag frågade att förlossningen kan starta när som eller så kan det dröja. Informativt och bra!

Jag fick en ny tid, som de hoppas att jag inte behöver, på tisdag för ytterligare en hinnsvepning. Läkaren tyckte inte att det var skäligt att jag skulle gå över två veckor med tanke på vad som hände vid förlossningen med Elise utan tar ställning till vad som ska göras på tisdag, om jag inte redan är tvåbarnsmamma då.

Lite öm inuti tar jag mig en kopp hallonbladste och en lunchpromenad på det, det gäller att ta tillfället i akt!

Vad fan!

Fick Vickan barn före mig?! Vad är detta??? Så var det ju inte uträknat, vad jag förstår det som. Ja, ja… Kanske blir det en liten Militärbebis som blir låtsastvilling med en kungabebis, vem vet? Det hoppas vi på! Nu frukost, sen bär det av mot läkaren. Ha en fin dag allihop!

Dagen D

Idag är det beräknad förlossning… men än har det inte kommit någon Militärbebis. Ingen förvärk, sammandragning, vattenavgång eller slempropp heller. Så nu har jag inlett Operation: Få ut Militärbebisen. Idag har den bestått av att åka till ÖoB och Maxi för att handla och bli bjuden på lunch, att promenera en timme det snabbaste jag förmådde och så är jag nu inne på min tredje kopp hallonbladste!

Beräknad förlossning idag! (39+6)

Beräknad förlossning idag! (39+6)

Imorgon har jag tid hos läkaren och om jag är mogen för det ska hon ”reta” Militärbebisen lite, som hon uttryckte det. Jag har mina aningar om vad hon har i tankarna men vet egentligen inte. Det kommer att bli ett spännande läkarbesök imorgon!

Bebiskläder

Jag har nu sorterat alla bebiskläder i storlek 50/56 och lagt upp så jag överskådligt ska kunna se om något fattas. Jag har en hel del fler kläder nu än jag hade till Elise när hon föddes, såklart. De flesta kläder har Elise fått i present när hon var nyfödd eller så har vi köpt dem själva i affärer och på Tradera. Vissa kläder har Elise aldrig använt, då jag fick ärva en hel kasse småkläder från en arbetskamrat till min mamma.

Kläder storlek 50/56

Kläder storlek 50/56

Dock är många av kläderna just sommarkläder eftersom Elise är född mitt i den rekordvarma sommaren 2010, så det är många kortbyxor och bodiesar utan armar. Sen att mycket går i rosa toner stör mig inte så mycket. Jag väntar och ser vad det är för en liten krabat som tittar ut så kan jag komplettera med lite långarmade tröjor i passande färger.

Senaste dagarna här hemma

Dagen till ära har vi såklart ätit varsin semla. Elise ville också ha och fick en utan mandelmassa, hon orkade inte hela, men grädden och lite av Mammans hembakade bulle slank ned lätt!

Visar lite bilder från de närmaste dagarna. Om ni undrar vad Elise gör med den röda nätverkskabeln så har vi kommit på att hon leker att hon är hos doktorn. Där har vi de senaste gångerna gjort en mätning av syresättningen i blodet och det görs med en sladd som sätts i ena tån. Elise gillar det inte! Så här sitter hon och sätter kabeln mot ena tån och gnäller och söker vår bekräftelse. Hennes sätt att bearbeta, antar vi. Tänk vad ungar är härliga och enkla!

 

Man blir trött av att ligga på sjukhus

Militärpappan och Elise kom och hämtade mig på sjukhuset och vi åkte hem och lekte en stund. Jag kände mig otroligt trött efter mitt vilande dygn på sjukhuset så efter lunch gick jag och la mig för att sova en stund. Stunden blev till fyra(!) timmar och då tvingade jag mig upp för att kunna ha en chans att sova i natt. Jag hade lätt kunnat sova fyra timmar till!

Ikväll kommer Frökenfarmor, som har sportlov, ner till oss och Militärpappan har föräldraledigt för Elise. Det ska han ha tills Militärbebisen kommer har vi bestämt och Hemliga Marie har hämtat Vackraste hunden. Det känns lyx att kunna vara lediga tillsammans så här strax innan vi blir fler i familjen!

Elise är lite förkyld men pigg och äter som en häst så hon har energi som få och är väldigt rolig att hänga med! Skulle hon varit långa dagar på förskolan nu hade hon garanterat blivit sjuk, så det känns jättebra att vi kan vara hemma. Om det tar ett tag innan Militärbebisen behagar komma går vi nog bort till förskolan hela familjen ett par timmar en dag så Elise inte glömmer det totalt.

Tack för alla fina kommentarer och den energi ni ger mig genom dem! Underbara!!

Hemåt det bär…

image

…för varje minut!

Proverna idag visade bra resultat och jag får åka hem! Trallallallallala!! Blodtrycket har hållit sig lågt på cirka 130/70 och urinen visade +1 idag, vilket är alldeles normalt. Magen har jag inte ont i längre, skönt!

Överläkaren var nyss här och sa att det inte finns någon anledning till att jag ligger här nu. Precis mina takter, I like! Och vi ses ju snart igen. I morgon är det beräknad förlossning…

Inlagd

Det till synes korta besöket på förlossningen slutade med att jag blev INLAGD för observation. Jag hatar ju att vara fast såhär men det känns bättre för mig bara jag vet att de inte med våld och lag kan hålla fast mig här, även om jag visst tror att de vet mitt och barnets bästa.

Jag gjorde en del tester och blodtrycket låg bra och nu innan middagen var det på 135/77, alltså alldeles utmärkt! Jag har inte gjort något mer urinprov men jag tror att de skickade iväg det andra på odling. Blodproven som togs vet jag heller inget om. Jag har kunnat äta lite yoggi och två mackor utan att få ont i magen men efter en tugga kexchoklad från BB-väskan började det svida på ordentligt igen. Ingen mer kexis, alltså!

Läkaren sa till mig att hon var orolig för att jag var så sjuk förra graviditeten och därför ville ha extra koll och att jag skulle stanna kvar på förlossningen. Vi ska ta nya prover imorgon bitti och efter att de analyserats tas det ställning igen vad som ska ske med mig. Känns okej.

För att jag ska överleva tänker jag såhär: Om alla värden ser bra ut imorgon ska jag åka hem, om de inte kommer med en himla bra förklaring till varför jag ska ligga i ett mörkt rum med fördragna persienner och tokvila utan att ens ha högt blodtryck. Så nu hoppas jag bara på att urinprovet imorgon åter visar en nolla!

image

Militärpappan och Elise kom hit med BB-väskan och hängde med mig en liten stund. Underbara älskade lilla fina familj!