Glukosbelastning

I vårt landsting erbjuds alla gravida ett glukosbelastningstest runt graviditetsvecka 28. Jag ser det som en förmån att få ytterligare koll på kroppen och idag var det dags för mig att dricka det äckliga, trögflytande sockervattnet. Blä!

Oftast drar dem ihop ett gäng gravida som gör det samtidigt och under den två timmar långa väntetiden får man se på förlossningsfilm och prata. Idag var jag det dock bara jag och att sitta ensam i ett tyst rum i två timmar passade mig utmärkt! Jag hann jobba en timme men sen slocknade jag av sockerkicken. Otäckt! När jag vaknade till hann jag ringa samtal både till sjukhuset om Elises medicin och till bilverkstan och beställa tid innan det var dags att ta prover och lyssna på Militärbebisen.

Allt såg fint ut och mitt blodtryck håller sig otroligt bra på 126/68 och  glukosbelastningen såg bra  ut även den. Dock har mitt järnvärde inte kommit någonstans, ligger kvar på 115, trots mina ansträngningar och extra järntabletter. Phu! Jag får gå över till Niferex, inte lika skonsamt för magen men starkare. Militärbebisens hjärtslag låg på 144 idag igen och han hade inte huvudet nedåt i alla fall, vilket inte spelade någon roll än så länge utan han har gott om plats att röra sig lite som han känner för.

Och nej, vi vet inget kön på Militärbebisen, så det får vara en han så länge. Den, känns så opersonligt.

Gravid i vecka 29

Gravid i vecka 29

Jag vann och mamma i nöd!

Vet ni vad?! För ett tag sedan var jag ju med i en tävling där man kunde vinna träningskläder för gravida från märket Flåsa, inne hos Lofsan. Jag vann!!! Fatta lyckan att slippa träna i endast trosor för att slippa tryck mot magen! (Hemma alltså, på gymmet har jag mer kläder på mig trots att det är fruktansvärt obekvämt!)

Jag visste att goda gärningar lönar sig! Idag när jag var och handlade efter jobbet stod det en mamma och hennes treåring framför mig i kön och hon hittade inte sitt Visa-kort någonstans. Jag såg hur stressad hon blev, kön bara växte och kassörskan kunde inte parkera köpet. Karlskrona är tillräckligt litet (65000 invånare) för att jag skulle känna igen mamman, men jag har ingen aning om vad hon heter. Hennes man driver ett café i stan så där ser jag henne ibland. Jag erbjöd mig att betala hennes varor, ca 300 kr, och så kunde vi lösa det senare. Först tackade hon nej, men ändrade sig ganska snabbt och var otroligt tacksam för min hjälp!

Hon erbjöd sig att gå upp till banken på en gång och ta ut pengar genom personlig service men jag hade dels bråttom hem och dels tyckte jag att hon kunde få den tiden till att leta reda på sitt Visa-kort, för det blir man ju inte lite stressad om det plötsligt är borta! Vi kom överrens om att jag ska komma förbi deras café imorgon och få tillbaka pengarna istället.

Självklart hjälper jag en mamma i nöd! Och se vilken belöning jag fick för det – ett par ascoola träningstights för gravida!

Tills idag

image

Den här lilla hjälpredan sov tretton timmar i natt. Och jag fick väcka henne i morse.

En av favoriterna just nu är att hämta alla glasburkar i kylskåpet och ställa dem på köksbordet. En och en tar hon dem i sin lilla famn och går med bestämda steg till andra sidan rummet där bordet står. Igår ställde hon sedan tillbaka allt på sin plats i kylskåpet igen. Ordning och reda här!

Själv blir jag påmind om hur många burkar som står i vår kyl och undrar lite vad de innehåller. Det är nämligen ytterst sällsynt att jag använder någon av dem. I helgen står det bland annat onödiga-burk-tömning på min lista!

Har ni exakt koll på vad som finns i ert kylskåp?

Mys på olika nivåer

Vackraste hunden adventsmyser efter en heldag lös i skogen!

Vackraste hunden adventsmyser efter en heldag lös i skogen!

Det hade gått bra för Elise på förskolan idag och hon hade varit pigg och glad. Skönt! Hon har ju varit sjuk så mycket på sista tiden så jag chansade inte utan var kanske hemma en dag extra med henne och vi hade ändå ett läkarbesök inbokat igår som skulle hacka sönder dagen för oss. Vi stressade inte heller i morse utan kom till förskolan nästan en timme senare än vanligt, bara för att vi kunde.

Vackraste hunden fick följa med mig till jobbet idag då jag skulle ut i fält. Hon har sprungit som en tok i skogen hela dagen och sick-sackat sig fram mellan tält, kadetter, radioapparater och larmminor och hon älskade det! Nu ligger hon utslagen i en fåtölj och snarkar högt, sötnosen! Det känns skönt att kunna ge henne det hon behöver i alla fall en dag… Hon har ju med VAB:at i en vecka kan man säga. Och jag har haft dåligt samvete, som vanligt.

Själv myser jag av att vi äntligen fått upp rullgardinerna i köket!

Själv myser jag av att vi äntligen fått upp rullgardinerna i köket!

Själv ska jag jobba några timmar ikväll här från soffan så jag har laddat med te och tända ljus för då jobbar jag som snabbast. Och så ska det vara riktigt tyst med och det är det här ikväll. Elise somnade i min famn vid vällingen innan kvart i sju ikväll så hon var riktigt trött efter dagens bravader!

Elise och jag myste och busade tillsammans innan läggdags.

Elise och jag myste och busade tillsammans innan läggdags.

Frågor om VAB

Hej alla kloka och erfarna föräldrar i bloggosfären!

Jag har VAB:at för första gången och första dagen Elise blev sjuk anmälde jag VAB på Försäkringskassans hemsida med e-legitimation. Nu ska hon tillbaka till förskolan imorgon och jag till jobbet och hur gör jag nu?

Det står att jag ska ansöka om tillfällig föräldrapenning när hon blivit frisk – innebär det att hennes sjukanmälan går ut i och med att jag ansöker om pengarna eller var friskanmäler jag henne?

Sen ska jag, vad jag förstår det som, be förskolan om ett papper som intygar att hon inte varit där som jag sedan skickar in till Försäkringskassan via post tillsammans med någon blankett som försäkringskassan skickar hem till mig. Stämmer detta?

Har man en karensdag, alltså en obetald dag även som VAB? Är det något annat jag bör tänka på?

Och så måste jag passa på att komma med ett förslag till Försäkringskassan: Jag skulle för några få kronor kunna utveckla en sjukt mycket smidigare och mer lättförståelig tjänst rörande just vård av sjukt barn. Hör av er vid intresse!

Återbesök på barnkliniken

image

Lite trött sådär av att vara på sjukhuset en stund.

Nyss kom vi hem från sjukhuset där vi hade en återbesökstid hos en läkare sedan Elise låg inlagd för, tydligen, två månader sedan (tiden rusar visst) då det konstaterades att hon hade förkylningsastma. Såhär snart 17 månader mäter hon 85,5 cm och väger 11,8 kg.

När vi lämnade sjukhuset senast fick vi ordnation att ge Elise båda astmamedicinerna så fort hon började rossla lite vid förkylning och så har vi gjort. Det har känts tryggt att ha luftrörsvidgande hemma och så cortison på det. Vi har på de senaste två månaderna gett henne kanske fyra omgångar, mellan 6-10 dagar åt gången med de där medicinerna uppskattade jag sådär på en höft. Och då har jag ändå försökt att hålla igen för jag har ju sådär svårt för mediciner!

Läkaren tyckte att det var att vara förkyld mycket och ofta och trodde att hon säkert blir smittad mycket på förskolan och därför fick vi nu nya förhållningsregler. Nu ska Elise framöver ha cortisonmedicinen varje dag, två gånger om dagen, även de perioder då hon är frisk. När hon blir sjuk ska vi medicinera som innan, alltså mera än det nya vanliga. På detta sätt skulle vi kanske kunna förebygga att hon blir förkyld så ofta. Vi ska höras i mitten på januari igen och om Elise blir sämre eller om jag känner det minsta oro så var det bara att komma direkt till dem. Skönt! Läkaren tror fortfarande att det bara rör sig om förkylningsastma.

Vi ger Elise Mollipect, vanlig hostmedicin, när hon hostar om nätterna och det ska vi fortsätta med, dubbel dos än vad som står på flaskan och den hjälper bra, tycker vi. Vi brukar antingen ge henne den vid läggdags, om hon hostar galet mycket eller senare de gånger vi kan, om hon skulle vakna och hosta en massa på natten. Läkaren sa att vi skulle ge henne hostmedicinen ett par timmar innan läggdags istället så att slemmet skulle få tid att lösas upp och hon skulle hosta ut allt när kroppen var igång. Så har vi ju inte alls tänkt, men det låter kanske vettigt. Vi har mer tänkt att ju senare vi ger henne desto längre verkar den och hon får förhoppningsvis sova bättre en längre stund. Men det är klart, hostar hon upp allt slem redan innan hon lägger sig så kanske hon inte hostar mer på natten ändå. Vi testar!

Var tog superkvinnan vägen?

Igår kom det som jag kanske borde anat, men inte haft en tanke på – Det sa bara Pang(!) och jag typ dog. Alla gravidsymptom såsom ont på diverse ställen i kroppen, sjukt mycket halsbränna, känslan av att kroppen är enormt tung, konstant kissnödig och en total matthetskänsla bara sköljde över mig. På en sekund. Jag orkade knappt ta mig från soffan till sängen och jag sa till Militärpappan något som jag aldrig trodde skulle komma ur min mun: Att jag från och med nu förmodligen inte kommer orka hålla samma tempo längre.

Det sved att uttrycka kan jag erkänna, för den superkvinna som jag är, menar jag… Själva Militärpappan verkade inte det minsta förvånad, mer lättad. Han har väl aldrig hört mig säga något liknande, antar jag utan det brukar mer vara han (och andra) som försöker tala om för mig det jag nyss kom på själv. Fast jag har aldrig känt såhär innan, så det var nytt för mig.

Förutom att jag är höggravid var jag ensam med en kräksjuk tös hela förra veckan, med allt vad det innebär i lite sömn och så vidare. Jag kunde inte alls träna på flera dagar i sträck och när Militärpappan väl kom hem hade jag tusen saker uppbokade som skola, kalas och en sak jag lovat hjälpa en vän med. Bland annat. Inte så konstigt att kroppen säger ifrån kanske. Eftersom jag vet att just träning ger mig energi så såg jag till att köra ett styrkepass med en vän och det gav mig, precis som jag både hoppats och trott, mer energi!

Jag känner mig bättre idag och har tittat över min almanacka för att se vad jag kan stryka framöver för att spara på energin och lyssna på kroppen. När Militärpappan kommer hem till helgen får vi planera en del saker tillsammans så det känns lugnare för mig, allt som är planerat känns lugnare för mig. Jag passade även på att rensa en hög med lite allt möjligt som låg på köksbänken idag när Elise satt där och målade. Ordning och reda och jag känner mig hemma!

VAB-måndag

Som många andra, i alla fall bloggare, är jag hemma och VAB:ar idag. Kräksjukan härjar här i Karlskrona och många på förskolan, både barn och pedagoger är sjuka. Elise har varit bra i helgen men igår kväll, trots dubbel dos hostmedicin, hostade hon som bara den! När Militärpappan tog upp henne efter ett tag kräktes hon ner hela honom. Det var mest slem, så hostmedicinen hade ju gjort sitt, men hon sov inte jättebra i natt och är inte förskolepigg efter förra veckans mag- och kräksjuka då hon fortfarande bara petar i maten.

Imorgon ska vi träffa en läkare på barnkliniken för uppföljning av Elises förkylningsastma som vi låg inlagda för, för en månad sedan ungefär. På onsdag hoppas jag kunna lämna henne på förskolan igen, en stund i alla fall.

Det var skönt att komma ut lite!

Det var skönt att komma ut lite!

Hej!

Hej!

Vi har varit ute en sväng med Vackraste hunden idag och Elises lycka var total när vi stannade vid lekparken för att gunga! Annars har vi mest lekt här inne, sovit två och en halv timme och ritat med tuschpennor. Elise har blivit vansinnig så fort hon inte fått göra precis det hon önskat, som idag mest bestått av att vilja sitta på köksbänken vid fönstret och rita med tuschpennor. Som ni säkert förstår har vi inte kunnat sitta där precis hela dagen, för jag måste ju stå bredvid så hon inte trillar ner… så det har varit ett himla liv här emellanåt idag. Fast vi har haft mysigt också!

Ikväll när hon skulle bada läckte nästan allt vatten ut på golvet i badrummet så jag antar att det är stopp i avloppet eller liknande. Drygt, tycker jag som är ensam denna vecka med och inte har energi att börja felsöka och rensa avlopp efter halv åtta på kvällen när Elise har somnat. Snällaste Militärmorfar kommer förbi en sväng imorgon och kollar på det för att underlätta för mig. Tack!