Det skulle i så fall vara Landet, alltså där min Mormor och Morfar bor. Där är det lugnt, stilla, grönt och frodigt. I skogen lyssnar jag på tystnaden som nästan slår lock för mina öron. På landet äter vi alltid god mat och går långa promenader i skogen. Vi letar kantareller och kommer hem med många liter varje dag, vi tittar efter murklor och trär dem på trådar för att torka. Blåbär och smultron, äpplen och morötter och en himla massa vinbär och potatis…
Det finns en sjö en bit bort som är klar och har sandbotten. Där badar vi när det är varmt och ibland tvättar vi oss där om sommarkvällarna. Vi brukar hålla till vid Stenen, därifrån lärde jag mig dyka.
Hur tråkigt det än låter så har jag ingen underliggande dröm eller ett kall som säger till mig att jag måste åka till andra sidan jordklotet för att få uppleva något magiskt innan jag dör. Förvisso tycker jag väl att det är roligt att resa lite ibland, men somrarna tillbringar jag helst i Sverige. Kanske är jag för trött just nu för att längta bort, nu när jag knappt orkar ta mig utanför hemmet? Eller kanske är det så att jag just nu är alldeles nöjd precis så som jag har det?

















